De sex månaderna av franskt ordförandeskap tar nu slut. President Sarkozy har uppskattat sin roll. Han är riktigt besviken att det redan är över. Vi kan vara tacksamma, att det var just Sarkozy, som med sin energiska dygnet-runt aktivitet och med sin kreativa och ikonoklastiska personlighet höll i EU:s roder under den mycket turbulenta perioden. Just snabbheten och initiativkraften kom väl till pass. Med full respekt för alla regler och konstant samråd med alla 27 medlemsstater skulle de sex månaderna ha kunnat gå utan att man ens hade hittat ett bra första datum för att sammanträda.

Under den riskabla krisen mellan Georgien och Ryssland ingrep Sarkozy, följande den franska grundsynen på internationella relationer, som snarare är realpolitisk, baserad på geografisk och militär balans än på FN-stadgan och goda föresatser. Frankrike agerar i en historisk tradition där Ryssland, som är en del av det Europeiska spelet, har rätt till nationell säkerhet inom sitt strategiska närområde. USA spelade ett högt spel utan någon ”Big stick” att backa upp det med. Sarkozy lyckades hitta en realistisk genomförbar position.

När det gäller den ekonomiska krisen, så uppstod en oväntad allians mellan Gordon Brown, som idégivande rådgivare och Sarkozy som motorn, som drev igenom förslagen. Detta nya samarbete har ersatt den traditionella tysk-franska axeln. Det har kärvat mellan Angela Merkel och Sarkozy. Politiskt och ekonomiskt synsätt skiljer sig ât men också personligheterna, som ligger långt ifrån varandra.

Sarkozy har applicerat en krisbekämpning i Europa och i Frankrike, som använder generösa budgetunderskott. Detta ligger i linje med fransk politisk historia, samt ligger trots reformivern närmare Presidentens personliga interventionistiska inriktning. Generositeten skjuter på framtiden nödvändig återhållsamhet, sparande och prioriterande bland knappa resurser. Nödvändig stimulans nu, men lite väl mycket arsenik till den galliska hästen.

I sista minuten fick Sarkozy irländarna att lova en ny folkomröstning och klubbade igenom ett miljöprogram. Sedan över till säkerligen lugnare perioder: EU-skeptiska Tjeckien och sedan till välförberedda Sverige. Allt detta till Sarkozys frustration. Små länder utanför Eurozonen.
Och Sarkozy får ägna mer av sin outsinliga energi åt Frankrike, som inte står utan utmaningar.

I december höll Svenska Handelskammaren i Frankrike sin årliga utdelning av Prix d’Excellence till bäst meriterande svenska företag i Frankrike. I år gick evenemanget i Nobels tecken och priset utdelades till Loomis, del av Securitas. En stor och viktig arbetsgivare i Frankrike i en strategisk tjänstesektor. Orreforsvasen delades ut av Europaminister Cecilia Malmström. Den internationella stjärnsopranen Ida Falk Winland gav konsert i den stora hallen i Palais de la Découverte mitt i Paris. Dramatiskt upplyst av det svenska företaget Transpond och med en virtuos och elegant måltid där de franska kockarna kopierat klassiska Nobelmiddagsrätter. I museet fanns Nobelmuseets vandringsutställning, med Alfred Nobels skrivbord, där han undertecknade sitt testamente, utlånat från Svenska Klubben just intill.

Trots den ekonomiska osäkerheten var det nära nog 300 deltagare i middagen. Den är inte bara ett socialt sympatiskt tillfälle, utan en symbol för svenskt framgångsrikt företagande i Frankrike - och något som vinnaren konkret kan använda i sin externa och interna marknadskommunikation.

Anders Fogelström 2008-12-22