Det har diskuterats en del om att regeringen är för stor. Maktfördelningen och partiernas styrka kommer naturligtvis att få konsekvenser för regeringsarbetet och Allianssamarbetet. När Dagens Nyheter funderar på ledarsidan råkar tidningen dock avslöja ett visst mått av otidsenlighet.
Enligt DN är det oklart vad IT- och regionminister Anna-Karin Hatt ska göra ”annat än att twittra och hålla tal om Internets förträfflighet.” DN har analyserat och kommit fram till att C (och KD) har förlorat inflytande över tunga sakfrågor, liknande resonemang förs av SvD. Det beror väl på hur man ser det.
Hatt har ansvar för regleringen av marknaden för elektronisk kommunikation. Bara i Sverige skapades det intäkter om över 50 miljarder kronor på den marknaden enligt Post- och telestyrelsen. IT-sektorn står för 5 procent av EU:s BNP, med ett marknadsvärde på 660 miljarder euro per år, men bidrar med betydligt mer till den totala produktivitetsökningen (20 procent direkt från IT-sektorn och 30 procent från IT-investeringar, enligt EU-kommissionen). Nettoomsättning för den svenska IT-branschen var 2006 496 miljarder kronor. Även om tekniken och branschen är viktiga så är informationsteknikens påverkan på den ekonomiska och sociala utvecklingen det som är viktigast. Den ger upphov till nya politiska frågeställningar som få politiker hittills har hanterat väl.
Stundtals har det varit dramatiskt. Riksdagsledamöter har gråtit i kammaren och hotade att fälla en regering med egen majoritet. FRA-debatten var en direkt följd av att IT har förändrat förutsättningar för vår kommunikation. Nätet har blivit vår vardag. Fildelningen skickade ett nytt svenskt parti till Europaparlamentet. Bodströmsamhället var Socialdemokraternas, föga imponerande, bidrag till debatten om informationssamhället. Regeringen Reinfeldts hantering av datalagring och integritet lämnar också en del att önska. Förhoppningsvis kan ett statsråd med kunskap om informationsteknikens samhällspåverkan bidra till en sakligare och mer insiktsfull debatt.
En IT-minister ger hopp om att de viktiga sakfrågorna om Internet, elektronisk kommunikation och de tillväxtbranscher som hör till får tillräcklig uppmärksamhet. En minister som utvecklar en personlig förståelse för förändringarna i informationssamhället kanske kan stävja de vildaste idéerna från Justitie- och Försvarsdepartementen. Förhoppningsvis kan IT-ministern också bidra till en konstruktiv debatt om öppenhet, integritet och frihetsfrågorna på nätet och i andra verksamheter som omvandlas av informationstekniken.
Hatts ”tal om Internets förträfflighet” har tagits emot väl av dem som intresserar sig för IT-politik. Även om inte ledarredaktionerna ger mycket för IT-politiken så välkomnar vi Hatts ambition med en digital agenda för Sverige. Regeringen och myndigheterna kan göra mycket för att förbättra förutsättningarna för informationssamhället, även om en hel del ska lämnas till marknaden.