I september överlämnades den så kallade Innovationsupphandlingsutredningen (SOU 2010:56) till näringsminister Maud Olofsson. Uppdraget var att utreda förutsättningarna för offentlig innovationsupphandling (att upphandlingar genomförs så att inte nya idéer utestängs på grund av att de ännu inte etablerats på marknaden) i Sverige och lämna förslag till att öka tillämpningen av innovationsupphandling. Men så mycket innovation finns inte att hitta i utredningen och förslagen lämnar en hel del i övrigt att önska.
Det är givetvis bra att titta på möjligheten att öka innovation i upphandling. Innovation handlar om att tänka nytt och det behövs på ett område som offentlig upphandling. De konkreta förslagen i utredningen handlar mycket om fler regler. Det föreslås t.ex. en bestämmelse som innebär att upphandlare ”bör” ta innovationshänsyn i upphandlingen efter modell från upphandling med miljö- och sociala hänsyn. Man föreslår också en ny lag om s.k. förkommersiell upphandling för forsknings- och utvecklingstjänster.
Frågan är varför man tror att det behövs mer regler och lagar för att skapa bättre förutsättningar för ett mer innovativt upphandlingsklimat. Fler regler är nog det sista upphandlingsområdet behöver och det är svårt att se att det skulle bidra till mer innovation. Det vore däremot ändamålsenligt att arbeta för att innovationer främjas vid offentliga upphandlingar som genomförs inom ramen för befintliga upphandlingsregler i LOU – funktionsupphandling, konkurrenspräglad dialog, alternativa anbud, m.m. Vissa branscher använder funktionsupphandling ofta, t.ex. byggbranschen men även inom infrastruktur.
Fler upphandlingsregler innebär också ökade arbetsinsatser för såväl myndigheter som leverantörer och kan vara svårt att förena med målsättningen om att få färre och enklare regler för små och medelstora företag. Direktiven för utredningen anger tydligt att möjligheten att delta i innovationsupphandling för små- och medelstora företag särskilt ska belysas. Utredaren nämner att små innovativa företag kan komma att känna av ökade anbudskostnader t.ex. på grund av ökade krav och mer mångfacetterade urvalskriterier, men att detta skulle uppvägas av den samhälleliga vinsten av den ökande konkurrensen. Det rimmar dåligt med hur anbudsgivarna ser på saken. Dessutom går det stick i stäv med den nytillsatta utredning som fram till 2012 ska utvärdera hela LOU och titta på om omfattningen av regelverket verkar negativt i förhållande till den ekonomiska effektiviteten.
En annan sak man missar är att belysa hur förslagen hänger ihop med regeringens tjänsteinnovationsstrategi. Utredningen skriver att det finns problem avseende tjänsteinnovationer och immaterialrätter men utvecklar inte hur det slår. Hanteringen av de icke-materiella tillgångarna i samband med innovationer kan få mycket stor betydelse för möjligheterna att göra innovationer till affärer.