Det är just vad pendlarna mellan Uppsala och Stockholm gör i dessa dagar. Åter har vad vi betraktar som en typisk svensk vinter gjort förseningar och inställda tåg till normalfallet i stället för undantag.

Detta är problematiskt för alla. Medarbetare i stat, kommun och företag kommer inte i tid, möten blir inställda, affärer blir inte gjorda och tjänster inte utförda. Detta kostar samhället och företagen stora summor.

Lika dålig är kalkylen för de människor som drabbas, men även till exempel för barn som inte blir hämtade i tid på dagis och åldriga föräldrar som inte får besök. Kallnade middagar som måste ätas på nattkröken och välbehövlig rekreation, motion med mera som faller bort i kalendern fördystrar ytterligare pendlarens tillvaro.

Infrastrukturministern har ställt kravet att tågen skall gå även om det snöar. Det gör de nu inte. Handelskammaren som näringslivets enda granskande organisation kommer därför att ytterligare lyfta frågan. Och det finns många frågor att ställa. Inte för att gnälla, utan för att försöka bidra till att man får rätsida på problemen.

Några viktiga frågeställningar är till exempel:

• Vad kostar förseningarna i förlorad produktion och arbetstid?
• Vilken är därmed kostnaden för bristerna i trafiken?
• Är upphandlingarna av fordon klimatsäkrade?
• Står tågen under tak, så att de avisas dagligen?
• Vad har hänt med bemanning och insatsberedskap?
• Varför fungerar inte trafikantinformationen?
• Hur vill SJ och Banverket säkerställa funktionen nästa snövinter?

Alla har vi förståelse för att enstaka oväder och extrema förhållanden kan påverka trafiken. Men denna vinters dåliga resultat kräver krafttag av både ansvariga politiska beställare, SJ och andra som utförare och Banverket med flera som underleverantörer.

Uppsalapendeln är SJ:s mest trafikerade regionalpendel. Den försörjer huvudstadsregionen med viktig kompetens och är därmed inte bara en regional fråga, utan ett nationellt intresse.

Handelskammaren kommer att ligga på tills trafiken fungerar.