Det behövs en politik som på allvar söker effektivisera plan- och tillståndsprocesser och minska den tid det tar från politiskt beslut till förverkligande. Det kostar mycket att bygga infrastruktur men det kostar också mycket att inte bygga. Den tröga planeringsprocessen gör att miljarderna fortsätter att rinna ut i sanden, visar nya siffror som Stockholms Handelskammare tagit fram, säger policy- och analyschef Fredrik Johansson.

Det är bra att regeringen och oppositionen är överens om att det behöver satsas på infrastrukturinvesteringar, även om man alltid kan ha synpunkter på såväl volym som inriktning. Ett område där det också borde kunna råda bred enighet är att bra projekt bör färdigställas så snabbt som möjligt. Så är inte fallet idag. Enorma värden rinner iväg innan det har tagits ett enda spadtag. Tröga planerings- och tillståndsprocesser gör att det kan ta tio år eller mer från beslut till byggstart. De stora kostnaderna för att samhällsekonomiskt lönsamma infrastrukturinvesteringar skjuts in i framtiden syns inte i de offentliga budgeterna, men belastar samhället med åtskilliga miljarder.
Att det tar lång tid att få spaden i marken och att färdigställa projekt driver dessutom upp byggkostnaderna.

Förbifart Stockholms är ett bra exempel. Förstudien för Förbifarten blev klar 2001 och trots att det har gått över 11 år har bygget ännu inte kommit igång. Nu talas det om att man ska kunna börja bygga någon gång före valet 2014.
Det finns en mängd olika omständigheter som gör att processerna drar ut på tiden. En är miljöbalkens krav på att tre olika alternativ ska utredas lika noggrant.

En annan är rätten att överklaga allt från planer till bygglov. Ett och samma ärende kan överklagas på en mängd olika punkter i en mängd olika processer och i en mängd olika instanser. Detta trots att det materiellt i grunden rör en och samma fråga. Även om ett ärende i all relevant mening är avgjord, kan den som önskar försena och fördyra ett projekt långt bortom det rimligas gräns.

Exempelvis var det främsta skälet till att Norra Länken i Stockholm försenades med minst tio år och fördyrades med åtskilliga miljarder att en enskild persons drev en lång rad olika processer i olika instanser.

Frågan om prövningstillstånd för den nya hamnen i Norvik i Nynäshamn är ett annat exempel. Det ärendet låg 14 månader i Högsta domstolen.

Kostnaden för samhället – inte minst genom det försenade färdigställandet – kan räknas i många miljarder. Kostnaden för den som systematiskt överklagar alla tänkbara dimensioner av planerings- och tillståndsprocesser är inte en krona.
Det är självklart att stora beslut om infrastrukturinvesteringar ska möta mycket höga krav på demokratisk legitimitet, rättssäkerhet och miljöprövning. Mycket tyder på att alla dessa värden går att upprätthålla också med en snabbare beslutsprocess.
Handelskammaren har låtit konsultföretaget WSP räkna på de samhällsekonomiska kostnaderna för en tänkt försening av två stora infrastrukturprojekt i Stockholm.

För Förbifarten kostar ett års försening 1,1 miljarder kronor bland annat i uteblivna restidsvinster. Om Citybanan skulle försenas ett år när projektet är nästan färdigt skulle den samhällsekonomiska kostnaden för det bli 640 miljoner kronor. Därmed vet vi också vad ett snabbare färdigställande är värt i samhällsekonomiska vinster.

Om man slår ut den här sortens beräkningar på alla pågående och planerade infrastrukturprojekt i Sverige blir de sammantagna kostnaderna enorma. Och då räknar man inte med sådant som kostnader för utebliven tillväxt, höjda fastighetsvärden eller ekonomisk utveckling i samhället i stort.

För att vi verkligen ska få valuta för de miljarder som kommer att investeras i nya infrastrukturprojekt, krävs en politik som tar itu med planeringsprocesserna. Det handlar om att ta i många svåra frågor, som rätten för alla att utan kostnad överklaga allt i alla instanser, kommunernas självbestämmande över markanvändningen och kraven att utreda flera alternativ lika noga.

Det måste sättas en prislapp på den typen av förseningar. Och det måste vara möjligt att kombinera ett snabbare förfarande med bibehållen demokratisk legitimitet och rättsäkerhet.


Fredrik Johansson
Analys- och policychef, Stockholms Handelskammare