Den 25/9 lade regeringens utredare Kjell Dahlström förslaget att Sverige ska bygga en pilotbana för spårbilar. Utredningen är grundlig i alla avseenden utom ett – är det verkligen spårbilar vi behöver för att lösa framtidens kollektivtrafik?

Om vi börjar med grundproblemet, så är det ju att samla upp och vidarebefordra stora volymer resenärer från punkt A till punkt B. Buss- och spårtrafik kombineras, där bussarna samlar upp de mindre flödena och spårtrafiken hanterar de stora. Kapacitetsstarkt, snabbt och säkert.

Spårbil handlar däremot om ytförsörjning, något som också kräver ett stort underlag, men då på begränsad yta och helst i jämna flöden (något som t ex en flygplats eller ett centrumområde kan erbjuda).

Utredningen framhåller särskilt fyra lämpliga orter, och tre av fyra ligger i ABC-regionen. Högst poängsätts projekten i Stockholm och Uppsala, med Södertälje och Umeå på tredje och fjärde plats.

I Stockholm föreslås ett spårbilsnät mellan Östra station, KTH, Albano, Stockholms universitet och Frescati. I Uppsala föreslås en pionjärbana mellan nya Resecentrum och industri- och handelsområdet Boländerna, med möjlig utbyggnad till Akademiska och universitetsområdena i väster. Kostnaden, respektive 660 och 700 Mkr för piloten, avses klaras med hjälp av OPS och bidrag från stat och EU.

Men är det då spårbilar vi behöver? Om man granskar kapacitet, kostnader, emissioner, intrång och en hel del annat så är det ingalunda klart. Skeptikerna pekar på att spårbilar förenar bilens och spårtrafikens nackdelar. De kostar relativt mycket, har låg kapacitet, gör stora intrång i stadsbilden och kanske inte alltid är lösningen på problemet. Dessutom finns inte spårbilar i kommersiell drift någonstans i världen, vilket väl är ett bevis så bra som något att det inte är någon optimal lösning.

Och hur många olika system ska vi ha? Ju fler system, desto mindre effektiv helhet. Idag finns redan pendeltåg, T-bana, buss och spårväg i Stockholm. I Uppsala finns regionaltåg, regionala och lokala bussnät, och planeringen för spårväg pågår. Det är oklart hur en spårbilssatsning kompletterar dessa. För den skall ju fungera under lång tid efter själva piloten. Risken är uppenbar att väl underbyggda strategier undermineras och trafiksystemet suboptimeras.

Inte blir det hela bättre av att det är regeringen som känner ett behov att tvinga fram exempel på innovativa svenska transportlösningar. Om de inte utgår från vad marknaden behöver är de ju inga lösningar. 

Handelskammaren anser att utredningen måste kompletteras med de självklara frågorna vad är problemet och vilken hållbar lösning krävs. Inte vilken teknik är just nu politiskt korrekt.

Sannolikheten för att svaret blir spårbil kommer då att visa sig ganska låg för både SL och UL. Ett politiskt spårbilsrally kommer inte att gynna resenärerna.