Dags för danska datajägare?

Fredrik Sand ansvarar för IT-frågor på Stockholms Handelskammare.

Dags för danska datajägare?
Publicerad den 30 June 2011

De kallas för datajägare. De jagar på uppdrag, på egen instinkt eller till och med på uppmaning från villebrådet. Initiativet är danskt och är till för att öka förädlingen av offentliga data. Ett tänkvärt tilltag så här inför ettårsdagen den 1 juli 2011 för den svenska lagen om förädling av offentliga data.

Lagen var ett viktigt steg, ändå är känslan att Sverige har halkat efter. Fler länder och städer tar initiativ för att företag och medborgare ska få tillgång till offentliga data. Danmark är intressant på flera sätt.

Det har länge saknats ekonomiskt underlag för beslut om tillgången till data i Sverige. I Danmark har åtminstone ett område undersökts: värdet av danska adresser. Danska adressuppgifter avgiftsbefriades 2002 till en totalkostnad om 2 miljoner euro fram till år 2009. Det ledde till en ökad användning. Värdet för samhället uppskattades vara 62 miljoner euro under åren 2005 till 2009. Det bara mätt i det första ledet – för dem som direkt har tagit emot adressuppgifterna och använt dem. Stor vinster uppkommer rimligen i den konkreta användningen, till exempel i GPS-navigering. För 2010 uppskattas vinsterna till 14 miljoner euro medan totalkostnaden beräknas till 200 000 euro.

Det viktigaste med detta exempel är att det visar på de värden som kan skapas om det blir möjligt att förädla offentliga data. Utväxlingen tycks vara stor.

Det andra danska exemplet är mer aktuellt. För att leva upp till lagen om förädling av offentliga data måste det bli lätt att i praktiken hitta och få tillgång till data. Danmark har lanserat datajägare.

Datajägarna har tre uppgifter. De hjälper dem som vill förädla att hitta och få tillgång till data. De letar själva reda på datakällor och de hjälper myndigheter som självmant vill öppna sina datakällor. Uppdraget är begränsat till data som inte är integritetskänsligt, inte är hemligstämplat eller data som en tredjepart har rättigheterna till.

Datajägarnas arbete har givit många intressanta resultat. Av det danska forskningsministeriets data var det bara 5 procent av datakällorna som inte gick att publicera. Myndigheterna själva hade en god uppfattning om vad som kunde publiceras eller inte. Det visade sig också att många datakällor redan hade publicerats, men var svåra att hitta på till exempel en webbplats. Datajägarnas sammanfattning var att ”det var mycket lättare, mycket snabbare och mycket billigare än vad vi trodde”.

Den svenska lagen fyller snart ett år. Regeringen låter E-delegationen arbeta med frågan. Det går tydligen trögt och det är svårt för näringslivet att delta i arbetet. Ska vi behöva ta till datajägare även här? Eller är det någon som startar ett företag som gör detta åt svenska förädlare?