Faran med M

Peter Egardts ledare i Handelskammartidningen nr 1: 2008

De riktigt konservativa krafterna är på krigsstigen igen. De misstänker nämligen att det farliga M-ordet nu kan bli verklighet även i Sverige. Och då riskerar många av dem som i dag är privilegierade att drabbas, misstänker de. För det borde ju tillhöra de mänskliga rättigheterna att slippa M.
Och alla borde ha samma möjligheter. Med M skulle de rika ta över. Det har de visserligen redan gjort, men det ska vi inte låtsas om. Eller så måste vi se till att det beivras. Vad gör de rättsvårdande myndigheterna och polisen egentligen? Det är ju inte klokt att olagligheterna får fortsätta och svarta pengar vara mera regel än undantag! Förr i tiden var det minsann mycket bättre: Då väntade man lugnt och städat på sin tur, även om det kunde ta 30 – 40 år innan man var längst fram i kön.

JAG TALAR FÖRSTÅS OM MARKNADSHYROR – detta förkättrade ord. Den besuttna hyresrättsadeln, ofta företrädd av den så kallade hyresgäströrelsen, fruktar nu att sådana är på gång och nu rasar den, som kvällstidningarna skulle skriva.

I en statlig utredning lär det nämligen nu diskuteras om det inte vore rimligt att utbud och efterfrågan skulle ges visst utrymme även när det gäller hyreslägenheter. Att man skulle kunna tänka sig att en hyreslägenhet i Skarpnäck skulle vara billigare än motsvarande lägenhet på Kungsholmen. Om det nu är så att folk av någon anledning hellrevill bo på Kungsholmen och dessutom är beredda att betala litet mer för detta. Att det skulle fungera ungefär som det gör för bostadsrätter. Och att man kanske till och med skulle kunna tänka sig att när hyran höjs för dagens hyreslägenheter skulle den höjas litet mer i innerstaden än på andra platser. Stormötena och protesterna har kommit som brev på posten. Hyresgästadeln riskerar bevars att relativt sett få det sämre, tror den.

Sverige och Stockholm har i dag en unikt reglerad ekonomi för hyreslägenheter. Det finns ingen legal marknad för hyresrätten. Däremot finns det en omfattande svart marknad, som har lett till att en centralt belägen hyresrätt nu betingar ett pris på mellan 100 000 och 150 000 kronor. Per rum.

FÅ BYGGFÖRETAG VILL bygga nya hyresrätter,för de kan helt enkelt inte få kalkylen att gå ihop. Det är dyrt att bygga i storstaden och fastighetsbolagen får inte själva bestämma hyran. Då är det bättre att bygga bostadsrätter för där är priset också en funktion av efterfrågan. Och på samma sätt är det därför lönsamt att göra sig av med hyresrättsfastigheter och medverka till att de ombildas till bostadsrätter. Därför minskar också andelen hyresfastigheter i Stockholms innerstad kontinuerligt.

Handelskammaren har länge förespråkat en i detta sammanhang mycket begränsad reform, som skulle innebära att man inte skulle behöva betala skatt på intäkterna från att hyra ut en del av sin lägenhet. Men framför allt har vi ansett det viktigt att ett avtal mellan hyresvärd och hyresgäst vid andrahandsuthyrning skulle gälla. Pacta sunt servanda – avtal ska hållas – som juristerna säger. Det är en central del av svensk avtalsrätt. Det gäller också muntliga avtal. Men inte för andrahandsuthyrning. En hyresgäst kan i upp till två år efter det att man har skrivit avtal om hyran och han eller hon har tillträtt lägenheten plötsligt komma på att hyran nog var för hög och begära att hyresnämnden ska besluta att sänka hyran, även retroaktivt.

Det är inte konstigt att det är så få som är beredda att hyra ut i andra hand. En statlig utredning har nyligen dristat sig till att föreslå att två år nog är för lång tid. Det borde räcka med ett. Avtalsfrihet är vi nog inte mogna för på detta område. Jag hoppas innerligt att regeringen lyssnar mer på Handelskammaren än på utredningen. Tänk vad bra det skulle vara med
marknadshyror, tycker vi som värnar om hyresrätten.

Peter Egardt
6 mars 2008
VD I Stockholms Handelskammare