Stockholms Handelskammare Kommentaren

Företagsminnen - värda att vårda!

2010-03-08 11:03:24

Man tänker sällan på det, men arkivet är företagets minne. Det utgör ofta också viktiga delar av balansräkning, varumärke, marknadsföring och mycket annat. Handen på hjärtat – hur väl vårdar vi oss om dessa våra halvt glömda arkiv?

Svaren varierar.

Professor Kersti Ullenhag, som skrivit den del av Uppsala Stads historia som behandlar företagsamheten, berättar att de stora namnkunniga företagens arkiv oftast var skingrade eller slängda. Företag som Gahns, Kapp-Lasses, Hästens Skofabrik, Upsala Ekeby med flera som format staden och dess varumärke under 100 år av industrialism hade tystnat.

Andra företag har vårdat sig om sina arkiv. Antingen själva (som t ex våra gamla bruksarkiv och våra nya biotechföretag), eller genom nätverket av Näringslivsarkiv och offentliga arkiv runt om i landet. Och dessutom finns enskilda pärlor, såsom Brandförsäkringsverkets arkiv över alla försäkringsobjekt i stad och på landet sedan 1786 (med kartor, ritningar, beskrivningar, priser mm), alltså nästan 300 år av svensk bebyggelsehistoria. Svårslaget!

De mest framsynta företagen använder idag sina arkiv och samlingar av marknadsföringsmaterial och föremål i varumärkesbyggandet. Företagshistoriker, utställningar, webbplatser och events kan ta sitt avstamp och sin näring i den egna rika historien. Internationellt är ofta historia och kontinuitet goda argument vid nya affärer.

Vår företagshistoria är också en nationell skatt att vårda. Dessvärre förefaller staten och kulturdepartementet inte inse det. En mycket blygsam rännil av anslag letar sig via Riksarkivet till de enskilda arkiven, som långt ifrån räcker att rädda denna del av vår historia för framtiden.

Ett argument som framförts är att företagen borde betala. Men det gör de redan. De bär alla kostnader för sina levande arkiv – tioårsmaterial, ritningar, marknadsföringsmaterial, bolagshandlingar osv. Men när företag går omkull, tidsfrister löper ut eller gamla och historiska arkiv riskerar att slängas, då övergår detta till att bli ett samhällsuppdrag.

Ett föredöme är hur staten organiserade upp Folkrörelsearkiven. Man insåg problemet, formulerade samhällsuppdraget, finansierade det och byggde upp en rikstäckande väv av arkiv som spar och förädlar arvet av den ideella sektorn, från fackföreningar till alla slags ideella sammanslutningar. Idag är Sverige ett föredöme på området.

Allt medan oersättlig företagshistoria försvinner år efter år. Det är dags att regeringen vaknar. Sveriges företagsminnen är minst lika värda att vårda som våra föreningsarkiv och rikets samlade produktion av socialnämndsprotokoll!

Feltänkt om offentlig upphandling

2010-03-03 09:03:41

Carin Jämtin säger till DN att hon vill ändra upphandlingsreglerna för att ge jobb till lokala leverantörer. Det är en farlig väg att gå för att gynna en lokal arbetsmarknad.

Offentlig upphandling omsätter väldigt mycket pengar och berör många människor i samhället när offentlig sektor köper varor, tjänster och byggentreprenader. De grundläggande principerna som kommunerna har att hålla sig till när de köper är universella och innehåller bland annat regler om icke-diskriminiering och likabehandling. Alla ska ha samma möjligheter att göra affärer på lika villkor.

Här blir det intressant eftersom Carin Jämtin tycker att alla inte ska kunna göra affärer på samma villkor. Lokala kommunala företag ska enligt Jämtin gynnas vid till exempel byggande av skolor och liknande projekt.

Ungefär hälften av landets kommuner har problem att balansera sina budgetar och just en effektiv offentlig upphandling är ett bra sätt att spara pengar till gagn för kommunernas invånare. Lår oss anta att vi håller med Jämtin och tycker att diskriminering av företag utanför kommunen är ok, till förmån för kommunens bästa. Vad leder det till? Det skulle bland annat. leda till att byggprojekten i Stockholm skulle få avsevärt färre anbud per upphandling. Det ger i sin tur kvalitetsmässigt både sämre och dyrare kontrakt för kommunen vilket dessutom så småningom leder till att kommunen får mindre pengar över till att sänka skatten eller att satsa på vård, skola och omsorg.

Jämtins idé att använda LOU som ett arbetsmarknadspolitiskt instrument är ogenomtänkt. I stället för att ge mer jobb till lokala företag kan förslaget i realiteten leda till uppsägningar och sämre ekonomi.

Miljöpartiet måste lämna besked om Förbifarten

2010-03-02 05:03:02

Miljöpartiets Peter Eriksson tillkännagav i helgens Lördagsintervju i P1 att Förbifart Stockholm är en svår knäckfråga i det rödgröna samarbetet. Enligt Eriksson måste frågan lösas före valet.

Frågan är varför Miljöpartiet tycker att det är problematiskt att bygga Förbifarten och därmed minska utsläppen?

Köer är en daglig företeelse i Stockholmsregionens underdimensionerade vägnät. Många av köerna beror på flaskhalsar. Under 30-40 vardagar per år sprider sig köerna från Essingeleden så långt att till och med trafiken på Södra länken påverkas. Minsta incident och till exempel de väderförhållanden som vi varit med om på senare tid orsakar timslånga förseningar. Förseningar som medför stora effektivitetsförluster för företag i regionen och för enskilda individer. Det här leder i förlängningen till en lägre tillväxt. Kollapsen i tunnelbanan, pendeltågstrafiken och störningarna i bussnätet kostade samhället 150 miljoner kronor bara under en dag och då är inte biltrafiken inräknad.

Trängsel och köer är inte bra för Stockholms arbetsgivare. Det är inte heller bra för klimatet. En bil i kö släpper ut ungefär fem gånger så mycket koldioxid och kväve som en bil som rullar samma sträcka utan hinder. Att reducera bränsleförbrukningen är exakt detsamma som att minska koldioxidutsläppen. En rapport från Movea visar att mindre köer leder till ”koldioxidreduktioner som är lönsammare än nästan alla andra miljöprojekt”. Varför vill då inte Miljöpartiet bygga Förbifarten för att förbättra luftkvaliteten i innerstaden, skapa en drägligare tillvaro för länets alla pendlare och framför allt få flyt i trafiken?

Till detta kan också läggas regeringens siffror från förra veckan, som visar att koldioxiden från svenska bilar minskar. Det är miljöbilarna som kommer att trafikera den nya Förbifarten.

Enligt en tidigare undersökning gjord av Novus Opinion på uppdrag av Centerpartiet svarade 1000 stockholmare på frågan om man är ”för eller emot att man bygger Förbifart Stockholm”. Resultatet visar att bland Miljöpartiets väljare är så många som varannan (48 procent) positiv till Förbifarten och endast 27 procent är emot.

Väljarnas bedömning är alltså att Förbifarten minskar miljöproblemen. Det återstår att se om Miljöpartiet själva kommer att fortsätta motarbeta denna nödvändiga investering i en ny kringfartsled runt Stockholm. För väljarna behövs snarast ett besked på denna rödgröna knäckfråga.

Rädda RUT!

2010-03-02 02:03:46

En valfråga som blossat upp är RUT-avdragets framtid. Sedan skattereduktionen på hushållsnära tjänster infördes 2007 har allt fler börjat köpa tjänster. Reformen har lagt grunden för en ny bransch och resulterat i att en stor del av en sektor som tidigare var svart har blivit vit. Det har bidragit till en ökad trygghet för dem som jobbat svart. Uppskattningsvis har ca 7 000 nya jobb skapats.

RUT:s framtid är nu osäker. Den rödgröna oppositionen vill slopa RUT-avdraget medan den borgerliga alliansen vill ha det kvar (Fp vill till och med utvidga det för småbarnsfamiljer och äldre pensionärer).

De rödgröna är splittrade. Socialdemokraterna har på sin kongress fattat beslut om att RUT ska slopas, vilket även är Vänsterpartiets linje. Miljöpartiet har tidigare deklarerat att reformen bör vara kvar för jobbens skull. Men i och med dagens presskonferens står det klart att RUT avskaffas vid ett eventuellt rödgrönt maktövertagande.

Om RUT-avdraget slopas är det ett hårt slag för de 11 000 personer som arbetar inom branschen. Hälften riskerar att förlora sina jobb enligt en rapport från Almega. Ett avskaffande stjälper även en bransch i snabb tillväxt. Efterfrågan av hushållsnära tjänster ökar med ca 23 000 köpare varje månad. Dessutom har stödet och acceptansen från allmänheten ökat, nära 8 av 10 är positiva till RUT-avdraget.

RUT har hittills fått störst genomslag i Stockholmsregionen och i Sveriges övriga storstäder. Det beror till stor del på att det är många människor med hög utbildningsnivå, bra inkomster och karriärambitioner som köper dessa tjänster för att få vardagen att gå ihop. Men det har också stor betydelse för många ensamstående föräldrar.

Jag hoppas att RUT-avdraget får vara kvar även efter höstens val. Det främsta argumentet för RUT är att det skapar såväl nya arbetstillfällen som företag och är ett effektivt vapen mot svartjobb. För mig är det förvånande att de rödgröna vill avskaffa RUT-avdraget.

Regeringen gör rätt

2010-03-01 05:03:25

Det har kommit ett efterlängtat klargörande av regeringens politik för att ge medborgare och företag tillgång till den information de redan har betalat för.

Regeringen ger nu betydligt klarare signaler om hur den ser på den svenska informationsmarknaden. Så här skriver den i första paragrafen i ett lagförslag om återanvändning av offentlig information:

"Syftet med denna lag är att främja utvecklingen av en informationsmarknad genom att underlätta enskildas användning av handlingar som tillhandahålls av myndigheter på villkor som inte får användas för att begränsa konkurrensen."

Det finns flera positiva nyheter i regeringens förslag. Det blir tydligare att företagen ska få tillgång till information i obearbetad form (rådata). Även om det formellt blir möjligt för myndigheterna att fortsätta ta rejält betalt för vår information så är regeringen tydlig: det är marginalkostnadsprisättning som är huvudregeln.

Regeringen hänvisar också till den nya lagen som ska hindra osund konkurrens från myndigheter och kommuner på marknaden – den gäller även tillgången till offentlig information.

Det finns förstås en del övrigt att önska, förslag om en tillsynsmyndighet som kan se till att lagen efterlevs. Ett antal frågor ska utredas vidare av E-delegationen.

Sammantaget är lagförslaget ett viktigt steg på vägen för att ge företag och medborgare och företag möjligheten att själva använda den information som har finansierats av skattemedel.

Vill regeringen främja utvecklingen finns det mycket att göra. Konkurrensen hårdnar också. Storbritannien har släppt nästan 1400 datakällor på en webbplats. Under den första månaden publicerades ungefär en tillämpning baserad på datakällorna om dagen på den officiella webbplatsen.

Det ljusnar för Stockholmsekonomin

2010-03-01 04:03:07

SCB presenterar i dag svagare siffror för svensk BNP och den ekonomiska utvecklingen än vad många räknat med. Det är särskilt lager och investeringar och i viss mån konsumtionen som överraskar negativt och bidrar till att BNP för fjärde kvartalet 2009 sjönk ännu tydligare jämfört med motsvarande period 2008.

Trots dagens siffror går det inte att bortse från den återhämtning som tydligt pågår. Dock kan det ta längre tid än vad många trott. Stockholmsbarometern för fjärde kvartalet 2009 visar hur konjunkturen i Stockholms län tydligt stärks och det är särskilt detaljhandeln och privata tjänstenäringar som driver på den goda utvecklingen i regionen. Mätningarna sker dock från låga nivåer, varför man ska vara försiktig i tolkningen. Vissa tecken tyder ändå på att Stockholms näringsliv har det något bättre förspänt än övriga Sverige.

Att produktionen inom verkstadsindustrin fortsätter att minska och att investeringar på maskiner är fortsatt låga är i större utsträckning ett problem för övriga delar av landet. Stockholms näringsliv har särskilt stor andel sysselsatta inom tjänstesektorn, vilket kan skapa olika förutsättningar i den ekonomiska utvecklingen.

När den internationella efterfrågan stannade upp i samband med finanskris och efterföljande lågkonjunktur drabbades vår viktiga varuexport. Tillverkningsindustrin med koppling till fordonsproduktion fick det särskilt svårt och återhämtningen inom sektorn går nu trögt. Tjänstesektorn har däremot klarat sig relativt lindrigt igenom konjunkturcykeln, vilket särskilt gynnar företag i Stockholm. Att tillverkningsindustrin i syfte att minska kostnader har lagt ner vissa funktioner och avdelningar av tjänstekaraktär till förmån för outsourcing har bidragit till tillväxt inom tjänstesektorn. De svenska BNP-siffrorna för fjärde kvartalet 2009 må vara mörka, men för landets ekonomiska motor ljusnar det.

Släpp även vår kultur fri

2010-02-25 03:02:51

Häromdagen talade kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth på Handelskammaren om kultur och affärer som en vinnande kombination. Ministern verkade engagerad och hon visade den ena exemplet på det andra av kultur- och affärslivet i harmoni. Det är förstås positivt att kulturministern lyfter fram affärsmöjligheterna med kultur.

Er korrespondent tog del av ministerns medhavda handlingsplan. Syftet med handlingsplanen är att förbättra förutsättningarna för kulturskapare och entreprenörer inom kulturella och kreativa näringar och bidra till ökad samverkan med näringslivet. Handlingsplanen åtföljdes också av 73 miljoner kronor när den lanserades förra året.

Som sig bör är det en behändig sammanställning av regeringens goda tankar och gärningar. Näringsministern och kulturministern skriver bland annat:

"Regeringen anser att detta behov av stöd liksom andra insatser för ökat entreprenörskap och företagande inom kulturella och kreativa näringar främst bör mötas inom ramen för befintliga tjänster och system som staten erbjuder redan idag."

Sedan följer en lista med åtgärder inom nio områden. Det är många som ska utreda, samverka, och nätverka. Regeringen själv ska dock inte göra så mycket. Därför vill Handelskammaren lägga till ett tionde åtgärdsområde: Informationsbaserad kultur.

Att ge medborgare och företag möjlighet att lätt och billigt återanvända statlig kulturell information skulle kunna skapa nya spännande tjänster och företag. Staten sitter på stora tillgångar i kulturinstitutioner som museer och arkiv. Ett problem med de EU-regler som styr återanvändningen av statens information (PSI-direktivet, Public Sector Information) är att informationen från forsknings- och kulturinstitutioner är undantagna (balettkårer nämns särskilt).

Regeringen bör lämna förslag som gör denna information tillgänglig för återanvändning. Primadonnor på tå protesterar redan från balettkårernas högkvarter och indignationen stiger ur orkesterdikena (orkestrar är också undantagna), men regeringen har faktiskt redan sagt sitt.

Det är hög tid att regeringen lever upp till det ställningstagande den gjorde när den skrev under OECD:s rekommendation om återanvändning av offentlig information. Det innebär att utöka informationen som ska bli möjlig att återanvända till t.ex. kulturområdet.

Alla väntar dock inte på regeringen, ett positivt exempel är Riksantikvarieämbetet som använder nya kanaler och gör sin information tillgänglig på nätet. I Stockholms stad verkar det också finnas initiativ.

Snökaoset visar behov av ny infrastruktur

2010-02-23 04:02:52

Stockholmarna uppmanas att stanna hemma från jobbet. Snökaoset har fått SL att stänga hela tunnelbanenätet ovan jord och ställa in vartannat pendeltåg. Stockholm är lamslaget. Ingen annan stad i Sverige är så beroende av fungerande kollektivtrafik. När den står still kommer folk inte till jobbet och vägarna korkar igen av alla som tar bil i stället. Ändå är det bara 50 centimeter snö som har kommit. Det är ingalunda några exceptionella mängder. Men allt tycks braka samman i vintervädret, växlar, spår och tunnelbanevagnarnas bromssystem.

Alla skyller på varandra och ingen vill ta på sig ansvaret för att trafiken inte fungerar när det blir vinter i ett land som brukar ha vinter. Men nog finns det andra syndabockar än Vår Herre. Av de länder i Europa som brukar ha vinterväder satsar Sverige allra minst på drift och underhåll av vägar och järnvägar, 0,5 procent av BNP. Mest satsar Schweiz, 1,7 procent av BNP. Och där går tågen även när det snöar. Men också Finland, Österrike och Norge satsar betydligt mer än vad Sverige gör. Ändå har vi ett glest befolkat land, långt från de stora marknaderna och med ett extremt exportberoende näringsliv. Vi borde satsa mycket mer än alla andra på väl fungerande vägar och järnvägar – också på vintern.

Stockholm har det värre än övriga Sverige. Här ligger vi inte bara efter med underhållet. Stockholms län växer rekordsnabbt befolkningsmässigt, med ett helt Jönköping bara de senaste tre åren. Men vi har inte fått en enda ny meter väg eller järnväg de senaste åren. Trafiksystemet är redan i vanliga fall utnyttjat till bristningsgränsen. I den situation vi har nu brakar det ihop fullständigt. Det finns inga alternativa förbindelser. Vägnätet bågnar under belastningen från alla som normalt sett åker tunnelbana. De senaste dagarna visar hur viktigt det är att ha tillräcklig kapacitet för att klara extra belastning på trafiksystemet. SL:s förre VD Lennart Jangälv skriver idag på svd.se att tunnelbanenätet behöver byggas ut. Det har han rätt i.

Nu är det upp till infrastrukturminister Åsa Torstensson att se till att 100-miljarderspaketet för nya vägar och järnvägar i Stockholm går igenom när regeringen fattar beslut nu i mars. Om inte, lär de allt fler stockholmsväljarnas dom bli hård vid valurnorna i september.

Bra, avskaffa taxeringsvärdena!

2010-02-19 04:02:12

I Sverige har vi ett system för fastighetstaxering som kan ge taxeringsvärden som är alldeles på tok fel. Detta är särskilt vanligt i Stockholmsregionen där den stora bostadsbristen bidragit till skenande fastighetspriser. Ett schabloniserat massvärderingssystem baserat på försäljningspriser och geografiska värdeområden gör att taxeringsvärdena för enskilda fastigheter kan avvika betydligt från verkligheten.

Därför välkomnar jag onsdagens utspel från alliansen i riksdagens skatteutskott som vill slopa fastighetstaxeringen på bostäder och tillsätta en utredning.

Taxeringsvärdena har fortfarande en stor privatekonomisk betydelse för många trots att fastighetsskatten avskaffades 2008. Det gäller särskilt de småhusägare som ännu inte nått taket för fastighetsavgiften och ägare till obebyggda tomter som betalar fastighetsskatt enligt tidigare system. Men även tomträttshavare vars avgälder och friköpspriser påverkas.

Huvudsyftet med taxeringsvärden var att fastställa underlag till fastighetsbeskattningen. De används nu i en rad andra sammanhang som exempelvis vid värdering av bostäder, kreditgivning, samhällsplanering och klassificering av byggnader. Men dessa uppgifter kan lösas på andra sätt.

Vid 2009 års taxering var varje småhus i genomsnitt felvärderat med 21 procent (vilket motsvarar 260 000 kronor) enligt en undersökning från Villaägarna. Mest felaktiga värden uppmättes i storstadskommunerna där Danderyd toppar listan med 881 000 kronor följt av Solna, Vaxholm och Lidingö. Felvärderingen vid taxering av obebyggda tomter uppgår i snitt till hela 39 procent och en majoritet av tomterna har fått för höga värden.

Ett system med så pass allvarliga brister ska varken användas som underlag för beskattning eller till andra ändamål. Därför är det rätt att avskaffa taxeringssystemet. Om systemet lever vidare underlättas dessvärre ett återinförande av såväl fastighets- som förmögenhetsskatt på bostäder.

Norrtälje visar vägen för Stockholm

2010-02-18 11:02:39

I dagarna togs första spadtaget till en ny sträckning av väg 76 förbi Norrtälje. Huvudskälet till att man drar vägen i en ny sträckning är att man vill leda trafiken bort från stadskärnan. (Kommer ni, precis som jag, att tänka på en annan stad i länet som skulle vara betjänt av en sådan lösning?)

Tankarna på en väg förbi Norrtälje, den så kallade Västra vägen (väg 76) uppstod redan i mitten av 1940-talet. Men det är först nu som spaden satts i jorden för den första delen av vägen, etapp ett, efter fjolårets regeringsbeslut om finansiering genom förskottering.
I huvudsak försvinner den tunga genomfartstrafiken och även en stor del av övrig genomfartstrafik, det blir en effektivare genomströmning. Mindre köer leder ju dessutom till mindre utsläpp.

Enligt en rapport beställd av Trafikkontoret i Stockholms stad konstateras att mindre köer leder till ”koldioxidreduktioner som är lönsammare än nästan alla andra miljöprojekt”. Så, detta leder ju oss inte helt osökt in på frågan om varför miljöopinionen i Stockholm har så svårt att ta till sig argumentet att flyt i trafiken är bra för miljön?

I såväl Norrköping som Uppsala har man redan genomfört trafikomläggningar i form av nya vägar utanför stadskärnan och där är resultaten talande. Mellan 1995 och 1996 när den nya sträckningen av E4:an förbi Norrköping invigdes så minskade trafiken genom Norrköping i ett svep med nästan 30 procent. Samma sak skedde i Uppsala då man byggde den nya E4:an förbi staden; en minskning på mellan 20 och 50 procent (beroende på var man mäter) på den gamla sträckan.

Det som redan skett i Norrköping och Uppsala och som är på väg att ske i Norrtälje med flera andra svenska städer bör rimligtvis inträffa även när Förbifart Stockholm byggs, det vill säga trafikminskningar som leder till reducerade utsläpp och ökad framkomlighet och stora samhällsekonomiska vinster. Stockholm är unikt på många vis men så unika är vi knappast att det inte skulle ske här.

104 nya invånare per dag!

2010-02-18 11:02:47

Tänk dig två blå dragspelsbussar som dagligen fyller på vårt län med nya invånare varav den ena släpper av sina passagerare i Stockholms stad.

Detta skulle kunna vara en realitet. Befolkningen i Stockholms län ökar just nu i rekordfart. Under 2009 ökade länets befolkning med 37 919 personer enligt den definitiva befolkningsstatistik som SCB publicerade i går. Den snabba ökningstakten motsvarar en daglig ökning med 104 nya invånare, eller två stora blå stadsbussar fyllda med sittande passagerare!

Det är vår region som växer snabbast. Vårt län står för knappt hälften, 45 procent, av Sveriges totala befolkningsökning 2009. Stockholms stad står samtidigt för 51 procent av länets totala ökning.

Den starka befolkningsökningen är framför allt pådriven av ett stort födelse- och invandringsöverskott (som även inkluderar hemvändande svenskar).

Även Uppsala län uppvisar en stark befolkningstillväxt, utifrån sina förutsättningar, med 4 710 personer. Av den totala ökningen står Uppsala kommun för hela 87 procent.

I en region med kraftig växtvärk ställer den rekordsnabba befolkningstillväxten stora krav på satsningar på bred front, både NU och för framtiden! Det förutsätter en kraftfull storstadspolitik värd namnet.

Simrishamn – Lidköping – Borås:

Stockholms stads befolkningstillväxt 2009 motsvarar hela Simrishamns kommun.
Stockholms läns invånarantal ökade 2009 med ett helt Lidköping.
De senaste tre åren (2007-2009) har Stockholms läns befolkning ökat med ett helt Borås.

Att pendla mellan hopp och förtvivlan

2010-02-15 10:02:47

Det är just vad pendlarna mellan Uppsala och Stockholm gör i dessa dagar. Åter har vad vi betraktar som en typisk svensk vinter gjort förseningar och inställda tåg till normalfallet i stället för undantag.

Detta är problematiskt för alla. Medarbetare i stat, kommun och företag kommer inte i tid, möten blir inställda, affärer blir inte gjorda och tjänster inte utförda. Detta kostar samhället och företagen stora summor.

Lika dålig är kalkylen för de människor som drabbas, men även till exempel för barn som inte blir hämtade i tid på dagis och åldriga föräldrar som inte får besök. Kallnade middagar som måste ätas på nattkröken och välbehövlig rekreation, motion med mera som faller bort i kalendern fördystrar ytterligare pendlarens tillvaro.

Infrastrukturministern har ställt kravet att tågen skall gå även om det snöar. Det gör de nu inte. Handelskammaren som näringslivets enda granskande organisation kommer därför att ytterligare lyfta frågan. Och det finns många frågor att ställa. Inte för att gnälla, utan för att försöka bidra till att man får rätsida på problemen.

Några viktiga frågeställningar är till exempel:

Vad kostar förseningarna i förlorad produktion och arbetstid?
Vilken är därmed kostnaden för bristerna i trafiken?
Är upphandlingarna av fordon klimatsäkrade?
Står tågen under tak, så att de avisas dagligen?
Vad har hänt med bemanning och insatsberedskap?
Varför fungerar inte trafikantinformationen?
Hur vill SJ och Banverket säkerställa funktionen nästa snövinter?

Alla har vi förståelse för att enstaka oväder och extrema förhållanden kan påverka trafiken. Men denna vinters dåliga resultat kräver krafttag av både ansvariga politiska beställare, SJ och andra som utförare och Banverket med flera som underleverantörer.

Uppsalapendeln är SJ:s mest trafikerade regionalpendel. Den försörjer huvudstadsregionen med viktig kompetens och är därmed inte bara en regional fråga, utan ett nationellt intresse.

Handelskammaren kommer att ligga på tills trafiken fungerar.

Äntligen ska Årstafältet bebyggas

2010-02-10 09:02:10

Det är inte alltid man får som man vill, särskilt inte om man ägnat 20 år av sitt yrkesliv åt att bedriva lobbying för fler bostäder och bättre infrastruktur i Stockholm. Men i dag presenterade stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal planerna för en ny stadsdel på Årstafältet. Och det kändes riktigt bra.

I alla tider har Årstafältet ansetts omöjligt att bebygga eftersom det är så sankt. Därför har stadshuspolitiker av alla färger varit överens om att det ska vara park. Men det ödsliga, blåsiga och tistelbevuxna fältet har inte varit Årstabornas favoritgrönområde. Och de utlovade satsningarna för att göra det bättre har uteblivit år efter år.

Årstafältet är ett område som är lika stort som Gamla Stan till ytan. Det är alltså ingen liten markplätt som legat för fäfot i årtionden – eller århundraden snarare. Med Tvärspårvägens tillkomst har området hamnat nästan mitt i stan. Man tar sig på nolltid till Globen, Liljeholmen eller Årstabergs pendeltågsstation.

Så när Handelskammaren för fyra år sedan presenterade sin rapport ”Åtgärda Stockholms stadsbrist”, med förslag att bygga ny stad på Årstafältet, uteblev protesterna. Några politiker på vänsterkanten reagerade med ett lamt ”det går inte”, men många tyckte faktiskt att det var en riktigt bra idé.

Grundtanken i vår rapport var att göra en modern stadspark i den sankaste delen i mitten av fältet. En sådan park kan vara lika stor som Humlegården, området kan ändå rymma 10 000 boende och en hel del arbetsplatser.

I det förslag som Kristina Alvendal nu presenterat är det mycket som känns igen från Handelskammarens rapport, som att knyta ihop Östberga och Årsta med varandra. Två stadsdelar, som i dag inte hör till Stockholms mest attraktiva, kommer nu att bli en integrerad del av ett nytt, spännande område. Den blandade bebyggelsen med olika upplåtelseformer var också en viktig del av Handelskammarens ursprungliga förslag. En annan viktig del i förslaget är att Göta Landsväg, den uråldriga södra infarten till Stockholm som slingrar sig över fältet, blir kvar och ska utgöra en spännande del av den nya staden.

Dom i miljööverdomstolen räddar Bromma flygplats

2010-02-09 08:02:44

Utan väl utbyggda kommunikationer stryps innovationskraft och tillväxt. Det verkar Västsverige ha förstått när de nu storsatsar på flyget. I Stockholm, där två av Sveriges mest betydelsefulla flygplatser finns, motarbetas istället flygtrafiken.

Med Landvetter som bas satsar City Airline stort och Göteborg blir i framtiden ett flygnav att räkna med. City Airline betonar betydelsen av goda kommunikationer med resten av världen för en region som vill växa och utvecklas. När det gäller flygets påverkan på klimatet bedöms nyttan av bättre förbindelser väga över.

Förra veckan omprövade miljööverdomstolen Stockholm-Bromma flygplats villkor för tillstånd enligt miljöskyddslagen. Luftfartsverket ålades bland annat att göra vissa bullderdämpande åtgärder på hus och byggnader som utsätts för bullernivåer på 80dB (A) eller högre. De ska även samla upp så mycket som möjligt av den glykol som rinner av flygplanen vid avisning. De kostnader som detta medför innebär dock inte att flygplatsen är nedläggningshotad.

Om miljööverdomstolen istället hade fastställt miljödomstolens dom, som innebar att flygplatsen till och med skulle bekosta bullerisolerande åtgärder för bland annat kolonistugor, hade kostnaderna blivit skyhöga. Så höga att Luftfartsverket hade tvingats lägga ner Sveriges fjärde största flygplats. Med tanke på utsläppstaket på Arlanda, som gör att flyget inte kan växa där, vore det katastrof för Stockholm och Sverige om Stockholm-Bromma måste läggas ner. Det finns alltså all anledning att fira miljööverdomstolens beslut.

Stockholm-Brommas fördel av ett citynära läge ställer självklart hårda miljökrav. Flygplatsens klimatarbete är formellt klassat som ett av de bästa i världen, tack vare ny teknik, en effektivisering av arbetet och ett ökat användande av icke-fossila bränslen. Banljusen är baserade på LED-teknik och flygplatsen har satsat på både grön el och biobränslebaserad fjärrvärme. Stockholm-Bromma ligger alltså i framkant när det gäller att minska klimatpåverkan.

För näringslivet är det av största vikt att det finns en citynära flygplats för reguljär flygtrafik och affärsflyg. När andra flygplatser i samband med lågkonjunkturen visade en nedåtgående trend förra året, ökade resandet på Stockholm-Bromma med tio procent i september 2009. Den största andelen passagerare som väljer Bromma utgörs av affärsresenärer och flygplatsens framfart har tydligt visat det behov som finns av den service som erbjuds affärsresenärerna där.

Flygets betydelse för Stockholms- och Uppsalaregionens framtida framgångar bör inte underskattas och den samhällsekonomiska nyttan är stor. Med den nya miljödomen på bagagebandet kan Stockholm-Bromma fortsätta att planera för framtiden och utvecklas för en fortsatt positiv tillväxt i vår region.

Ny minister med sikte på frihandel

2010-02-02 04:02:55

Sverige har i dag fått en ny EU-minister. En minister som i många år propagerat för viktiga handels- och företagarfrågor. Vi kan räkna med att se handel och entreprenörskap på agendan framöver.

Utöver engagemanget i jämställdhets- och internationella frågor har Birgitta Ohlsson under många år varit en marknadsekonomins och frihandelns förkämpe. Bort med handelshinder, inför euron och öppna gränserna för arbetskraftsinvandring har varit några av hennes käpphästar.

I rollen som EU-minister ställs nu detta på sin spets. EU-beslut påverkar oss mer än vad man tror. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting påverkas 60 procent av allt som beslutas i kommuner och landsting direkt eller indirekt av EU-policy. Även för företagen har EU-lagstiftningen stor inverkan.

Det finns mycket att göra för att skapa en ännu bättre union för handel och entreprenörskap. Att förändra EU-politiken är en uppgift för alla ministrar, liksom för våra parlamentariker och vår nyutnämnda kommissionär Cecilia Malmström. Som EU-minister blir Birgitta Ohlssons viktigaste uppgift att föra ut EU-politiken, skapa debatt om EU:s utveckling och bilda opinion för viktiga frågor.

Från Handelskammarens sida har vi några önskemål för att skapa ett ännu bättre företagsklimat. Bland alla viktiga EU-frågor måste handelsfrågorna ligga högt upp. Vi önskar oss bland annat förenklade och lika regler för handel inom EU, reformering av EU-budgeten och satsning på forskning och innovation.

Det finns goda utsikter för att se de frågorna på dagordningen; att reformera budgeten och satsa på forskning nämndes till och med vid dagens presskonferens.

Men lika viktigt är att den nya ministern pratar varmt om EU och sprider EU-samarbetets grunder och positiva inverkan på entreprenörskap och gränsöverskridande handel. Det finns goda utsikter för det också.

Ett stort grattis till utnämningen och lycka till Birgitta Ohlsson!

Koll på ditt jobbskatteavdrag?

2010-01-27 11:01:39

Hur stort är ditt jobbskatteavdrag? Jag har precis fått kläm på mitt och känner att jag genast vill dela med mig av min nyvunna kunskap.

Visst har jag känt att plånboken blivit lite tjockare sedan Anders Borg tillträdde och jobbskatteavdraget infördes. Måste dock medge att jag bara hade en lätt susning om dess faktiska storlek.

Därför var det med stor nyfikenhet som jag besökte Uppsalaföretagaren Harald Klomps sajt Jobbskatteavdrag.se för att beräkna mitt avdrag. Med ett par enkla klick föll resultatet ut och det var faktiskt en munter läsning. Tack Borg!

Låt mig ge ett räkneexempel på hur jobbskatteavdraget slår för en person bosatt i Stockholms stad som tjänar 25 000 kronor i månaden (jämfört med 2006):

inkomstskatten har sänkts med 25 procent
får behålla 1 816 kronor mer av lönen varje månad
får behålla 21 792 kronor mer på årsbasis!

Webbplatsen ger ett enkelt och snabbt svar i en annars diffus och komplex fråga. Jobbskattereformen har sedan 2007 genomförts i fyra steg. Det sista togs vid årsskiftet då avdraget förstärktes med tio miljarder kronor för 2010. Jobbskatteavdragets skattesänkningar har ökat den disponibla inkomsten procentuellt mest för låg- och medelinkomsttagare.

Alliansen gick till val 2006 på att få fler i arbete och minska utanförskapet. Jobbskatteavdraget var en central del i detta för att belöna arbete och bidra till fler jobb. De har lyckats, målet är uppnått! Det har blivit mer lönsamt att arbeta.

När det gäller antalet nya jobb som skulle skapas under mandatperioden har den globala ekonomiska krisen och konjunkturnedgången satt käppar i hjulet. Men säkerligen har jobbskatteavdraget varit med och dämpat nedgången i Sverige. När hushållen fått mer pengar över i plånboken har vi kunnat öka vår konsumtion av varor och tjänster.

Det är beklagligt att vi, allmänheten, har ringa kännedom om reformens positiva utfall. Den som är regeringens största reform i deras viktigaste fråga.

Det är dags att berömma regeringen för jobbskattereformen!

Glädjande att S säger ja till Förbifarten

2010-01-22 04:01:32

Carin Jämtins (S), mycket glädjande och snabba JA till Förbifart Stockholm i gårdagens ABC var viktigt. Jag utgår då ifrån att Förbifarten byggs som planerat, även om de rödgröna kommer till makten efter höstens val.

Stockholm visar just nu tecken på en svagt ökande tillväxt och en kraftig befolkningsökning. Stockholms län passerade 2 miljoner invånare under förra året. Vi hade den högsta befolkningstillväxten någonsin 2009, med hela 36 000 nya invånare. Bra då att även Socialdemokraterna är med på resan mot byggandet av Förbifart Stockholm.

Befolkningsökningen i kombination med den pågående regionförstoringen gör det nödvändigt med ytterligare vägkapacitet i regionen. Förbifarten är även viktig för att minska dagens långa köer på Essingeleden. Beräkningar visar att trafiken där minskar med 20 procent med Förbifarten och därmed hamnar under dagens nivåer.

Förbifart Stockholm utgör en självklar del i en modern storstadspolitik. En politik som visar storstädernas betydelse för en ökad tillväxt. Storstäder skiljer sig från andra städer. Både i storlek, men även genom att ha unika förutsättningar som ekonomiska motorer för hela landet. Att satsa på Förbifarten är att skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar tillväxt. För att stärka Stockholms konkurrenskraft krävs det att våra politiker i stadshuset ser på många frågor ur ett modernt storstadsperspektiv.

Nu väntar jag spänt på vårens utlovade presentation av de rödgrönas gemensamma syn på vägproblemen och kollektivtrafikens utbyggnad i Stockholm. För inte kan väl de rödgröna fundera på att riva upp beslut kring en redan planerad Förbifart?

Vi bjuder statsministern på middag

2010-01-22 04:01:52

De brittiska satsningarna på att ge tillgång till offentlig information går snabbt framåt. Tidigare i januari presenterade staden London sina planer, i dagarna har den brittiska regeringen lanserat en webbplats för offentlig information.

Vad händer i Sverige? Den förra och den nuvarande regeringen skötte frågan om tillgången till offentlig information (Public Sector Information) så illa att EU-kommissionen har inlett en rättsprocess mot Sverige. På lång sikt är detta bra – på Finansdepartementet arbetar man med en lag som ska genomföra de europeiska regler som gäller sedan sex år.

På kort sikt finns det utrymme för regeringen, myndigheter och kommuner att ta egna initiativ. Det är dessvärre sällsynt. I Stockholm har Folkparitet uttalat en politisk vilja, men frågan vad som görs nu när man faktiskt har makten i staden.

Stockholms Handelskammare skrev under hösten till ett antal departement och bad dem ge några enkla PSI-uppdrag till ett antal myndigheter att genomföra under 2010. Ett var att myndigheten själv skulle få föreslå åtgärder för att öka återanvändningen av dess information. Ett uppdrag som varken är svårt, dyrt eller ens kontroversiellt. Hittills har vi inte fått något svar från den ansvarige ministern Mats Odell som tyder på att någon myndighet någonsin fick ett uppdrag.

Det här duger inte längre. Sverige har goda möjligheter att vara ett ledande PSI-land. Regeringen har gömt sig bakom en rad utredningar och lagförslag men gjort lite i praktiken.

Vad väntar regeringen på? I Storbritannien diskuterade premiärminister Gordon Brown under en middag PSI-frågan med webbens uppfinnare Tim Berners-Lee. Resultatet kan beskådas på webbplatsen data.gov.uk som redan har fler datakällor än president Obamas motsvarande satsning data.gov.

Hans Rosling är kanske den mest kände förespråkaren för ökad tillgång till offentliga data i Sverige. Han är också internationellt efterfrågad för sina presentationer som är baserade på återanvändning av offentliga data som statistik.

Stockholms Handelskammare bjuder Fredrik Reinfeldt och Hans Rosling på middag om de diskuterar kreativa, kraftfulla och konkreta åtgärder för att ge svenska medborgare och företag tillgång till den information som vi redan har betalat för.

Uppdaterat: Computer Sweden skriver om "rådadatamiddag".

Läs mer:
London tar täten
Nyårslöfte från den offentliga sektorn?

Stopp för säljverksamhet - vad händer nu?

2010-01-20 01:01:42

Den 1 januari trädde så den så kallade konfliktlösningsregeln i kraft. Det är det senaste tillägget till Konurrenslagen och ett steg i riktning mot att få rätsida på den situation som råder i många kommuner som bedriver säljverksamhet på tvivelaktiga grunder. Eller kommer den bara bli ett slag i luften för många småföretagare – för det är de som oftast drabbas – som hoppas på att slippa bli utkonkurrerade av offentliga aktörer subventionerade av skattemedel? Eller är lagen kanske bara ett sätt att försöka skrämma kommunerna till att se över sin verksamhet?

Alltför många menar att konfliktlösningsregeln kommer att göra alla besvikna. Att den på grund av sin otydlighet kommer att bli ett ineffektivt instrument i handen på domstolen. Jag tycker det är väl pessimistiskt och det är trist att så få skriver om de positiva delarna med lagen. Lagen syftar bland annat till att skapa lika villkor mellan offentliga och privata aktörer. Visst, regeln är inte ett mirakel av tydlighet men den främsta poängen med regeln är kanske inte egentligen den juridiska delen utan den politiska.

Naturligtvis är det viktigt att ha en regel som funkar som det är tänkt. Behovet av en konfliktlösningsregel är i sig en spegling av hur samhället ser ut i dag och från den horisonten är regeln en naturlig följd av hur många kommuner arbetar, nämligen att man blandar ihop kärnverksamhet med kommunal näringsverksamhet.

Regeringen har i nära tio år jobbat med en lagregel om att begränsa offentlig säljverksamhet. Att den faktiskt är i hamn nu visar att den politik som vi hade för 20 år sedan, med täta skott mellan offentligt, och privat är över. I dag flyter verksamheterna in i varandra. Det skapar behov av ny lagstiftning. Att det sedan tar lite tid att ändra ett sätt att tänka och agera på många håll är förståeligt.

Regeln är en tydlig markering för många offentliga aktörer, i synnerhet kommuner, att se över verksamheten och hur den är organiserad. Men det kommer sannolikt att krävas mer av lagstiftaren än konfliktlösningsregeln för att styra upp situationen. Kommunallagen och dess principer om självkostnad och underskott gör att det sannolikt blir nya ronder i regering och riksdag innan det blir klart och tydligt vad en kommun får och inte får göra i sin näringsverksamhet. Så det här med kommunal säljverksamhet är inte så lätt, men regeln innebär ett steg i rätt riktning.

Så vad händer nu? Har konkurrensverket fått in några anmälningar? Ja, det har de. Verket har fått medel av regeringen för att satsa på detta område och den har även skapat en särskild grupp för att ta hand om dessa anmälningar. Det har även trillat in några frågor till Handelskammaren om vad regeln innebär och hur man ska göra om man har ett klagomål. Det ska bli intressant att följa detta under året.

Förenkla för EU-handeln

2010-01-15 12:01:52

Politiker och EU-ordförandeskap kommer och går men företagens EU-prioriteringar och problem består. Så skulle man kunna sammanfatta EU-året som gått och det år vi har framför oss. Även om Sverige fått högsta betyg för sitt ordförandeskap så återstår många viktiga frågor på företagens agenda att bocka av. EU-politiken rör sig långsamt, och inte nödvändigtvis framåt.

Handelskammaren ger idag ut rapporten ”Företagen, Handelskammaren och EU” som visar vilka frågor som är viktiga för företagen. Bland annat finns krav på ett EU-gemensamt bolagsskattesystem, ett system för ömsesidigt erkännande av e-legitimation inom EU, en fungerande gränsöverskridande elektronisk upphandling inom EU, reformering av EU:s budget och satsning på forskning, innovation och infrastruktur, avskaffande av alla EU:s krångeltullar under 6 procent, förenklade momsregler, och en färdig överenskommelse om gemensamt EU patent.

En ny omgång EU-makthavare är på plats i Europaparlamentet och snart också i EU-kommissionen. EU:s nya fördrag har trätt i kraft och EU har fått en ny ständig ordförande och en egen utrikesminister. Det spanska ordförandeskapet har tagit över ordförandeklubban efter Sverige och har som första prioritet att reformera EU:s strategi för jobb och tillväxt.

Från företagens perspektiv står samma kärnfrågor på agendan som för tio år sedan då den första strategin klubbades i Lissabon: Hur ökar vi företagens globala konkurrenskraft så att de kan växa och skapa jobb?

Kanske är verkligheten mer mogen under kommande decennium för de reformer som behövs av arbetsmarknaden, skattesystemen och andra regelverk som påverkar företagsklimatet. Kanske är vi framöver redo att ta ytterligare steg för att underlätta en ökad rörlighet av människor och kunskap, och för att öppna upp den offentliga tjänstesektorn för konkurrens och handel, exempelvis inom hälsa och sjukvård, utbildning och offentlig upphandling.

Nya utmaningar har dessutom tillkommit som bör finnas med på EU:s 2020-agenda. Kunskapssamhället och informationsteknologin skapar nya förutsättningar och krav på anpassningen av samhällets infrastruktur, myndigheternas e-förvaltning och immaterialrätten. Vi har också de stora globala utmaningarna som klimat- och energifrågan, demografiska förändringar och flykting- och arbetskraftsinvandring som EU måste kunna hantera.

Med den ekonomiska kris vi fortfarande befinner oss i och som ännu inte värkt ut, och en arbetslöshet som nu stigit till tio procent för hela EU, borde konkurrenskraften och företagens väl och ve åter stå i centrum för politikerna. Det är företagen som skapar tillväxten och jobben.

Kravlista för ett företagsvänligt EU:

Regelförenkling – minska företagens administrativa kostnader
Lika villkor på EU:s inre marknad – säkerställ att alla EU-länder inför gemensamma regelverk
Undvik detaljreglering på miljöområdet – använd standardisering
Utveckla tjänstesektorn och utvidga tjänstedirektivet med hälsa och sjukvård
Inför gemensamt EU-patent
Förenklade momsregler
Inför EU-gemensamt bolagsskattesystem
System för ömsesidigt erkännande av e-legitimation inom EU
Fungerande gränsöverskridande elektronisk upphandling inom EU
Underlätta för arbetskraftens rörlighet och främja arbetskraftsinvandring
Reformera EU:s budget och satsa på forskning, innovation och infrastruktur
Främja ökning av antalet energikällor och energislag
Avskaffa alla EU:s krångeltullar under 6 procent
Transparens och förutsägbarhet vid införandet av nya tullregler
Främja tillväxt och handelsfrågor i EU:s Östersjöstrategi

Läs hela rapporten
Läs Handelskamrarnas remissvar på EU-kommissionens dokument EU2020

London tar täten

2010-01-11 04:01:24

Borgmästaren i London, Boris Johnson, presenterade den 7 januari en webbplats där vem som helst kan ta del av stadens data och återanvända dem. Syftet är enligt borgmästare Johnson både att förbättra Londons kommunala demokrati och att underlätta för programutvecklingsföretagen.

På webbplatsen Datastore kan man läsa statistik om ambulansutryckningar coh bygglov. När webbplatsen öppnar på allvar i slutet av januari ska det finnas 200 datakällor.

Borgmästaren tycks ha förstått vikten av tillgången till offentlig information. Sverige och Stockholm hamnar allt längre bak i utvecklingen när London går före och Norge t.ex. gör det lättare att få tillgång till både väderdata och geografisk information.

Sverige som IT-land och Stockholm som huvudstad och centrum för IT-branschen borde kunna skapa goda förutsättningar för återanvändning av offentlig information. Utvecklingen tycks gå långsamt i väntan på att minister Mats Odell ska presentera sitt lagförslag om tillgången till offentlig information.

Stockholms Handelskammare tycker gott att Stockholms stad kan gå före – mycket kan göras med de regler som gäller redan i dag.

100 000 nya Stockholmare på tre år!

2010-01-11 01:01:28

Det är valår. Min önskan är att våra folkvalda riksdagspolitiker i detta val vågar lyfta viktiga Stockholmsfrågor, för att överbrygga den kraftiga växtvärk som regionen lider av.

En saftig morot för politikerna borde vara att skapa goda förutsättningar för regionens starka tillväxtkraft som ligger och pyr under en våt filt av kapacitetsbrister. Likt ringar på vattnet skulle den ge näring till övriga Sverige.

Om det inte är en tillräcklig morot för våra politiker bör det poängteras att drygt var femte väljare är Stockholmare. Och vi blir hela tiden fler…

Sverige har gått in i 2010 med en folkmängd som är uppe i 9 340 000 personer, enligt preliminär statistik från SCB. Vi blev 84 000 fler svenskar under 2009. En så stor ökningstakt har bara noterats en gång tidigare, nämligen 1946.

I Stockholms län torde befolkningsökningen under 2009 hamna på ca 36 050 personer och totalt 2 017 313 invånare. Det är också rekord!

De senaste tre åren, 2007-2009, har vårt län vuxit med otroliga 100 000 personer. Enbart 13 av landets kommuner har en så pass stor eller större befolkning.

Den starka befolkningstillväxten är positiv för Stockholmregionens ekonomiska utveckling och konkurrenskraft, men den ger även växtvärk. För få maximal utväxling av den krävs stora och viktiga infrastruktursatsningar. I spåret av det kraftigt eftersatta bostadsbyggandet (som drabbats hårt av den ekonomiska krisen) och den enorma trängseln i trafiksystemet borde satsningar på bostadsbyggande och transportsystemet vara högprioriterat.

I avsaknad av en statlig storstadspolitik kan min önskelista dock göras lång. Både regionen och Sverige är i akut behov av en mer Stockholmsorienterad politik. Var femte väljare bor och lever i Stockholms län. Det är dags att vi premierar de politiker som står upp för regionen.

Låt Arlanda fortsätta växa

2010-01-07 03:01:26

Stockholms- och Uppsalaregionens framtida framgångar är intimt förknippade med att den är rörlig, innovativ och internationell. Flygets betydelse för regionens tillväxt kan därmed inte underskattas. Mot den bakgrunden är det märkligt att Arlanda är den enda flygplatsen i hela världen som har ett utsläppstak. Flygplatsens utsläpp av koldioxid och kväveoxider regleras nämligen enligt ett avtal från 1991. Det speciella med avtalet är att det också inkluderar all biltrafik till och från flygplatsen, faktiskt ända från start- och slutpunkten. Tar man bilen till Arlanda från Malung eller Örebro så leder det till en del utsläpp.

Det är barockt att Arlanda har ett sådant utsläppstak. Handelskammaren kräver att regering och riksdag direkt tar över ansvaret för landets viktigaste flygplats. Den här typen av miljökoncessioner ska inte vara tillämpliga över huvud taget på Arlanda. Lösningen är i stället gröna inflygningar och koldioxidbesparingar genom marktransporterna.

Har regering och riksdag en gång beslutat att Arlanda ska vara landets nationella flygplats ska man inte efter 50 år kunna ifrågasätta att flygbolagen flyger till och från denna flygplats med internationellt godkända flygplan. Utan väl utbyggda kommunikationer stryps innovationskraft och tillväxt.

Nyårslöfte från den offentliga sektorn?

2009-12-23 03:12:45

Att ge medborgare och företag tillgång till de data de har varit tvungna att lämna in, betalat skattemedel för att samla ihop eller på annat sätt anförtrott den offentliga sektorn med är en viktig politisk åtgärd som ger positiva ekonomiska och sociala effekter.

Kombinationen av elektroniska data, informationsteknik, Internet, GPS och andra tekniker skapar en snabb och dynamisk utveckling. Återanvändning av offentliga data (ofta kallat Public Sector Information, PSI) skulle kunna skapa nya tjänster och nya företag.

I november skrev Handelskammaren till flera departement och föreslog bl.a. att de skulle ge sina myndigheter i uppdrag att se över hur de skulle kunna öka återanvändningen av data. Svaret kom nyligen. Finansdepartementets statssekreterare Dan Ericsson välkomnar näringslivets engagemang i frågan och berättar om det fortsatta arbetet. Det är dock oklart om myndigheterna egentligen fick några uppdrag.

Varför är detta viktigt? De ekonomiska möjligheterna är stora. Även om undersökningarna ibland är svårtolkade pekar alla på att PSI:s ekonomiska potential är långt ifrån uppfylld.

Värdet av de offentliga investeringarna i produktion av information i EU uppgick år 2000 till 81 miljarder kronor. Det skapade ett värde på informationsmarknaden som uppgick till 1139 miljarder kronor, dvs. ett 14 gånger högre värde. Motsvarande utväxling i USA var 39 gånger.

Vad är skillnaden? USA har länge haft en öppen tillgång till offentlig information. Det har förstärkts under president Obama som bland annat har öppnat en webbplats (med översiktlig information om vilka data som finns att hämta) och ställt nya krav på myndigheterna. I Europa framstår Norge som ett ledande land på området och ger bättre tillgång till både kart- och väderdata än i Sverige.

De tjänster som skapas ger stor nytta för de som använder dem. I en brittisk rapport skrevs det år 2006 att den offentliga informationen var värd 400 miljoner pund (något som kunde fördubblas med bättre regler). Återanvändningen tillförde samhället ett värde om ytterligare ca 48 procent (190 miljoner pund).

Vad händer då i Sverige? Överlag har det varit ett positivt år. Efter bl.a. att Handelskammaren och EU-kommissionens uppmärksammat att Sverige ligger efter har den nuvarande regeringen höjt tempot. De EU-regler som gäller PSI skulle vara införda i Sverige för snart fem år sedan. Nu är de på väg. Finansdepartementet har remitterat ett lagförslag. Mycket kan dock myndigheter och kommuner göra själva utan att vänta på regering och riksdag.

Det kan bli ett spännande 2010 om aktörerna gör det till ett nyårslöfte att öka tillgången till offentliga data.

Sportiga riskprojekt eller jätteprojekt som ger nya jobb?

2009-12-16 03:12:36

Arenastaden i Solna med bland annat Mall of Scandinavia och nya nationalarenan, och nu senast Stockholmsarenan vid Globenområdet. Satsningarna på stora bygg- och arenaprojekt i Stockholmsregionen radar upp sig.

Åsikterna om de båda arenaprojekten är många och går ofta isär. De får stort utrymme i media, åtminstone i Stockholm. Men fokus för debatten ligger enbart på vilka allsvenska fotbollslag som vill spela, eller snarare inte vill spela på respektive arena, på de höga investeringskostnader som arenaprojekten innebär och vilken påverkan de har på infrastrukturen och trafikflödena.

Den senaste tiden har vi matats med dystra rubriker om uppsägningar, nedläggningar och varsel på några av Sveriges största företag. Självklart är förlusten av det stora antalet arbetstillfällen i samband med detta tragiskt för alla inblandade.

Samtidigt pågår ett antal jätteprojekt i Stockholmsområdet som istället skapar en mängd nya arbetstillfällen. Men arenaprojekt leder inte till några hoppfulla rubriker och får ingen uppmärksamhet alls när det gäller de positiva injektioner de ger näringslivet. Uppmärksamheten de får i media ligger på ett helt annat plan.

Kan den enkelriktade fokuseringen i media möjligtvis bero på att arenaprojekten av många ses som sportprojekt och till stor del hanteras av sportjournalister? Det är dags att se på arenaprojekten ur ett helikopterperspektiv, uppmärksamma hur många arbetstillfällen de skapar och den förstärkning av Stockholms näringsliv som dessa satsningar innebär.

Jo, det kostar en hel del att bygga en ny arenastad, ett stort köpcentrum och nya arenor, men tänk också på de arbetstillfällen som detta skapar. Förhoppningen på nya nationalarenan och den nya stadsdelen Arenastaden är att näringslivet ska blomstra. De kommersiella fastigheterna och de energieffektiva kontorsytorna skapar ett nytt kluster för handel. Hela satsningen på Arenastaden beräknas ge cirka 10 000 nya arbetstillfällen och Stockholmsarenan kommer uppskattningsvis att skapa över 600 årsarbetstillfällen inom turistindustrin. Under byggtiden kommer de båda arenaprojekten tillsammans att skapa viktiga arbetstillfällen för byggindustrin och dess underleverantörer.

Låt Kronprinessan Victorias första spadtag för Arenastaden i Solna och satsningen på Stockholmsarenan bli en start på rubriker med framtidstro och hopp om nya arbetstillfällen.

Kalldusch för Stockholms stad

2009-12-14 05:12:25

Miljödomstolen har beslutat att säga nej till den planerade containerhamnen i Norvik vid Nynäshamn. Det kom som en kalldusch för Stockholms stad, som i åratal planerat för detta.

Problemet är att processen har gått långt. Alla inblandade kommuner och myndigheter är helt inställda på att den nya hamnen ska bli verklighet. Alla planer och beslut har anpassats till det. En ny väg har byggts till Nynäshamn och pengar finns avsatta för att även bygga ut järnvägen. En prioritering som knappast hade gjorts om det inte var för den nya storhamnen. SL har börjat bygga spårvägen som ska trafikförsörja de nya bostäder som planeras i Värtan. Med containerhanteringen kvar i Värtan finns inte möjlighet att bygga en enda bostad där (oavsett om man tycker att det är en bra idé eller ej).

Staden lär överklaga till Miljööverdomstolen, vars dom i sin tur lär överklagas till Högsta Domstolen hur det än går. Processen lär ta tre år till, minst. Under den tiden finns det risk att det företag som ställt upp som medfinansiär till den nya hamnen ha tröttnat och hoppat av. Allt tillbaka på ruta ett, förutom att containertrafiken fortsatt att öka och sjötransporterna blivit allt vikigare för att klara en miljövänlig godsförsörjning av Sveriges största konsumtionsmarknad.

Denna sorglustiga historia är en allt för tydlig illustration av ett av Sveriges allvarligaste och mest grundläggande problem; beslutsprocessen för stora infrastrukturprojekt är trasig. Det räcker inte med vanligt planarbete. Dessutom ska allt kunna dras i domstolar och överklagas i ett otal instanser. I slutändan blir det domstolar som fattar beslut som borde fattas av politiskt valda församlingar.

Handelskammaren har länge förordat att Sverige borde införa anläggningslagar efter dansk modell. Det innebär att man stiftar en lag för varje större infrastrukturprojekt som tar över alla annan lagstiftning och gör att besluten inte går att överklaga på längden och tvären. Innan en sådan lag stiftas ska självklart hela den demokratiska och politiska processen vara avklarad, liksom alla miljöprövningar och tillstånd. Om Norvik hade genomgått en sådan process hade det funnits två alternativ. Antingen hade idén om en storhamn där förkastats för länge på grund av att miljöprövningen inte hållit. Då hade man kunnat rätta sig efter det och sökt en annan lokalisering eller försökt utvidga området i Värtan. Eller hade en anläggningslag nu gjort att beslutsprocessen varit avklarad och omöjlig att överklaga. Det hade inte bara förenklat alla andra samhällsplaneringsbeslut som är avhängiga av frågan, utan sparat stora pengar för hela samhället. Vidare är det en demokratireform värd namnet eftersom en liten grupp missnöjda med en sådan ordning inte kan beröva den stora majoriteten sin demokratiska beslutsmakt.

Nu måste alla stora infrastrukturprojekt planeras med en släptid som motsvarar den belastning som domstolsväsendet för närvarande har. Det är en märklig process som kännetecknas av lika delar politisk feghet och byråkratisk seghet. Vi bör alla demokratiskt fatta beslut om de stora infrastrukturprojekt som rör vår region och sedan bör de genomföras. Inte överklagas in absurdum.

En storstadspolitik utan infrastruktur är inte värd namnet

2009-12-11 04:12:02

Mona Sahlin och (s)-ledarna i våra tre storstäder presenterar socialdemokraternas nya storstadspolitik på DN Debatt (11/12). Det är en helsidesartikel om allt de vill göra för att satsa på storstäderna som tillväxtmotorer i svensk ekonomi. Det märkliga är att det varken står infrastruktur, spår eller vägar på en enda rad. Trafikfrågorna nämns över huvud taget inte. Och ändå är trafikproblemen storstadsbornas allra största bekymmer. För att inte tala om storstadsföretagens.

För Stockholm och Göteborg är bristerna i infrastrukturen den allra viktigaste frågan för framtiden. I Stockholm har ingen väsentlig ökning av vägkapaciteten skett på över 40 år samtidigt som regionen vuxit med mer än ett helt Göteborg. När det gäller spårbunden kollektivtrafik är det lika illa. Antalet spår i de centrala delarna av tunnelbanenätet är desamma i dag som 1967.

Köer och kaos är mer regel än undantag i stockholmstrafiken. Med de långa utbyggnadstiderna för ny infrastruktur och den galopperande befolkningsökningen i Stockholm kan vi lätt förutse hur katastrofen närmar sig. Att då inte klart och tydligt deklarera att Förbifart Stockholm måste byggas och att tunnelbanenätet måste förstärkas är inte att ha en storstadspolitik. I alla fall inte för Stockholm, som ändå är vår största och viktigaste storstad.

Konsultföretaget Movea har identifierat 166 flaskhalsar i Stockholmstrafiken. Flera av dem skulle lösas upp om Förbifarten byggdes. Essingeleden har i dag 160 000 fordon per dygn, vilket är dubbelt så mycket som den är dimensionerad för. Om Förbifarten inte byggs kommer Essingeleden att ha 200 000 fordon per dygn år 2030. Då kommer det att stå still där för det mesta. I Stockholms innerstad har många bostadsgator mer trafik än Öresundsbron, trafikmängder som skulle halveras om Österleden byggdes. Även spårnätet är kraftigt överbelastat och det går inte att sätta in fler tåg. Det går inte att utöka busstrafiken eftersom det är fullt på gator och busshållplatser. Stockholm kan helt enkelt inte utvecklas utan en kraftig utbyggnad av infrastrukturen. Socialdemokraterna måste göra klart att de står på stockholmarnas sida i denna fråga om de också vill ha stockholmarnas röster.

En storstadspolitik utan infrastruktur är inte värd namnet.

Kollektivavtalskrav kväver upphandlings-processen

2009-12-03 03:12:43

På DN debatt rekommenderar fem fackförbund bland annat att man ska förena offentlig upphandling med krav på kollektivavtal. Detta är en sällsynt dålig idé då den gränsöverskridande offentliga upphandlingen i EU redan i dag är svårt underutvecklad. All extra regelbörda som tillförs kommer ytterligare att re-nationalisera de offentliga
upphandlingarna.

När det gäller inarbetandet av obligatoriska krav på kollektivavtal kan det se ut som ett rationellt och oproblematiskt krav, men de många olika frågor som kommer upp i samband med bedömningarna av vad som skall anses räcka, hur utländska företag skall behandlas och vilka sorters avtal som uppfyller de svenska kraven skulle helt kväva all utveckling av gränsöverskridande offentliga affärer. Förmodligen skulle sådana krav inte heller vara förenliga med den tydliga svenska strävan mot utökad integration av den inre marknaden och frihandel i stort.

Redan i dag finns långtgående och svårutvärderade krav som inte har att göra med grundläggande affärsmässighet och kvalitet. Om något borde regeringen verka aktivt för att lyfta ut politiken från upphandlingsprocessen och i EU medverka till att renodla och förenkla
gränsöverskridande upphandlingar. Den offentliga upphandlingen i EU uppgår till 15000 miljarder kronor, men den gränsöverskridande delen av detta är knappt mätbar på någon procent. Det är ett misslyckande för den inre marknaden, och det skulle knappast bli bättre med än fler krav på upphandlare och upphandlingar.

Peter Egardt
VD Stockholms Handelskammare

Niklas Kåvius
Konkurrens- och upphandlingsexpert
Stockholms Handelskammare

Varför använda piska när det finns morötter?

2009-12-03 03:12:58

I Stockholmsregionen är Arlanda ett nav även för marktrafiken, med goda vägförbindelser, busslinjer, fjärrtåg, snabbtåg (Arlanda Express) och snart även pendeltåg. Men mycket återstår fortfarande att förbättra när det gäller kollektivtrafiken i regionen – från flera områden är idag bil ännu det enda alternativet för att ta sig till Arlanda.

Att Arlanda som har 18 miljoner resenärer per år som enda flygplats i världen har miljörestriktioner (utsläppstaket) som man själv inte kan styra över är orimligt och har tillväxthämmande effekter långt utanför flygplatsens närområde.

Som ett led i strävan att klara miljömålen blev det häromveckan klart att Arlanda kommer att satsa på förbättrad kollektivtrafik till flygplatsen. Läs om det här och här. Oavsett vilken orsaken till satsningen är så är det mycket välkommet och något som Handelskammaren har jobbat för i flera år. Att en flygplats av Arlandas storlek och betydelse inte har fler möjligheter att nås med spårbunden kollektivtrafik är inte vettigt. Denna satsning skapar dessutom utrymme för att ytterligare öka flygkapaciteten utan att överskrida miljömålen.

En fråga som däremot dyker upp är om det är rätt att ålägga de som ändå fortsätter att ta bilen till Arlanda att betala minst 100 kronor i någon sorts miljöavgift. Rimligtvis är ju en tågförbindelse så attraktiv i sig att de som kan åka tåg gör det. Värre blir det för de resenärer som inte har den möjligheten. För dem riskerar detta att bara bli en extra pålaga liknande den som var nära att drabba bilister från Lidingö som ville ta sig ut på det nationella vägnätet via Stockholms gator. En avgift du alltså inte kan välja bort, hur mycket du än värnar miljön.

Varför inte vänta med straffavgiften på bilister och låt effekten från tågen slå fullt ut? Ökad konkurrens och prispress på biljettpriser på tågen borde rimligtvis leda till att fler får upp ögonen för det grönare alternativet.

Avskaffa fastighetsskatten!

2009-12-02 02:12:33

2008 avskaffade regeringen fastighetsskatten för bostäder. Det är hög tid att avskaffa fastighetsskatten på kommersiella fastigheter.

Just nu pågår en fastighetstaxering inför 2010 av kommersiella lokaler, dvs. kontor, butiker, hotell och restauranger. Dagens taxeringsvärden baseras på marknadsvärdet 2005 och nu ska uppdatering ske till 2008 års priser, som då fortfarande stod högt.

Skatteverket har aviserat en generell höjning i landet med 20 procent. Stockholmsregionens företag kommer att drabbas hårdast med troliga höjningar av taxeringsvärdena på 30-40 procent, och ännu högre i attraktiva områden.

För företagen innebär det en lika stor procentuell ökning av fastighetsskatten– som i sin tur ökar lokalkostnaderna. Det gäller oavsett om företagen äger eller hyr sina lokaler, eftersom fastighetsbolagen lägger höjningen på hyrorna.

Företagen i Stockholms län står i dag för mer än hälften av fastighetsskatten på kommersiella fastigheter, varav 60 procent av skatteuttaget på lokaler. Per kvadratmeter är fastighetsskatten dubbelt så hög som i övriga landet.

Stockholmsregionens företag bär därmed en på tok för stor del av fastighetsskatten vilket snedvrider konkurrensen och verkar tillväxthämmande.

Inte nog med att den fördelas orättvist. Företag som i sin verksamhet äger lokaler eller industrifastigheter kan drabbas av en trippelbeskattning. Och de som har maskiner till ett stort värde kan drabbas av att dessa i taxeringssammanhang betraktas som del av byggnaden.

Därför måste fastighetskatten på kommersiella fastigheter avskaffas. Om statsfinanserna inte medger ett avskaffande rakt av bör den ersättas med en kommunal avgift på liknande sätt som för bostäder. Det skulle ge kommunerna morötter att verka för näringslivsfrämjande satsningar.

Men inte minst, skulle företagen få en ökad förutsägbarhet av lokal- och hyreskostnadernas utveckling.

Äntligen ketchupeffekt i EU

2009-11-20 03:11:51

Efter att två tredjedelar av det svenska EU ordförandeskapet klarats av och mer än 2000 av 3300 planerade möten ägt rum, har den svenska regeringen lyckats lösa två stora frågor som proppat igen systemet och möjligheterna för genombrott på andra områden. EU:s nya fördrag är ratificerat, en ny permanent ordförande och utrikesminister utsedd och medlemsländerna har kommit igång med att nominera sina EU-kommissionärer. Grattis Cecilia! Återstår bara resultat i klimatfrågan i Köpenhamn och att förslå en ny EU-kommission som blir godkänd av Europaparlamentet.

Nu kanske det svenska ordförandeskapet får mer spelrum att tackla de frågor som stått på näringslivets väntelista. Frågor med konkret påverkan på företagens vardag. Som t.ex. att införa ett gemensamt EU patent, att implementera EU:s småföretagarinitiativ, ett gemensamt bolagsskattesystem, ett gemensamt system för övervakning av finanssektorn, att reformera EU:s budget mot mer forskning, innovation och infrastruktur, att reformera EU:s strategi för jobb och tillväxt och sist men inte minst, att få igång frihandelsförhandlingarna i WTO. Listan kan förstås göras ännnu längre. Några närigslivsfrågor som det svenska ordförandeskapet redan kan bocka av är det nya telekompaketet och beslut om en ny EU Österjöstrategi. Läs om Stockholms Handelskammares engagemang under ordförandeskapet.

Näringslivet behöver ett handlingskraftigt EU där både medlemsländernas och EU:s ledare vågar driva utvecklingen framåt mot ett mer konkurrenskraftigt och tillväxtfrämjande Europa. Två grundläggande kriterier för ett sådant ledararskap är att det måste finnas en tydlig kompassinriktning mot frihandel och en fortsatt utveckling av den fria rörligheten på den inre marknaden. Återstår att se hur stark inre kompass EU: blivande ordförande, den belgiske premiärministern Van Rompuy och EU:s nya utrikesminister, handelskommisionär Lady Ashton från Storbritannien, har i dessa frågor. Frihandel och fri rörlighet är A och O för företagen.

Finansdepartementet på plats

2009-11-18 04:11:34

Eftersom Finansdepartementet underlät att ta med företag när lagförslaget om återanvändningen av offentlig information remitterades ordnade Handelskammaren ett eget remissmöte. Det hedrade dock departementet att den ansvarige tjänstemannan på plats och på ett föredömligt sätt redogjorde för lagförslaget.

Det blev en givande diskussion där företagarnas praktiska erfarenheter bröts mot de föreslagna paragraferna.

Ovilja att lämna ut information, oklar prissättning samt luddiga gränser mellan myndighetsuppgifter och affärsverksamhet vara några erfarenheter som togs upp. Lagen ansågs var en minimiansats, en mer offensiv politik efterlystes. Ordentlig tillsyn av myndigheternas agerande, konfliktlösning och ökad tydlighet i reglerna för prissättning är några av behoven.

Det fanns också välkomnande röster från företagarna Den förslagna lagen innebär ett viktigt steg framåt. En lagreglering ger frågan mer tyngd.

Handelskammaren hoppas att Finansdepartement hade nytta av mötet och vinnlägger sig om att i fortsättningen underlätta för de som återanvänder information att få sin röst hörd i arbetet. Det borde till exempel införas ett system för remisshantering på Internet.

Läs mer: Finansdepartementet försvårar debatten

Hamnar EU på Handelskammarens linje?

2009-11-17 11:11:09

När EU:s framtida IT-politik hade diskuterats i Visby 9–10 november så presenterade det svenska ordförandeskapet sina slutsatser av mötet. När det gäller återanvändningen av myndigheternas information var slutsatserna i linje med Handelskammarens synpunkter.

Frågan om återanvändning av offentlig information tas upp i två punkter (10 och 11).

EU:s medlemsstater och institutioner uppmanas att göra mer information tillgänglig för att främja entreprenörskap, forskning och öppenhet.

Tillgången till och själva återanvändningen ska öka. I slutsatserna skriver man också att de områden som omfattas av direktivet (som reglerar återanvändningen) ska utökas.
Detta är välkomna nyheter. Handelskammaren hoppas att Sverige fortsätter driva frågan. En ny chans finns i veckan då e-förvaltningen i EU diskuteras i Malmö.

Fotbolls-EM 2016 är en bra affär för Sverige

2009-11-17 10:11:20

Sverige har en lång tradition av att arrangera stora idrottsevenemang. Redan 1912 hölls Olympiska Spel i Stockholm och sedan dessa har flera evenemang blivit en del av vår moderna historia. Fotbolls-VM 1958 och Fotbolls-EM 1992 minns många med glädje. Nu görs ansträngningar för att få EM-slutspelet i fotboll 2016 till Sverige. Det är dags att skriva ny historia – och samtidigt bidra till ökad svensk tillväxt och en långsiktig förstärkning av Sverige som varumärke.

Mycket har hänt sedan 1992 då Sverige på egen hand arrangerade EM-slutspelet för åtta nationer. 2016 samlar EM i fotboll 24 lag i slutspelet. Detta evenemang betraktas som världens tredje största idrottsevenemang efter fotbolls-VM och sommar-OS. Arrangemanget är nu så stort att Sverige förbereder en ansökan tillsammans med Norge.

Tyvärr har Sverige i dag inte arenorna för att kunna konkurrera med de övriga kandidaterna – Frankrike, Italien och Turkiet. Vi behöver därför investera 3-4 miljarder kr i att bygga ut ett antal av våra arenor – för att kunna ta emot de hundratusentals människor som besöker ett EM. Detta är en investering som kommer att få effekter under många år.

Alla vet också att ett fotbolls-EM medför stora intäkter i form av turism. Besökarna kommer att äta på restauranger, bo på hotell, shoppa och åka runt i Sverige för att titta på matcherna.

Erfarenheter från Schweiz och Österrike som arrangerade EM 2008 visar att evenemanget gick med vinst. De samhällsekonomiska effekterna motsvarade bara i Österrike, under de 23 dagar som mästerskapet pågick, drygt 6 000 årsarbetstillfällen. Det är ingen slump att så många länder står på kö för att få arrangera stora idrottsevenemang. Sverige/Norge tävlar med Frankrike, Turkiet och Italien om EM 2016.

Beräkningar från Handelshögskolan i Oslo visar att intäkterna i Sverige kommer att uppgå till runt 10 miljarder kronor bara under den tid EM pågår.

I regeringsförklaringen som statsminister Fredrik Reinfeldt läste upp för riksdagen då regeringen tillträdde hösten 2006 står det att ”Sverige aktivt ska verka för att få fler stora internationella idrottsevenemang till vårt land.” Samma sak upprepades så sent som i den idrottspropositionen som regeringen lade fram i februari i år.

Vi hoppas att regeringen nu lever upp till denna utmärkta ambition genom att säga ja till att satsa på att få fotbolls-EM till Sverige 2016.

Cityspårvägen: En miljon per meter

2009-11-11 11:11:09

Trots Handelskammarens protester börjar nu första etappen av Cityspårvägen att byggas. Det är en mycket blygsam utbyggnad från Norrmalmstorg till Hamngatsgallerian. Trots det är kostnaderna höga: 228 miljoner kronor för den korta sträckan. Byggtiden som sträcker sig fram till juni nästa år, kommer att medföra mycket stora trafikstörningar på Hamngatan. Tanken är att spårvägen på sikt ska dras ända från Frihamnen till Hornsberg. Trafiknyttan med denna spårväg, där det går tunnelbana parallellt i stort sett hela vägen, kan verkligen ifrågasättas. I synnerhet som kostnaderna nu börjar närma sig dem för att bygga tunnelbana. Jens Spendrup och jag skrev tillsammans med två företrädare för socialdemokraterna i landstinget och Stockholm stad en debattartikel om detta, som publicerades i DN. Artikeln väckte uppmärksamhet, även till följd av att Handelskammaren kritiserade SL och staden tillsammans med (S). Att Handelskammaren är partipolitiskt obunden borde dock inte komma som någon överraskning för någon.

I sak innebär beslutet om första etappen av Cityspårvägen tyvärr att det finns en betydande risk att det inte blir några framtida satsningar på en utbyggnad av tunnelbanan, eftersom tillgängliga medel läggs på mindre kapacitetsstark kollektivtrafik i stället. Handelskammaren kommer emellertid att fortsätta att driva frågan.

Avstängningsfrågan en milstolpe

2009-11-06 02:11:06

Efter vad som verkar ha varit en klassisk nattmangling har nu en kompromiss om telekompaketet presenterats. Det är välkommet. Paketets regler gäller en stor och viktig marknad. Ett snabbt, effektivt och likartat genomförande av direktiven i medlemsstaterna kan ge en god grund för investeringar i telekomsektorn och en positiv IT-utveckling.

Den svenska regeringen har förtjänstfullt drivit frågan om flexiblare användning av spektrum för nya tjänster när tv-sändningarna blivit digitala och tar mindre plats i etern. Beslutet om paketet innebär också att andra länder får möjlighet att funktionellt separera de nät som en dominerande aktör äger från tjänsterna, något som redan gäller i Sverige.

Även om turerna kring frågan om när någon får stängas av från Internet har varligt märkliga – ur flera perspektiv – så får man nog se det som en milstolpe i Internets utveckling. Detta oavsett var man står i själva sakfrågan. Om några år kanske tanken att man på kort varsel får sin Internetuppkoppling avstängd eller nedsatt kommer att framstå som märklig.

I dag kan man inte utan vidare stänga av elkunder som inte betalar sin räkning. Det sker efter en process i flera steg som slutar med att socialnämnden i kommunen förvarnas om en förstående bortkoppling. Det får inte heller ske om ”en avstängning av el riskerar leda till en ej obetydlig personskada eller en omfattande sakskada”.

Med det som kallas ”the Internet of things” har vi väl snart så många uppkopplade saker, kanske också medicinsk utrustning, i våra hem att det blir oförutsägbart eller direkt farligt att stänga uppkopplingen. Frågor som dessa förtjänar en mer sansad diskussion bland användare, operatörer, innehållsleverantörer och lagstiftare än vad debatten om telekompaketet stundtals uppvisade.

Att samarbeta eller inte samarbeta är frågan

2009-11-04 03:11:41

Hur lång tid tar det att bygga en väg? När själva byggandet är i gång går det relativt snabbt, men det är vägen dit som är lång och krokig.

Orden är Svante Hagmans, regionchef NCC Construction Stockholm/Mälardalen, och sades i samband med att Handelskammaren i veckan ordnade ett seminarium och släppte rapporten ”Konsten att bygga bättre, billigare och snabbare - En studie av samverkan mellan kommuner och näringsliv i bostads- och infrastrukturplanering”.

Med ett ökat samarbete går det att korta de i dag alldeles för långa planeringsprocesserna gällande bygg- och infrastrukturplanering. Från idé till verklighet dröjer det flera år, men planering i samspel mellan kommuner, näringsliv och intresseorganisationer effektiviserar byggandet och kortar planeringstiderna.

Kommunerna i norra Stockholm står inför stora framtida utmaningar med bland annat en åldrande befolkningsstruktur. De traditionellt starka norrortskommunerna blir därmed allt mer beroende av inflyttning för att behålla sin skattekraft. Det är viktigt att norrortskommunerna fortsätter att bygga bostäder för att kunna dra nytta av fördelarna med den starka befolkningsökning som nu sker. Ett framsynt planerande från kommunernas sida i samarbete med näringslivet, kan bidra till att Stockholm drar bättre nytta av nästa högkonjunktur.

Det finns redan goda exempel på projekt där en samverkan mellan kommun och näringsliv har snabbat på processerna. Tre fallstudier har i rapporten fått illustrera möjligheter och svårigheter; Sollentuna centrum, Täby-Arninge regional kärna och Norrortsleden.

Hållbara överenskommelser över tid är kanske en av de viktigaste faktorerna för att korta planeringsprocessen. Hans Rode, utredare på Vägverket poängterade just detta i en kommentar till rapporten. Om Vägverket ska våga satsa i olika projekt är avtal det allra viktigaste. En försäkran måste finnas om att vägprojekt med byggstart ett antal år fram i tiden verkligen blir av, oavsett eventuella maktskiften inom kommunerna. Detta är en av vägarna till framgång så att infrastrukturprojekt blir mindre långa och krokiga och istället bättre, billigare och snabbare.

Skatteutjämning väcker känslor

2009-10-28 02:10:05

Tyvärr hamnar fokus fel i både debatten och i arga kommentarer som vi fått med anledning av vår skatteutjämningsrapport; ”Stockholm vs landsbygd” och ”Handelskammaren vill att rika kommuner ska få det än bättre på bekostnad av de svaga”. Det är fel.

Ämnet, berör. Ett par hundra inlägg och kommentarer på nättidningarnas artiklar om vår rapport visar på en splittring mellan Sveriges regioner men även ett stort Stockholmsförakt där regionen blir synonymt med staten. Det är tråkigt.

Givetvis ska stora strukturella inkomstskillnader mellan landets olika delar jämnas ut för att garantera kvaliteten i de offentliga välfärdstjänsterna.

Det vi är kritiska emot är systemet. Dagens komplexa och svårbegripliga utjämningssystem innehåller flera brister och hämmar tillväxten.

Vi anser också att utjämningen slår orimligt hårt mot Stockholms län, i ett läge där länet brottas med allvarliga kapacitetsbrister till följd av en mycket stark befolkningstillväxt och underlåtna infrastrukturinvesteringar.

Även OECD har riktat stark kritik mot hur utjämningssystemet slår mot Stockholmsregionen.

Grundproblemet är att inkomstutjämningen är så långtgående att den undergräver kommunernas drivkraft att verka för tillväxt och näringslivsutveckling. Var finns moroten när större delen av resultatet riskerar att gå förlorad genom ökad avgift eller minskat bidrag?

Just nu pågår den sjätte utredningen av systemet sedan 1996, vilket i sig är ett tecken på att det är felkonstruerat. Ett evigt lappande och lagande på ett system som i grund och botten är ohållbart kan aldrig bli bra.

Därför anser Handelskammaren att utjämningssystemet ska avskaffas och att staten tar över ansvaret för de tunga välfärdsuppgifter som ska vara lika över landet. Men det är också viktigt att staten stödjer de kommuner som inte klarar sig på egen hand.

PS. Storstäderna Malmö, Göteborg, Norrköping och Örebro får tillsammans ett lika stort utjämningsbidrag som de 40 kommunerna i våra fyra nordligaste län.

Läs rapporten om skatteutjämningssystemet

OECD

Kommittédirektiv: Översyn av systemet för kommunalekonomisk utjämning

SVT Debatt om skatteutjämningssystemet

Trycket ökar: Ge oss våra data Odell!

2009-10-27 02:10:32

Computer Sweden gör en insats och skriver om hur myndigheterna ställer till det för entreprenörer som vill återanvända offentliga data. Det är bra att svenska medier börjar skriva om den här frågan. I UK har The Guardian sedan 2006 bevakat frågan om PSI (Public Sector Information). Tyvärr finns det fler exempel än det som nämns i Computer Sweden.

I Handelskammarens e-förvaltningsrapport framkom det att elva av de tjugo myndigheter som säger sig ha data som ska vara tillgängliga inte ens verkar följa de regler som regeringen har bestämt ska gälla för myndigheterna.

Det är inte heller särskilt betungande regler, myndigheterna ska publicera vilka data som finns att ta del av samt vilka priser och villkor som gäller. Frågan är inte oviktig – en fjärdedel av myndigheterna uppger att de har lämnat ut information till fler än 100 organisationer.

Faktum är att de svenska reglerna för tillgången till offentlig information har dömts ut av EU-kommissionen som hotar att dra Sverige inför rätta för att inte ha infört de EU-regler som faktiskt redan gäller.

Trycket ökar nu på kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell att börja agera offensivt i stället för bara försöka komma undan EU-domstolen.

Läs: Bjuder Odell med armbågen? om det nya förslaget till PSI-lag.

Läs också: Finansdepartementet försvårar debatten om att Regeringskansliet nästan bara skickar PSI-lagförslaget till myndigheter och kommuner och inte dem som ska återanvända informationen.

Följ Handelskammarens arbete med PSI: chamber.se/psi

Här bloggas det om artikeln i Computer Sweden: 1, 2

Debatt i bloggosfären om skatteutjämningen

2009-10-23 09:10:59

I går presenterade Handelskammaren en rapport om det tillväxtfientliga skatteutjämningssystemet. Stockholms län betalar i realiteten i år 14,2 miljarder kronor i dold nettoavgift, vilket är betydligt mer än de 178 miljoner kronor som utjämningssystemet ger sken av. Konkret innebär detta att varje stockholmare tvingas ge bort över 7000 kronor till andra delar av landet.

Handelskammaren anser att det kommunala utjämningssystemet ska avskaffas och att staten övertar ansvaret. Detta skulle vara bra för Sveriges tillväxt och även för de kommuner som har strukturella problem och inte klarar sig på egen hand.

Vårt avslöjande nådde bra genomslag i traditionell media, men det har även lett till en rejäl debatt i bloggosfären.

Bloggat om rapporten:

Andreas Krohn
Anna Kinberg Batra
Arkelsten
Badlands Hyena
Edvin Alam
HD Ledarbloggen
Jan Nilsson
Leif Gripenstam
Lilli Severin
Malin Löfsjögård
Peter Andersson
Sten Nordin

Stora it-upphandlingar inom offentlig sektor under hösten

2009-10-22 01:10:39

Det har varit huggsexa bland it-konsultbolagen när de stora kontrakten inom den offentliga sektorn ska fördelas under hösten. Hos såväl centrala upphandlare i Kammarkollegiet och Kommentus som hos stora myndigheter och landsting förbereds enorma affärer. Volymerna är stora och avropen på ramavtalen är höga. Avtalen löper på allt mellan fyra till sju år, ofta med option på förlängning om ett till två år. Trots lågkonjunkturen pågår it-upphandlingar för totalt 22 miljarder. Skatteverket upphandlar it-konsulttjänster och support för runt en miljard. Mest aktivitet är det på Kammarkollegiet som under hösten upphandlar för runt 18 miljarder. Att det är så många avtal som tecknas just nu är en tillfällighet. Att teckna många och stora avtal mitt i en lågkonjunktur kan dessutom ur köparperspektiv ha både för- och nackdelar. Ur leverantörssynpunkt är det naturligtvis en bra affär att teckna kontrakt med offentlig sektor när det är dåliga tider. Offentlig sektor är stabil affärspartner med säkra pengar. Det är en av anledningarna till att så många nu vill vara med och slåss om att få leverera.

En stor fördel är att det är fler mindre leverantörer i affärerna. På Kommentus prövar man nya metoder vilket bland annat syftar till att öppna upp för att släppa in små företag. Istället för att ha fast rangordning mellan leverantörerna i avtalen så är det flytande beroende på dagspris. Det är smart. Är man nummer 3 eller 4 i rangordningen så får man sällan några uppdrag alls. Istället flyttas den som för tillfället har lägst pris upp på listan. Den här typen av modell gör att man utnyttjar konkurrens mycket bättre vilket leder till lägre priser och en större flexibilitet där mindre leverantörer får större chans att ta hem affärer. Det tycker jag bör bilda norm för betydligt fler it-upphandlingar framöver.

En offentlig aktör som inte lyckats så bra med sina it-upphandlingar är Försäkringskassan. Riksrevisionen har granskat flera stora upphandlingar av it tjänster där Försäkringskassan har slarvat och inte följt regler i LOU vilket bidragit till förseningar, högre kostnader (ca 170 miljoner mer än beräknat) och it-lösningar med lägre kvalitet.

Förslaget som e-delegationen glömde att lämna

2009-10-20 09:10:30

E-förvaltnings-delegationen har presenterat sin rapport Strategi för myndigheternas arbete med e-förvaltning (SOU 2009:86). Den innehåller en rad konkreta förslag, de första på lång tid inom e-förvaltningsområdet. Alltså är rapporten välkommen.

Handelskammaren har ju tidigare uttryckt att Mats Odells mål för e-förvaltningen ”så enkelt som möjligt för så många som möjligt” är lite väl enkelt. Delegationen utvecklar målet, dock utan att formellt föreslå det till regeringen. De vill att e-förvaltningen ska stödja ”samhällets samlade utvecklingsförmåga och innovationskraft”. Det är bra och borde ha varit ett konkret förslag från delegationen.

Det svenska EU-ordförandeskapet håller ett ministermöte i Malmö senare i höst. Där är ”e-förvaltning för den inre marknaden” ett tema. Detta tillsammans med ett utvidgat mål för den svenska e-förvaltningspolitiken ger hopp om att e-förvaltning blir något mer än en rationalisering av myndigheternas interna arbete som dessutom råkar göra det lättare för företag och medborgare.

En stor del av rapporten ägnas åt e-identifiering. Handelskammarens e-förvaltningsrapport visade att arbetet i princip har stått still sedan förra året. Kanske blir det mer liv i frågan med delegationens förslag.

Ett ljus i det protektionistiska mörkret

2009-10-16 01:10:33

I går undertecknade EU-kommissionen och Sydkorea ett efterlängtat frihandelsavtal. Det är det första frihandelsavtal EU sluter sedan Chile och Mexico år 2000. Trots att näringslivet egentligen föredrar globala frihandelslösningar inom ramen för WTO är detta frihandelsvtal ett viktigt avtal inte minst inför det stundande mötet i Köpenhamn och de nyligen återupptagna förhandlingarna i Doha-rundan.

Genom avtalet tas inte bara praktiskt taget alla tullar bort, förhandlarna har också lyckats inkludera många icke-tariffära handelshinder. Att Sydkorea är en viktig marknad för de europeiska företagen är tydligt. Ett exempel är att EU:s bilförsäljning till Sydkorea steg med 78% mellan 2005 och 2008, och med detta nya avtal öppnas en mängd nya möjligheter för såväl tjänstesektorn som industrin.

Avtalet med Korea beräknas vara värt 19 miljarder euro i ny handel – en siffra som tydligt illustrerar poängen med frihandel. I Sverige har vi sedan länge förstått att handel en förutsättning för vårt välstånd - hela 90% av vår BNP utgörs av vår utrikeshandel. Tyvärr är det många länder och aktörer som ännu inte insett detta. Vid en debatt i Europaparlamentet som handelskamrarnas europeiska organisation Eurochambres arrangerade i veckan liknande de grönas representant Philippe Lambert frihandelskämpar med religiösa fanatiker. Liknelsen är skrämmande, men vid närmare eftertanke kanske det är vad som krävs för att få till en förändring. Sedan finanskrisen blossade upp har flera länder – trots försäkringar om motsatsen - infört nya tullar och handelsgränsningar i hopp om att skydda sin inhemska industri mot konkurrens. Några aktuella exempel är USA:s tullar på kinesiska däck och EU som i veckan beslutade att förlänga antidumpingtullarna på skor från Vietnam och Kina.

För avtalet med Sydkorea återstår att alla EU: s medlemsländer måste ratificera avtalet som också ska godkännas av Europaparlamentet. Nu får vi bara hålla tummarna att det inte blir samma fars som vi går igenom med Lissabonfördraget. Resultatet skulle bli mycket dyrt för företagen.

Fortsatt lappande och lagande?

2009-10-15 10:10:45

Den kommunala skatte-utjämningen är åter på tapeten. I december 2008 tillsatte regeringen en statlig utredning som ska se över systemet och presentera sina förslag på förändringar våren 2011.

Utjämningskommittén 08 har nu kommit i gång med sitt arbete och genomför under hösten dialogkonferenser runt om i landet för att berätta om sitt uppdrag , sin arbetsprocess och ta in synpunkter.

I måndags var jag på deras dialogkonferens i Stockholm. Av presentationen att döma sänktes dessvärre mina förväntningar på vad översynen kommer att landa i. Sannolikt kommer den, precis som tidigare utredningar, inte komma med någon riktig dynamit utan föreslå ett antal mindre justeringar inom de olika delsystemen.

Sålunda en risk för ett fortsatt lappande och lagande på ett ohållbart system som undergräver kommunernas incitament att verka för tillväxt och näringslivsutveckling. Men jag hoppas innerligt att jag får fel.

Vår region dräneras årligen på miljardbelopp via utjämningssystemet. Därför är det oroväckande att kommittén fäster stor vikt vid den senaste utredningen på området, Wetterbergs “Deluppföljning 2…” (SOU 2007:61) .

Om Wetterbergs förslag till förändringar i kostnadsutjämningen realiseras kommer det att slå hårt mot Stockholms län. Beräkningar för 2007 indikerade en försämring för Stockholms kommuner och landsting med ytterligare 1,2 miljarder kronor.

I nästa vecka arrangerar Handelskammaren ett seminarium för att diskutera skatteutjämningen. Samtidigt presenterar vi en rapport om hur systemet slår mot Stockholms län.

Det är dags att starta en debatt om vad det kraftiga missgynnandet av Stockholmsregionen får för konsekvenser – för regionens utveckling och Sveriges tillväxt.

Stockholms stad lovar runt

2009-10-14 08:10:28

Stockholms stad tar i ordentligt när budgeten för 2010 presenteras. Här ska det bli e-tjänster för alla:

”Stockholm ska vara Sveriges och Europas främsta kommun vad gäller e-förvaltning. Det finns flera viktiga reformer att genomföra för att uppnå detta. Arbetet med stadens e-förvaltning behöver intensifieras både utifrån ett medborgarperspektiv och utifrån ett näringslivsperspektiv. Stadens arbete med e-upphandling måste utvecklas ytterligare.”

Handelskammaren tvekar naturligtvis inte en sekund med att välkomna sådana ambitioner. Det är också bra att staden erkänner att det finns en del att göra. I Handelskammarens e-förvaltningsundersökning borde ju staden ha varit på första plats, men kom trea. Med de höga målen som staden ställer upp så ska det bli spännade att se var Stockholm hamnar när Handelskammaren gör om undersökningen 2010.

Det är förstås positivt med ett näringslivsperspektiv i e-förvaltningen. Budgettexterna innehåller dock inget som tyder på att staden tar frågan om tillgång till offentliga data – alltså inte färdigförpackade e-tjänster – på allvar.

Stockholms stad har stora dataresurser som flera medborgare, entreprenörer och företag skulle kunna förädla till nya tjänster och företag. Det borde vara en del av näringslivsperspektivet – det är förstås ett krav för att bli Europas förtagsvänligaste e-stad.

Finansdepartementet försvårar debatten

2009-10-08 10:10:26

Nu har det hänt igen. Departementen försvårar en bred debatt om ett nytt förslag. Senast var det Globaliseringsrådets rapport (se tidigare kommentar). Nu gäller det ett förslag om ökad tillgång till offentlig information som inte remitteras på det sätt som det borde. Näringslivet har nästan helt ignorerats.

Det gäller Vidareutnyttjande av handlingar – genomförande av PSI-direktivet (Ds 2009:04). Handelskammaren hör till den utvalda skaran på listan. Av 92 remissinstanser är det åtta som inte är myndigheter eller kommuner. Just det – åtta (8). Det är några intresseorganisationer och ett företag med inte helt fristående ställning, även om de gärna talar om det på det sättet, Sveriges television AB.

Bygger Finansdepartementet upp en mur mot omvärlden av gamla budgetluntor? Förslaget handlar visserligen mest om hur reglerna för tillgången till offentlig information i myndigheter och kommuner ska se ut. Det är dock företag och nya entreprenörer som kommer att få leva med reglerna när de begär ut information.

I Sverige finns en livskraftig informationsindustri och det kan bli mer. Men då måste Finansdepartementet våga remittera sina förslag till dem som verkligen berörs, även om de finns utanför den offentliga sektorn.

Märkligt nog är samma statssekreterare som har hand om förslaget som har bedyrat sin vilja att skapa det remisshanteringssystem på Internet som Handelskammaren har begärt. Det går helt enkelt inte ihop.

Läs mer på remisser.se.

För den som vill svara remissen så är sista svarsdatum den 4 december 2009.

Har det vänt?

2009-10-07 11:10:42

Det dyker upp fler och fler signaler om att konjunkturen har bottnat och att vändningen är här. Optimism sprider sig i takt med att ekonomiska undersökningar av olika slag visar positiva tendenser, både internationellt och inom Sverige.

Stockholmsbarometern är inget undantag utan senaste rapporten avseende årets andra kvartal visar att konjunkturen för Stockholms län förbättras. Näringslivet försvagas visserligen fortfarande, men i långsammare takt än tidigare och kurvan börjar peka upp. Fem faktorer är särskilt viktiga för Stockholm och Sverige under den närmaste framtiden.

Svenska kronan försvagades kraftigt tiden efter finanskrisen. En svag krona kan ha positiv inverkan på den svenska exporten, men samtidigt blir importen i motsvarande utsträckning dyrare. Billiga kronan lockade fler turister till Sverige och fick svenskar att i större utsträckning stanna hemma under semestern i år, vilket bland annat har gynnat detaljhandeln. I takt med ökad framtidstro har kronan nu återhämtat sig starkt de senaste månaderna, vilket skapar nya förutsättningar.

Vi har historiskt sett en synnerligen låg ränta. Det har bidragit till att hålla konsumtionen uppe, särskilt inom detaljhandeln och bostadsmarknaden. När ekonomiska aktiviteter tar fart igen kommer Riksbanken hålla beredskap för att höja räntan ifall inflationen ökar. Om räntan i en snar framtid måste höjas ordentligt kommer det att påverka många människors privatekonomier och konsumtionsmönster.

Sysselsättningen krymper alltmer. Även om arbetslösheten ännu inte har stigit lika mycket i Stockholm som i övriga landet, kan problemet komma att bli mer påtagligt framöver.
Vid lågkonjunktur brukar nedskärningar i sysselsättningen först drabba tillverkningssektorn för att sedan även ske i, den för Stockholm viktiga, tjänstesektorn.

Sverige är en liten öppen ekonomi, vilket innebär att vår ekonomi i hög grad påverkas av utvecklingen i övriga världen. Att viktiga handelspartners såsom Tyskland och USA visar ökad optimism är särskilt positivt. För världsekonomin i sin helhet kan det konstateras att kreditmarknaden fortsätter att stabiliseras och att investeringar ökar på många håll, inte minst i BRIK-länderna med Kina i täten.

Finanskrisen blev inledningen till lågkonjunktur över hela världen. Händelseförloppet och dess negativa inverkan förstärktes avsevärt av psykologin. Media och opinionsbildare förstärker ofta bilden av verkligheten i både upp- och nedgång. Nu sprider sig ökad optimism om världsekonomin, vilket kan bli förstärkt på motsvarande sätt som vid nedgången för ett år sedan.

Spårbilsrally?

2009-10-07 10:10:11

Den 25/9 lade regeringens utredare Kjell Dahlström förslaget att Sverige ska bygga en pilotbana för spårbilar. Utredningen är grundlig i alla avseenden utom ett – är det verkligen spårbilar vi behöver för att lösa framtidens kollektivtrafik?

Om vi börjar med grundproblemet, så är det ju att samla upp och vidarebefordra stora volymer resenärer från punkt A till punkt B. Buss- och spårtrafik kombineras, där bussarna samlar upp de mindre flödena och spårtrafiken hanterar de stora. Kapacitetsstarkt, snabbt och säkert.

Spårbil handlar däremot om ytförsörjning, något som också kräver ett stort underlag, men då på begränsad yta och helst i jämna flöden (något som t ex en flygplats eller ett centrumområde kan erbjuda).

Utredningen framhåller särskilt fyra lämpliga orter, och tre av fyra ligger i ABC-regionen. Högst poängsätts projekten i Stockholm och Uppsala, med Södertälje och Umeå på tredje och fjärde plats.

I Stockholm föreslås ett spårbilsnät mellan Östra station, KTH, Albano, Stockholms universitet och Frescati. I Uppsala föreslås en pionjärbana mellan nya Resecentrum och industri- och handelsområdet Boländerna, med möjlig utbyggnad till Akademiska och universitetsområdena i väster. Kostnaden, respektive 660 och 700 Mkr för piloten, avses klaras med hjälp av OPS och bidrag från stat och EU.

Men är det då spårbilar vi behöver? Om man granskar kapacitet, kostnader, emissioner, intrång och en hel del annat så är det ingalunda klart. Skeptikerna pekar på att spårbilar förenar bilens och spårtrafikens nackdelar. De kostar relativt mycket, har låg kapacitet, gör stora intrång i stadsbilden och kanske inte alltid är lösningen på problemet. Dessutom finns inte spårbilar i kommersiell drift någonstans i världen, vilket väl är ett bevis så bra som något att det inte är någon optimal lösning.

Och hur många olika system ska vi ha? Ju fler system, desto mindre effektiv helhet. Idag finns redan pendeltåg, T-bana, buss och spårväg i Stockholm. I Uppsala finns regionaltåg, regionala och lokala bussnät, och planeringen för spårväg pågår. Det är oklart hur en spårbilssatsning kompletterar dessa. För den skall ju fungera under lång tid efter själva piloten. Risken är uppenbar att väl underbyggda strategier undermineras och trafiksystemet suboptimeras.

Inte blir det hela bättre av att det är regeringen som känner ett behov att tvinga fram exempel på innovativa svenska transportlösningar. Om de inte utgår från vad marknaden behöver är de ju inga lösningar.

Handelskammaren anser att utredningen måste kompletteras med de självklara frågorna vad är problemet och vilken hållbar lösning krävs. Inte vilken teknik är just nu politiskt korrekt.

Sannolikheten för att svaret blir spårbil kommer då att visa sig ganska låg för både SL och UL. Ett politiskt spårbilsrally kommer inte att gynna resenärerna.

E-handel lyfter små och medelstora företag

2009-10-06 04:10:30

Inom ramen för EU-ordförandeskapet avhölls i dag en stor konferens om hur vi kan uppmuntra små och medelstora företag att använda e-handel. Konferensen anordnades av Tillväxtverket och inleddes av EU-kommissionen, Tillväxtverket, Näringsdepartementet och Stockholms Handelskammare som keynote-talare. Frågan om de små och medelstora företagen (SME:s) prioriteras allt tyngre i EU-arbetet, inte minst med den Small Business Act som man tog 2008. Syftet med den e-business support network som utvecklats mellan medlemsstaterna och som Tillväxtverket leder i Sverige är att försöka hjälpa små och medelstora företag att lära av varandra när det gäller användningen av nätet och ny teknik. Det är i sig en lovvärd ambition, men EU fortsätter att halka efter. I genomsnitt är investeringarna i ny teknik i EU bara en bråkdel av desamma i USA och många europeiska företag har fortfarande inte tagit till sig den nya tekniken.

Men det finns andra problem också. I mitt anförande försökte jag utmana några av de antaganden som ligger till grund för EU:s fokus på SME:s. Frågan är nämligen om vi vill konservera vår ekonomiska struktur och se till att vi har det precis som i dag, men med småföretag som använder teknik i stället för företag som inte gör det. Den franske presidenten Nicholas Sarkozy satte fingret på detta nyligen när han konstaterade att problemet med franska små och medelstora företag är att de förblir små coh medelstora företag. Det kan faktiskt vara så att den nya tekniken inte bara förändrar det sätt företagen arbetar på, utan också företagen själva. Kanske är modellen för framtidens företag i stället snabba konstellationer i dynamiska nätverk? Det är inte bara en teknikoptimists dröm, det är faktiskt något vi ser idag. EU-kommissionens representant på konferensen förklarade stolt att målet i EU nu är att det ska gå att starta ett företag på en vecka. I Sverige startade Ted Valentin och andra entreprenörshjältar 52 företag på 24 timmar med sitt 24 hour business camp. Om nu företag går att starta så lätt och tjänster kan utvecklas på öppna plattformar, ja, då kanske vi bör fråga oss om det verkligen är rätt att satsa statliga pengar på att SME:s överlever i sin nuvarande form in i informationssamhället? Varje krona vi satsar på att små och medelstora företag kan fortsätta att fungera precis som i dag är pengar som också riskerar att konservera vår ekonomiska struktur.

Vad skulle hända om regeringen och EU-kommissionen i stället fokuserade på att se till att nästa generationsskifte i SME:s blir ett skifte inte bara av ägare, utan av former, tekniska utmaningar och funktionssätt? Företag ser ut som de gör på grund av transaktionskostnader, det lärde oss redan Ronald Coase. Men teknikens första och kanske främsta effekt på ekonomin är att den förändrar just transaktionskostnaderna överallt: till Coases teori om firman behöver vi lägga en bredare teori om nätverk i nya ekonomier, och kanske, kanske behöver vi se till att inte bara få småföretag att använda IT, utan att utvecklas till nya spännande former?

Detta sagt är konferenser som denna ovärderliga för massor av småföretag som kan lära sig från sina jämlikar om hur tekniken fungerar och därmed få del inte bara av teknikkunskap utan också allt det där andra som tillhör entreprenörskapet: hur man får tid, hur man får råd och vilka problem som oåterkalleligen uppkommer.

Sluta gynna lokala näringslivet vid upphandling

2009-10-06 11:10:23

Ett forskningsprojekt från Växjö universitet visar att svenska kommunpolitiker och höga tjänsteman är redo att bryta mot LOU för att gagna lokala företag. Undersökningen är en del i ett forskningsprojekt om mutor i svenska kommuner där en enkätundersökning har gjorts bland 1 900 tjänstemän och förtroendevalda. Forskningsprojektet gällde egentligen mutor och visar på god moral ute i landet. Sverige ligger för övrigt i topp bland länder i hela världen som är minst anfrätta av korruption. Men på ett område är det helt tvärtom. Gynnandet av den lokala leverantören är det stora undantaget. Var fjärde kommunpolitiker i bland landets 290 kommuner anser att det är fullt ok att inte förnya kontrakt med den befintliga leverantören och att istället teckna avtal med en lokal företagare. De finns många förståeliga skäl till varför en kommun gärna ser att det lokala näringslivet blomstrar – mer skattepengar i kommunkassan och flera arbetstillfällen för att nämnde några av de främsta. Det är viktiga ingredienser för kommunpolitiker.

Generellt sett är det rött skynke och totalstopp för alla jurister, och upphandlingsjurister i synnerhet, för sådana förslag. Lagen om offentlig upphandling är tydlig med att lokala producenter inte får gynnas i upphandlingsprocessen. Principen kallas för icke-diskrimineringsprincipen och är en av de mest grundläggande inte bara för upphandling i Sverige utan hela EU och utgör även grund för hela den inre marknaden. Men misströsta inte – visst kan väl lokala leverantörer gå före i kön. Som vanligt är det många som skriker på bättre lagstiftning så fort det är något som inte passar. Lagen om offentlig upphandling är mer än bara ett fyrkantigt regelverk - det är ett instrument för affärer inom offentlig sektor. Således kan, och bör, den användas därefter. Det vill säga den går bra att användas till att uppnå de verksamhetsmål som kommunen sätter upp likväl som de politiska målen.

Det finns flera ganska enkla grejer som en kommun kan göra för att gynna sina lokala företag i en upphandling (och som lokala företagare kan man gärna upplysa sin kommun om detta).
Öppna upp för en bättre dialog vilket underlättar för leverantörerna. Hjälp dem att bli bättre på att skriva anbud och hantera frågor som rör offentlig upphandling genom att arrangera utbildningar. Vidare kan kommunen göra det lättare för företagen att få del av information om upphandlingar i kommunen och sist men inte minst – använda elektroniska upphandlingssystem. Enligt en undersökning från Tillväxtverket spar kommunen både tid och pengar samtidigt som det förenklar för anbudsgivarna. Detta är bara några förslag men visar på hur enkelt det är att anpassa lagen till att passa verksamheten.

Satt du länge i bilkö i morse? Nu startar resan mot bättre framkomlighet och ökad tillväxt!

2009-10-05 04:10:08

I dag startar samrådet om arbetsplanen kring ett av Stockholms viktigaste infrastrukturprojekt i modern tid - Förbifart Stockholm.

Regeringen tog i september det mycket positiva beslutet att tillåta byggandet av Förbifart Stockholm. Som en del i projektet genomförs den 5 oktober till 10 december samråd med markägare, allmänhet och myndigheter. Det är nu viktigt att inte denna samrådsprocess försenas så att hjulen kan börja rulla på Förbifarten runt år 2020.

Den växande Stockholmsregionen är i stort behov av Förbifarten. Befolkningen ökar i länet och arbetsplatserna blir fler. Fram till år 2030 väntas länets befolkning öka med en halv miljon människor. Det motsvarar ett helt Göteborg. Befolkningsökningen i Stockholms-regionen i kombination med den pågående regionförstoringen gör det nödvändigt med ytterligare vägkapacitet över det hårt belastade Saltsjö-Mälarsnittet.

De brister som finns i infrastrukturen hämmar såväl Stockholmsregionens som hela landets tillväxt. En av de viktigaste effekterna av Förbifarten är just påverkan på tillväxten. Stockholm har ett näringsliv med väldigt kvalificerade företag. Näringslivet i regionen behöver Förbifarten för att få den infrastruktur som krävs för att Stockholm ska förbli en konkurrenskraftig stad i världsklass.

Med en allt större arbetsmarknadsregion har företagen lättare att hitta arbetskraft med rätt kompetens och får därmed lättare att växa och utvecklas. På samma sätt får fler personer ökade möjligheter att ta ett mer kvalificerat jobb och därmed få högre lön. Det gör framför allt att stockholmsföretagen kan bli ännu bättre och att hela Sverige står starkare i den allt hårdare globala konkurrensen.

Förslaget till arbetsplan för Förbifarten ska vara klar under våren 2010. Från näringslivshåll hoppas vi på en snabb process så att målsättningen om byggstart år 2012 blir verklighet!

Läs mer om Handelskammarens förslag kring Förbifart Stockholm:

www.chamber.se/forbifart

Argument för tunnelbana vs spårvagn

2009-10-02 01:10:37

Handelskammaren är inte emot spårvägs-lösningar i sig. På rätt plats kan de vara både trevliga och effektiva transportmedel. Men när det gäller Stockholms framtida behov av spårbunden kollektivtrafik borde svaret i många fall vara en utbyggnad av tunnelbanan.

Kapacitet
Tunnelbanan är attraktiv i första hand för att den oftast är snabbare än bil och stockholmarna värderar restiden mer än något annat. Tunnelbanan har hög hastighet, korta stopp, den hindras inte av köer och annan trafik samt har en hög turtäthet.

Stockholm har dessutom ett stort tunnelbanesystem i förhållande till folkmängden internationellt sett (110 km spår och 100 stationer). Men vi har också västvärldens högsta kollektivtrafikandel. Förmodligen hänger det ihop. Om vi bygger bort flaskhalsarna i tunnelbanan får vi mycket kollektivtrafikfunktion för pengarna. Det ger långsiktig bra kapacitet i kollektivtrafiken. Spårvägens kapacitet blir snabbt otillräckligt. Tvärbanan har t ex redan nu kapacitetsproblem.

Ett tunnelbanetåg tar 1000-1200 passagerare, spårvagn tar 200, en buss mellan 65-128 beroende på modell.

Tunnelbanan byter passagerare snabbt. Med flera dörrar, insteg i plan (underlättar för barnvagnar och rullstolar) och att alla redan har betalat och fått sina biljetter kontrollerade när de kliver på, ger korta hållplatsstopp i motsats till spårvagn (och buss).

Ekonomi
Vid mer än 45 000 resor/dag är t-bana billigare (investering+drift) än spårvagn, se vår rapport 2005:1, "På spåret – Lönsamma kollektivtrafiksatsningar i Stockholm". Men det är gamla siffror som bygger på att t-bana är dubbelt så dyrt som spårvagn. De spårvagnsutbyggnader där kostnaderna nu börjar klarna blir mycket dyrare än beräknat.

Spårvagnsförespråkarna brukar hävda att man får 80 procent av kapaciteten för 20 procent av kostnaden om man bygger spårväg i stället för t-bana. Den siffran har aldrig stämt, men stämmer ännu mindre nu när man vet vad spårväg kostar.

Tvärbana Norr kostar mer än 700 miljoner/km med depån. Cityspårvägens första etapp kostar 228 miljoner för 250 meter spårväg vilket motsvarar nästan 1 miljard/km, och då gör man bara ett provisorium.

Ingen har gjort några noggrannare beräkningar av vad det skulle kosta att bygga t-bana i Stockholm, men de flesta specialister tror på c:a 1 miljard/km bortsett från stationer (som är dyra om man ska spränga in i berg) och specialanordningar typ sänktunnel under vattnet. Det gäller tunnel, ovan jord kan det bli billigare, men varje objekt är unikt.

T-banan i Köpenhamn kostar 20 mdr för 15 km och 17 stationer. Med lite längre mellan stationerna borde 1 mdr/km räcka, allt annat lika (vilket det naturligtvis inte är). Spårvägen på Hamngatan kostar alltså lika mycket som t-bana och ger som allra mest ungefär 20 procent av kapaciteten, om ens det.

Vi kan alltså med gott samvete hävda att man får 20 procent av kapaciteten för 80 procent av kostnaden om man bygger spårväg i stället för t-bana.

Framkomlighet
Tunnelbanan håller hög hastighet utan hinder. Spårvagn kan inte köra så fort, särskilt inte när den går i gatan tillsammans med övrig trafik. Tunnelbanan är ett helt eget system, skilt från övriga trafikslag, vilket ökar kapaciteten, effektiviteten och driftsäkerheten. T-banan är dessutom ett etablerat system. Nya spårvägslinjer kräver också nya depåer.

Spårvagnar i blandtrafik med övrig trafik blir problematiskt med konflikter med andra fordon och med gående, samt besvärligheter för cyklisterna som kan fastna i spåren. Om något händer, kollision, fel på spårvagnen eller dylikt, stoppas hela trafiken upp. Det innebär stora kapacitetsbegränsningar både för spårvagnen och för den övriga trafiken. Dessutom blir det en besvärlig byggtid när gatan måste grävas upp och ledningar flyttas.

Samma effekt som spårvagn kan man få med trådbuss för en bråkdel av kostnaden. Se Handelskammarens analys 2009:6, ”Fördel trådbuss – en jämförelse mellan trådbuss och spårvagn”.

Bjuder Odell med armbågen?

2009-10-01 04:10:51

Handelskammaren initierade den process som hotar att ta Sverige till EU-domstolen. Nu försöker minister Odell rädda skinnet med ett lagförslag om tillgången till offentlig information.

Finansdepartementet publicerade härom dagen en liten skrift med den föga omskakande titeln Vidareutnyttjande av handlingar – genomförande av PSI-direktivet (Ds 2009:04). Få har uppmärksammat detta, men det är en IT-politisk fråga av vikt som behandlas i skriften.

Tjänster som jobbkartan.se (lediga jobb från Arbetsförmedlingen) och vackertväder.se (baserad på norska väderdata) bygger på tillgången till och vidareutnyttjandet av offentlig information.

Handelskammaren uppmanade EU-kommissionen att granska Sveriges arbete med PSI-direktivet. Det visade sig finnas brister i de regler som ska gälla för vidareutnyttjandet av myndigheternas information. Det gäller t.ex. rätten att överklaga beslut och att kommunernas data också ska vara tillgängliga.

Handelskammaren välkomnar förstås lagförslaget, även om det kvarstår detaljer som måste redas ut. Förslaget verkar också minimalistiskt. Finansdepartement uppfyller direktivets lägsta krav, men har igen offensiv politik. Bara en lagen räcker inte heller. Det måste till ett praktiskt arbete för att få myndigheterna att ändra inställningen och ge företag och medborgare god service när man vill ta del av offentliga data. Annars bjuder Finansdepartement informationsentreprenörerna med armbågen.

Varför är detta en viktig politisk fråga? Jo, det är riksdagen och regeringen som har möjligheterna att förändra politiken och göra informationen tillgänglig.

Lantmäteriverket, Statistiska centralbyrån, Sjöfartsverket och SMHI konkurrerar med företag på sina marknader. Kan ett företag bara få sin information från dem hamnar det i en beroendeställning hos en konkurrent – myndigheten själv. Det måste regering och riksdag se till att stoppa. Myndigheterna kan också ha andra fördelar som en lättare och billigare tillgång till informationen.

Positivt är att svenska myndigheter har information av hög kvalitet som kan förädlas. Genomförs PSI-direktivet på rätt sätt skapar det företag och tillväxt. Ett bra och billigt råd till finansminister Borg i kristider: släpp loss den offentliga informationen! Medborgare och entreprenörer bygger bättre e-tjänster än myndigheterna.

Mer om tillgången till offentlig information: chamber.se/psi

Framsteg för frihandeln

2009-10-01 01:10:55

Om du skickar paket från Colombia eller Norge till Sverige så får avsändar-landet olika betydelse. Om man som företag på en mässa först måste marknadsföra Sverige innan man ens kommer till den egna produkten så har man mycket att vinna på ett att det egna landet får ett starkare och mer gångbart varumärke. Det finns många olika perspektiv att se Sverige ifrån, men tyvärr ur ett säkerhetspolitiskt synsätt, är Sverige ett av de få länder som haft två politiska mord - varav ett olöst under modern tid.

Årets Tulldag i Stockholm på Sheraton hotel blev åter igen ett mycket välbesökt arrangemang med över 200 deltagare. Temat för Tulldagen i år var regelförenklingar, Sverige som varumärke ur ett handelsperspektiv samt den ekonomiska krisens inverkan på den internationella handeln. Om det svenska varumärkets betydelse för den internationella handeln talade Olle Wästberg, GD Svenska institutet.

En annan intressant talare var Johan Krafft, Enhetschef, Stf. Generaldirektör för Kommerskollegium som tog upp den ekonomiska krisens inverkan på handeln och de protektionistiska åtgärder som följt i krisens spår. Krafft var dock noga med att påpeka att ur ett historiskt perspektiv så har inte protektionismen ökat. I stället kan man se en rad olika faktorer som bidragit till en ökad frihandel under de senaste årtiondena. Allt fler länder har blivit medlemmar av WTO, tullar har sänkts och licenser och andra protektioniska åtgärder har faktiskt försvunnit.

När Tulldagen 2008 gick av stapeln var den ekonomiska krisen fortfarande i sin linda och det gångna året har verkligen varit tufft speciellt för bil- textil och stålindustrin. Men det kändes upplyftande att höra att de senaste rapporterna på handelsområdet ser något ljusare ut och att nyprotektionismen förhoppningsvis inte får något fäste i den ekonomiska krisens spår.

Globalt besvikna på regeringen

2009-09-30 04:09:43

”Regeringen vill undvika en diskussion om Sveriges framtid” heter det i en debattartikel i Dagens Nyheter (30 september 2009). En namnkunnig skara beklagar sig över att regeringen har dragit ut på tiden med att remittera Globaliseringsrådets rapport Bortom krisen – om ett framgångsrikt Sverige i den nya globala ekonomin (Ds 2009:21). Inte nog med det – både listan med remissinstanser och svarstiden är kort.

Att remittera förslag är centralt i svensk förvaltning. Handelskammaren har tidigare pekat på att det här är ett område där Sverige ligger efter andra länder. I vår rapport om e-förvaltning, som presenterades tidigare i september, framkom det att av de förvaltningar som regelbundet skickar ut remisser sår är det hela 37 procent som inte kan hantera det elektroniskt – och då är kraven på ”hantera elektroniskt” lågt ställda.

Handelskammaren driver frågan om att inrätta ett gemensamt system för att hantera remisser elektroniskt. Om de offentliga organisationerna publicerade remisser, remissinstanser, remissvar skulle den få bättre svar av företag, myndigheter, organisationer och medborgare. Regeringens, myndigheternas och kommunernas beslut skulle bygga på bättre underlag.

Letar man på regeringens webbplats hittar man faktiskt ett formulär för att svara på Globaliseringsrådets rapport, även om formuläret i skrivande stund inte verkar riktigt färdigt – ingressen saknas. Andra departement publicerar vissa remissvar.

Frågan är om de privata initiativen kommer att hinna före Odell och Regeringskansliet med ett välutvecklat remissystem? Följ arbetet på Handelskammarens arbete på remisser.se.

Handelskammaren bistår naturligtvis gärna med länken till Globaliserinsgrådets rapport med en uppmaning att svara på den.

Uppföljning 1 oktober 2009: DN tar upp frågan i sin huvudledare: ” Men de tyckande instanserna är få och remisstiden är kort. Alldeles uppenbart vill statsministern och finansministern inte ha någon diskussion om ämnet, det vill säga Sverige och globaliseringen.”

Säkerhetsfrågor förändrar samhället

2009-09-29 08:09:50

I dag öppnade European Security Research Conference 09 dörrarna på Folkets Hus i Stockholm. Sverige och Vinnova organiserar konferensen inom ramen för det europeiska ordförandeskapet och vid inledningen talade kommissionär Günther Verheugen. Temat för konferensen är framtidens forskning kring säkerhetsfrågor - brett - och det finns en mängd intressanta forskningsprojekt som ställer ut i samband med konferensen. I morgon håller jag ett kortare anförande om vilka framtida riktningar säkerhetsforskningen kan ta sig i samarbetet mellan företag och samhälle. Huvudtemat i det anförandet är att näringslivet behöver bli en del av säkerhetstänkandet om det skall bli bärkraftigt, och jag exemplifierar med hur privata företag i dag samlar in information som kan användas exempelvis för att kartlägga influensaspridning.

Inledningen av konferensen var bra, och inledningstalarna betonade alla kopplingen mellan forskning på säkerhetsområdet och innovation. Tanken är inte att forska i blindo, så att säga, utan att säkerhetsforskningen skall resultera i utveckling av ett antal företag på säkerhetsområdet - något som gör mycket av säkerhetsforskningen till ren näringspolitik.

Annars var det bärande temat i dagens övningar den personliga integriteten. Alla är medvetna om, och kämpar med, den oupplösliga spänningen mellan säkerhet och personlig integritet. Det är delvis ett misstag, tror jag. Vi måste lära oss att skilja mellan olika sorters säkerhet och se till att den personliga integriteten inte växlas in till för låg kurs i säkerhetsarbetet. Mycket av den säkerhet som vi kan köpa oss med kameraövervakning och andra typer av övervakningsteknik är antingen väldigt ingripande, eller inte särskilt effektiv. Och framförallt är det en säkerhet post factum. Vi kan utreda brotten, men inte förhindra dem.

Janet Napolitano, chef för den amerikanska myndigheten för fosterlandsförsvar (elakt översatt), har noterat att vi måste möta dagens nätverkshot med nätverksförsvar av olika sorter. I Sverige har vi forskat kring detta, och det är väl inte alldeles klart vad exakt ett nätverksförsvar är - men Napolitanos observation är nog ändå god. Vi måste möte nätverksangrepp med nätverksförsvar. Näringslivet måste vara en del av det nätverk som svarar på hoten - både för att näringslivets verksamhet är skyddsvärd och för att det är i näringslivet innovationen sker.

Men det finns orosmoln. Napolitanos observation utelämnar något mycket viktigt. Visst kan vi möta nätverksangrepp med nätverksförsvar, men vad lönar det när det som angrips ändå är den gamla nationalstaten - monolitisk i sin enhetlighet? Problemet är inte bara angreppstaktiken som frihetens fiender använder sig av, det är också att målet har en tydlig nätverkskaraktär. Kanske tvingas en sådan utveckling fram nu - inte sällan talar vi om olika samhällshot inte på den nationella nivån, utan på den internationella och den lokala. Många städer har egna klimatpolitiska mål, eller strategier för säkerhet vid terrorangrepp. I internationella organisationer drivs diskussioner om både klimat och asymmetrisk krigföring. Men nationalstaten förkortas långsamt bort.

En sak är säker: säkerhetsfrågorna förändrar samhället både till form och innehåll.

Stockholm behöver inte DN:s fem punkter

2009-09-23 03:09:37

DN:s ledarsida presenterar idag, med ett år kvar till valet, fem punkter för Stockholm. Två av dessa berör trängselskatten och behovet av utbyggd kollektivtrafik.

Handelskammaren var som många vet emot införandet av trängselskatten av många skäl. Inte minst varnade vi för att vi väldigt snart skulle ha både trängsel och trängselskatt. Detta besannades snabbare än vi trott. Att intäkterna nu kopplats till byggandet av den nödvändiga Förbifart Stockholm ger möjlighet till en regional medfinansiering av projektet och en tydligare koppling mellan skatt och kommande nytta. DN vill lösa den nuvarande trängseln genom att införa trängselskatt även på Essingeleden. Essingeleden är vår viktigaste pulsåder mellan länets södra och norra halva och att skattebelägga denna innan Förbifarten är färdigbyggd kommer få orimliga konsekvenser.

Med en långvarig infrastrukturskuld och en ständigt växande befolkning är det inte konstigt att det är knökfullt i trafiksystemet. Vi behöver bygga mer spår och mer vägar. För att Stockholm ska kunna växa behöver vi skapa en rejäl kapacitetsökning. På spårsidan är modeordet för dagen spårväg. Både ledande politiker och DN vill se en kraftig utbyggnad av spårvägsnätet. Spårväg kan vara en bra lösning på rätt plats, men också orsaka mycket problem om den läggs på gator med stora mängder av bilar, bussar, cyklar och gångtrafikanter. En utbyggnad av tvärbanenätet kan vara rätt. En spårväg genom City är det inte. DN beskriver spårvägen som billigare än tunnelbanan och med större kapacitet än bussen. Den kan också beskrivas som lite billigare än tunnelbanan men med betydligt sämre kapacitet. Vad Stockholm behöver är en utbyggnad av vårt mest framgångsrika och mest kapacitetsstarka kollektivtrafikslag: tunnelbanan.

Stockholm behöver inte DN:s fem punkter, utan Handelskammarens 99.

Bankförbud på Internet

2009-09-23 03:09:41

Post- och telestyrelsen (PTS) har från sitt höga säte vid Stureplan utfärdat en underrättelse om att .SE som administrerar domännamn för Sverige ska förhindra att ordet ”bank” används i domännamn.

Tilltaget har inte på något sätt stärkt PTS aktier i Internetvärlden. Det finns en rad mer eller mindre lustiga problem som att folk och platser heter något med ”bank” i namnet, eller att flera banker inte har ordet bank i sitt namn. Nedan tar jag dock upp några andra invändningar.

Att återinföra en slags förhandsprövning av domännamn är ett avsteg från den friare domännamnstilldelningen som var ett av syftena med den process som ledde fram till att riksdagen stiftade lagen (2006:24) om nationella toppdomäner för Sverige på Internet. Nu när lagen för första gången används av PTS så går det emot en av de centrala tankarna som låg bakom lagen.

Säkerhetsproblemen kring banker på nätet bör tas på allvar. Det har funnits uppmärksammade fall med svenska banker. De aktuella myndigheterna bör nog sätta sig ner och fundera på hur man på lämpligaste sätt hanterar de problem som de facto finns kring Internetbankerna – i den mån bankerna själva inte klarar det. Andra har närmare beskrivit hur problemen med registrering av ”felstavade” domännamn, falska webbplatser och phishing förhåller sig till PTS förslag.

Vi har nu cirka femton års erfarenhet av Internetbanker. I PTS underrättelse framkommer det att det inte har varit några specifika problem som PTS förslag skulle lösa. Då framstår det som en onödig och opropertionerlig åtgärd som dessutom ska genomföras av fel organisationer.

Varken PTS eller .SE har den kunskap om bankverksamhet eller tillsyn av sådan som krävs. Det vore därför lämpligare om Finansinspektionen eller Bolagsverket (som har hand om bankregistret) tog sitt tillsynsansvar när det gäller webbplatser som utger sig för att vara banker.

Detta är också en principiellt viktigt fråga. I praktiken lägger de närmast ansvariga myndigheterna ut ansvaret på ytterligare en myndighet – PTS. PTS i sin tur lägger ut ansvaret på en privat aktör.

Förslag som går ut på att låta mellanhänder få ansvaret för uppgifter som normalt en myndighet skulle utföra, med den rättssäkerhet och kompetens som man skulle kunna förvänta sig, har blivit vanligare. Det gäller särskilt inom Internetområdet. Detta är en orimlig utveckling som Handelskammaren motsätter sig.

Uppföljning 28 september 2009: PTS ändrar sig.

Vilka twittrar i den offentliga sektorn?

2009-09-20 04:09:24

De som inte ids ta sig till Malmö kan besöka stadens emissarier i Second Life, men det är få myndigheter och kommuner använder sig av sociala medier eller twittrar, visar Handelskammarens undersökning som presenteras nästa vecka.

Även om hur många kanaler en myndighet eller kommun använder kanske inte är det mest rättvisande sättet att bedöma en organisations e-förvaltning, ger det ändå en fingervisning. En god gissning hade ju varit att företags- och medborgarnära myndigheter, som kanske Försäkringskassan, Skatteverket eller CSN, skulle ligga längst fram. Det är dock Finansinspektionen och Energimyndigheten är i topp bland myndigheterna. De slås dock av både Sollentuna och Stockholm som får flest poäng bland kommunerna för kommunikationskanaler i vår e-förvaltningsundersökning.

Riksantikvarieämbetet ligger långt framme med flera kanaler. De vårdar t.ex. gamla kommunikationsmetoder som runor i Flickrströmmen Ancient Monuments. Med forntiden mot framtiden känns faktiskt fräschare än Banverkets propagandaavdelning i Borlänge som 2006 släppte den snusförnuftiga Resan mot framtiden – den nya filmen om Banverkets verksamhet. Någon som minns den gamla? Fjorton myndigheter och kommuner gör film. Du kan också se Koll på cashen från cineasterna på Kronofogdemyndigheten. Mer thrillerbetonat material finns hos MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) med titlar som Terrorattack och Elavbrott.

En del förvaltningar verkar skriva på andras bloggar. Socialstyrelsen bloggar i alla fall om sin nya webbplats. Sociala medier eller mikrobloggar (som t.ex. twitter) det används av 13 procent respektive 7 procent.

Vilka twittrar då i den offentliga sektorn? SCB:s twitterkanal följs av 42 personer, medan MSB:s krisinformation följs av över 1800 personer. De andra som har svarat att de använder mikrobloggar är Arbetsmiljöverket, Sollentuna och Uppsala.

Hela undersökningen, Stockholms Handelskammarens e-förvaltningsundersökning, presenteras på torsdag. Då får du veta vilken myndighet respektive kommun som totalt sett är bäst på e-förvaltning. Och vilka som borde skämmas.

Mer information om e-förvaltningsindex här. Även bloggare är välkomna på pressträffen.

Missgynnar LOU små kommuner?

2009-09-07 10:09:17

Många kommuner vill gynna det lokala näringslivet. Det kan verka självklart särskilt för många små kommuner som i stor utsträckning kämpar för att behålla ett krympande näringsliv och jobb på orten, men också för företagarna då offentlig sektor är en stor inköpare. Lagen säger blankt nej . Politiken krockar med juridiken.

I Sverige är ca 95 % av alla företag så kallade mikroföretag, dvs. företag som sysselsätter tio personer eller färre. Dessa företag har ofta en stor betydelse för det lokala och det regionala näringslivet. Sysselsättningen och dynamiken som småförtagen erbjuder spelar en viktig roll för att näringslivet ska kunna förnyas. Ingen är intresserad av att gå tillbaka till tiden innan LOU när kommuner kunde upphandla lite hur de ville och gynna vilka leverantörer de ville. Men i glesbygder och utflyttningsorter vill man kunna ta lokala hänsyn för att på sätt skapa förutsättningar för existensen av lokala leverantörer. Det ger i sin tur en möjlighet för kommunen att behålla viktiga skatteintäkter och kompetensen och samtidigt motverka kommunala och regionala obalanser.

Det ingår i kommunens kompetens att kunna gynna lokala företag. Däremot får inte kommunen vid offentlig upphandling gynna en lokal producent. Lagen om offentlig upphandling är klar på den punkten. Det strider nämligen mot den s.k. icke-diskrimineringsprincipen, som är en av de grundläggande delarna i det EG-rättsliga upphandlingsdirektivet. I en forskningsrapport från Växjö universitet nyligen framgår att 30 % av kommunpolitikerna i undersökningen tyckte att det är acceptabelt att gynna en lokal leverantör, även om det är dyrare och kvaliteten är sämre. Det förklarar en del om varför kommuner ofta struntar i lagen.

Det finns dock ett fullt lagligt sätt att gynna kommunens företagare vid upphandlingar, nämligen att planera upphandlingarna bättre genom att dela upp dem i flera delar och därmed möjliggöra för fler mindre aktörer att delta.

Falska miljöargument bakom straffskatt för bilister

2009-08-26 10:08:39

På DN Debatt idag påstår Naturskyddsföreningen att köerna trollades bort över en natt med trängselskatten och att om de fick bestämma skulle man kunna trolla bort även dagens trängsel med hjälp av lämpliga avgifter.

Det är en underbar logik! Hur många samhällsproblem skulle man inte kunna lösa med ”smarta” avgifter. Skolan, barnomsorgen, sjukvården och inte minst kollektivtrafiken skulle inte ha några som helst kapacitetsproblem om man bara hade ett tillräckligt smart avgiftssystem som höll nere efterfrågan.

Felet med Naturskyddsföreningens argumentation är de inte har någon som helst känsla för vad trafik och transporter har för funktion i samhället. De tror att folk kör omkring i sina bilar för djävlas med omgivningen. Det verkar inte ha förstått att transporterbehovet och rörligheten är en förutsättning för företagande, jobb och välfärd.

När trängselskatten infördes sa vi på Handelskammaren att det inte kommer att dröja länge innan vi har både trängselskatt och trängsel. Ingen lär säga emot oss efter denna sommars trafikkaos. Stockholm växer med över 30 000 nya invånare varje år. Ett helt Göteborg till kommer att bo här om 20 år. Och vi lär inte få ett helt Göteborgs trafiksystem för att klara det. Självfallet ökar trängseln och självfallet blir det ännu värre om man inte bygger både nya vägar och nya spår. Det kan väl inte vara så himla svårt att begripa?

Anna Wersäll

I Solna planeras Ingenting

2009-08-19 03:08:29

Entrén till Huvudsta och Solna ska stärkas och Solna stad väljer att bygga...just det...Ingenting.

I södra Solna planeras för ett nytt bostadsområde med cirka 700 nya hem och 48 000 kvadratmeter kontorsyta. Den nya stadsdelen får namnet Ingenting. I samband med planeringen av en ny stadsdel utreds även trafiksituationen i området. Det befintliga gatunätet inom Huvudsta kommer att behållas. Något som aktualiseras i och med Ingenting är Huvudstaleden. Leden skulle förbättra tvärförbindelsen från Stockholm City till nordväst, men framför allt skulle den avlasta Solna och Sundbyberg från genomfartstrafik. Bullret och föroreningar skulle minska och ett förverkligande av Huvudstaleden ger stora trafikmiljö-vinster för de tiotusentals invånare som bor i Solna och Sundbyberg.

Huvudstaleden är en vägsatsning som funnits med som en planeringsförutsättning inom Solna stad sedan utbyggnaden av Essingeleden på 1960-talet. Arbetet med att bygga broar och ramper påbörjades men avslutades aldrig. Den senaste utredningen av leden är från 2005 och
beskriver två huvudalternativ ”Alternativ Huvudstabron” och alternativ ”Triton”.

I ”alternativ Huvudstabron” går Huvudstaleden i tunnel under Huvudsta och förbinder Huvudstabron med Essingeleden. I ”alternativ Triton” förlängs Huvudstaleden till Frösundaleden via Tritonbron eller i en tunnel under Bällstaviken.

Möjligheten att bygga Huvudstaleden som en vägtunnel skapar attraktiv mark för bostadsbebyggelse. I dag kastas det bort pengar på att låta studentbaracker stå på den halvbyggda motorvägen. Det vore bättre att skapa plats för bostäder i den växande bostadsbristen. I början på 1960-talet - för övrigt under samma tidsperiod som byggandet av Huvudstaleden inleddes - var det precis som idag brist på studentbostäder. Därför skänkte kung Gustaf VI Adolf mark i Kungshamra i Solna till studenterna.

Med Ingenting finns nu ett fantastiskt läge att äntligen damma av planerna på Huvudstaleden och stärka Solnas tillväxt under nästa högkonjunktur. Sätt spaden i jorden så att ruinmotorvägen Huvudstaleden äntligen byggs och gör som den gamle kungen, satsa även på studentbostäder för framtidens Solnabor.

Skogen bakom Karlbergs slott heter Ingentingskogen efter ett torp med samma namn. Enligt historien var torpet Ingenting Bellmans sommarnöje, som han fått i gåva av Gustaf III, därav namnet på den nya stadsdelen. Merparten av byggnaderna inom området är ritade av arkitekten Gunnar Asplund. Området ses som ett av landets viktigaste byggnadsverk från den modernistiska epoken.

Lotta Andersson

Nya regler i LOU – mera jobb till juristerna

2009-08-19 09:08:47

Under sommaren skickade Finans-departementet ut en remiss om nya rättsmedel på upphandlings-området. Det är ett batteri med flera förslag och en hel del är bra men för den som hoppades på färre och enklare regler för upphandling så blir det nog en besvikelse. Upphandling kommer framöver att i än högre grad involvera juridisk kunskap och vi kommer att få se ännu fler överprövningar. För de som jobbar med upphandling på advokatbyråer stundar dock lysande tider.

Förslagen rör huvudsakligen tre frågor – (i) för det första att genomföra Europarlamentets och rådets direktiv från december 2007 som gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling, för det andra att införa en sanktionsavgift (marknadsskadeavgift), och för det tredje föreslås ändringar som syftar till att förenkla upphandlingsområdet. Tanken är främst att komma till rätta med problemen med bristen på sanktioner och bruket av otillåtna direktupphandlingar.

Hur har man tänkt lyckas man med detta då? Ja, vad gäller förslagen som relaterar till direktivet så är det vår plikt som medlemsstat att implementera reglerna. Sverige är redan sent ute och kommer att missa det slutdatum, december i år, som är bestämt. Reglerna föreslås träda i kraft i juni nästa sommar. Förslagen omfattar bl.a. införande av en avtalsspärr för att hindra att upphandlare skyndar sig att ingå avtal för att slippa överprövning; ogiltighet av avtal för att upphandlare inte ska underlåta att annonsera upphandlingar; marknadsskadeavgift om högst 10 % av kontraktsvärdet för att åtgärda otillåten direktupphandling och regler om s.k. förhandsinsyn vilket också tar sikte på annonsering och inkluderar inrättande av en nationell databas. Utöver det har Finansdepartementet försökt att hörsamma krav på förenklingar genom att föreslå förenklad bevishantering och möjlighet för leverantör att åberopa annan leverantörs kapacitet under tröskelvärdena. Vidare föreslås en fast gräns för direktupphandling.

Generellt sett tycker jag det är bra att vi får utökande möjligheter till sanktioner och att leverantörer slipper ifrån en del dokumentationskrav. Det är krav som Handelskammaren har drivit länge. Men det överskuggas ändå av att vi får fler regler att hålla reda på, fler tidsfrister och sannolikt ännu fler tvister eftersom förslagen öppnar upp för mer överprövning. Vi kommer längre bort från flexibla affärsmässiga inköp och närmare en juridisk teknifiering av processen, på gott och ont. Vi får sannolikt se mindre av otillåten direktupphandling framöver men jag är tveksam till om förslagen leder till ett ökat företagande och sparade pengar hos kommuner och landsting som departementet förutspår i sin remiss.

Villospår i Uppsala

2009-08-13 12:08:31

Spår är inne. Miljö, trängsel, komfort och politisk korrekthet talar för. Och rätt spår är bra, men vissa spår är villospår. Uppsala kommunstyrelse bordlade ett sådant i onsdags.

Bakgrunden är att en testverksamhet med spårtaxi pågår i Uppsala. Systemet har fått mycket uppmärksamhet och bland annat visar nu regeringen, som ordförandeland i EU, upp detta som ett exempel på miljövänlig transportteknik. Någon bana finns ännu inte i drift, men regeringen vill se en pilot och Uppsala kan vara ett alternativ.

Men om man backar några steg så är frågan ingalunda så enkel.

För det första så ska ju kollektivtrafik primärt lösa en trafikuppgift. Oftast ska stora mängder människor fraktas från punkt A till B. Det är arbetspendling, skolresor, inköpsresor osv. En planering pågår i Uppsala, där tanken är stomlinjer, som på sikt kan förvandlas till spårväg. Någon spårtaxi finns inte med i planerna och det finns inga redovisade tankar på hur systemen ska fungera tillsammans.

För spårtaxi är ju bil på räls. En till max 4 personer kan dela vagn och systemet klarar endast mindre flöden. En modern spårvagn tar över 200 personer, en ledbuss 75-100. Experterna säger att spårtaxi förenar bilens och spårvägens nackdelar, dvs har låg kapacitet, är dyrt och ytkrävande. Uppsala brukar därtill fördubbla befolkningen varje halvsekel och systemet är begränsat skalbart uppåt.

För det andra så redovisas inga kostnader. I ett första skede nämns 800 Mkr för en pilot. En km taxispår kostar t ex 80 Mkr, vartill kommer vagnar, drift, underhåll osv. Fördelen, om man ser det som en sådan, är att systemet är förarlöst. Om det är rätt lösning på en trafikuppgift, så är det billigare än t ex spårväg och tåg.

Men om det inte är den långsiktiga lösningen är det knappast rätt satsade pengar. Uppsala bör ju inte göra samma misstag som Stockholm, typ att bygga spårväg där alla ser att tunnelbana är det som krävs. Visserligen avser säkert regeringen att skjuta till en slant, men lejonparten hamnar ändå på Uppsalabornas skuldror.

Slutligen så innebär varje beslut att gå vidare med spårtaxi ett allt starkare commitment till en lösning, vars förtjänster man ännu inte har kunnat visa. UNT:s ledarsida anser på torsdagen spårtaxi vara ett sidospår och att staden bör satsa på sådant vi vet fungerar.

UNT har fel. Spårtaxi är varken ett sidospår eller ett stickspår, det är ett villospår.

USA stänger sina gränser!

2009-08-03 03:08:36

USA inför stegvis en lag som utökar uppgiftslämnandet vid import till USA som till fullo kommer att träda i kraft den 26 jan 2010. Införandet har mött kritik både från företag och handelspartners regeringar och är inte fullt ut förenligt med The World Customs Organizations (WCO) ramverk för säkerhet och globala förenklingar, men här hemma har det varit relativt tyst i frågan.

Det är tydligt att den nya lagen helt tar bort flexibilitet i logistikflödet till USA. Tidigare har det funnits möjlighet för företagen att i sista minuten ta med en extra container eller överlåta en överbliven containerplats till någon annan. Men detta blir i stort sett omöjligt med det uppgiftslämnande och tidsfrister som USA nu inför.

Lagen har i folkmun blivit kallad 10+2-regeln men heter egentligen, Importer Security Filing and Additional Carrier Requirements. Lagen”10 + 2” ställer krav på importören att förse den amerikanska tullen med tio uppgifter om godset (så som importörens identitetsnummer hos den amerikanska tullen, varornas ursprungsland, varukoden för varorna i USA etc etc.) samt att fraktföraren ska ge uppgifter om två olika områden, fartygets lastningsplan och Container Status-Meddelande för varje avgång.

USA har sedan tidigare krävt att få förhandsuppgifter enligt 24-timmarsregeln, Advance Manifest Regulation, som innebär att gods som importeras till USA ska föranmälas 24 timmar innan det lämnar utskeppningshamn men nu kommer detta att utökas med 10+2-reglen. Detta ska alltså införas samtidigt som det fortfarande finns en lag om att USA ska börja tillämpa 100 % skanning på alla containertrafik till år 2012. Ska det aldrig ta slut?

Detta är en mycket viktigt fråga för det svenska näringslivet på de kommande toppmötena mellan USA och EU. USA är en av våra största marknader och en stor del av exporten kommer från fordonsindustrin som redan är hårt drabbad av finanskris och lågkonjunktur. Frågan är nu, vad gör vår Frihandelsminister för att mildra följderna av detta uppenbara handelshinder för det svenska näringslivet?

Sjukhusmaten och upphandlingen

2009-07-06 02:07:18

De pågående skrivelserna om Stockholms Läns Landsting upphandling av sjukhusmaten innehåller flera bitar. En del är mörkade rapporter och motstridiga politiska beslut, landstingsråd ute på tunn is och en utredning från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Deloitte som konstaterar att det ”förekommit åtgärder som inte är förenliga med Kommunallagen”. En annan del är perspektivet utifrån Lagen om offentlig upphandling.

Har landstinget agerat i strid med LOU? Utifrån det som framkommit i media framgår att Landstinget valde att gå vidare med endast en anbudsgivare. Den ende konkurrenten, Svenska Försvarsrestauranger, blev tidigt ogiltigförklarad med hänvisning till den tekniska kunskapen hos leverantören.

EG-domstolen har i ett avgörande från 1998 (C-27/98 Metalmeccanica Francasso SpA) uttalat att om endast en anbudsgivare återstår efter kvalificering av leverantörerna är den upphandlande myndigheten inte skyldig att tilldela kontraktet till den anbudsgivaren. Samma sak gällde för Gävle kommun som vann på den grunden i högsta instans förra året (RÅ 2008 ref 35). Skälet är, något förenklat, att om det bara finns en anbudsgivare kvar kan man inte dra nytta av en effektiv konkurrens eftersom den inte kan jämföra olika anbud och välja det förmånligaste på grundval av kriterierna i förfrågningsunderlaget (dvs. offerten). SKL: anser i sin rapport att upphandlingen inte borde ha genomförts med bara en anbudsgivare. Även om det politiska mandatet fattades så innebär det dock inte att upphandlingen var i strid med LOU trots att landstinget i flera hänseenden valt att bortse från beslut som enligt fullmäktige var grundläggande för genomförandet av upphandlingen.

De utredningar som gjordes visar på en lång rad brister och förslag till åtgärder för förbättrade rutiner för framtida upphandlingar. En särskilt oroande brist som utpekas är att det inte finns någon med juridisk kompetens som granskar om de förslag som läggs fram till politikerna är förenliga med gällande lagar och regler. Det är även oklart hur mycket pengar enskilda tjänstemän har befogenhet att spendera i olika upphandlingar. Låt oss i alla fall hoppas att maten smakar bra.

Konkurrens och böter

2009-07-06 01:07:36

Den 28 maj i år fälldes NCC i Marknads-domstolen för delaktighet i den s.k. asfaltskartellen och dömdes att betala 200 miljoner kronor. Det är det högsta bötesbeloppet någonsin för ett kartellmål i Sverige. Det tidigare högsta beloppet var 50 miljoner kronor som Statoil år 2005 fick betala i den s.k. bensinkartellen som inbegrep all de stora bensinbolagen. Men varför blev det just 200 miljoner kronor? Räknar domstolen så helt annorlunda i jämförelse med verket som hade yrkat på dubbelt så mycket? Vad är sanningen bakom de stora skillnaderna mellan domstolens bötesbelopp och verkets?

Konkurrensverket är kända för att ta i ordentligt i sina bötesbelopp vilket sedan ofta faller på processföringen. NCC blev ganska sura när de fick se Marknadsdomstolen höja beloppet med 30 % från Tingsrättens dom. Verket jublade (även om beloppet fortfarande inte var i närheten av vad verket ursprungligen yrkade), men Ulf Wallin på NCC kommenterade att företags vilja att samarbeta och underlätta verkets utredningar i liknade mål framöver kommer att minska. Kanske det. En viktig del i detta avser hur man beräknar konkurrensskadeavgiften. Det är idag ganska skönsmässigt, även om det finns vissa riktlinjer. Konkurrensverket publicerade efter domen en promemoria där verket redogör för hur man avser att tolka och tillämpa reglerna om konkurrensskadeavgift. Verket inbjuder samtidigt till att lämna synpunkter.

Verket kommer sannolikt få många svar på sin promemoria. NCC var inte ensam om att reagera på beloppet. Inom ICC (The world business organization) pågår för närvarande ett arbete att ta fram ett dokument till Kommissionen, Parlamentet och medlemsstaterna där man går emot hur man räknar fram själva bötesbeloppen. Idag är grunden för beräkning av böter baserat på företagets omsättning. Enligt Anders Stenlund på Svenskt Näringsliv kan detta vara för ensidigt. Man tar t.ex. ingen hänsyn till andra faktorer som t.ex. vinstmarginaler eller intjänandeförmåga hos företagen.

Stockholms tingsrätt gav för några dagar sedan Konkurrensverket tillstånd att utöka sin pågående granskning av Arla som misstänks för att utestänga konkurrenter. Om verket stämmer Arla att betala konkurrensskadeavgift enligt nuvarande beräkningsmetoder så skulle bötesbeloppet kunna hamna på över 7 miljarder kronor sett till Arlas omsättning för 2008 (max 10 % av omsättningen).

Fakturamodellen krånglar till ROT-avdrag

2009-07-01 01:07:16

”Ökad administrativ börda och en betydande osäkerhets-faktor”. Det är dessvärre innebörden av den nya fakturamodellen som träder i kraft i dag för företag som utför ROT-arbeten och hushållsnära tjänster.

Det var för att dra igång efterfrågan på hantverkstjänster inom byggsektorn i den kraftigt försämrade konjunkturen som regeringen i december 2008 införde ett ROT-avdrag*. En bakomliggande orsak var också att minska den svarta handeln med byggtjänster.

Många hantverkare vittnar om att ROT-avdraget har bidragit till fler jobb under vintern och våren. Nu stimuleras efterfrågan ytterligare.

Från och med i dag kan man nämligen få preliminär skattereduktion för husarbete** genom den sk fakturamodellen. Det nya är att företaget endast fakturerar kunden halva arbetskostnaden inkl moms (upp till 100 000 kr) och sedan begär resterande del från Skatteverket.

Tanken är god men utformningen av fakturamodellen lägger ett allt för stort ansvar på företaget som utför tjänsten. Företaget ska tillsammans med kunden definiera att det rör sig om husarbete, begära olika personuppgifter, se efter att kunden äger bostaden och ta reda på om kunden köpt tjänster tidigare under året och i så fall till vilket belopp.

Efter utfört arbete faktureras kunden halva arbetskostnaden. Men om kunden ligger nära eller har överskridit gränsen på 50 000 kr i maximal skattereduktion för husarbete ska en mindre andel eller ingenting alls dras av. Om hushållet har två personer (ägare) som ska dela på kostnaden och använda sina respektive skatterabatter blir administrationen än värre.

När kunden betalat sin hälft ska resterande del av beloppet begäras in från Skatteverket, som gör en utbetalning inom 10-12 dagar. Många företagare oroar sig nu för att ligga ute med stora belopp när de ska dra av 50 procent på varje jobb och för den ökade administrativa bördan.

Det är orimligt att ansvaret för när gränsen för skattereduktion uppnåtts lagts på utföraren. Det borde rimligen vara den skattskyldiges ansvar, vilket Handelskammaren också framfört i ett remissyttrande.

I skenet av allt detta krångel för företagen är det tidigare ansökningsförfarandet att föredra. Det skulle kunna innebära att; Kunden betalar för arbetet, sparar alla fakturor och lämnar in dem till Skatteverket med en ansökan om skattereduktion, som betalas ut inom 10-12 dagar.

* För reparation och underhåll, ombyggnad och tillbyggnad.
** ROT-avdraget och hushållsnära tjänster förs ihop till ett gemensamt husavdrag, ”husarbete”.

Vår gåva till Odell

2009-06-16 03:06:54

Sverige talar sig varmt för öppenhet på EU-nivån. Det behöver inte betyda att vi får veta så mycket mer om t.ex. Acta-avtalet. På hemmaplan finns det fortfarande mycket att göra, även om det blir allt vanligare med att t.ex. remisser faktiskt publiceras på Internet. Senast kom förslaget till ny skollag, där säger regeringen att remissvaren också ska publiceras. Vi får dock gissa vilka de 40 remissinstanserna är – det publiceras inte.

En ljusning är att Handelskammarens vd Peter Egardt i dag fick ett klart besked om att frågan om e-remisser ska drivas hårt av Finansdepartementet. Nog så viktigt.

Med ett system för e-remisser skulle delaktigheten öka och regeringens beslut skulle fattas med bättre underlag. Så är det redan i EU och flera andra länder.

Arbetet med att göra regeringens remisser tillgängliga för alla som är intresserade går vidare. Handelskammaren driver kampanjwebben remisser.se.

Vid dagens möte med Dan Ericson, statssekreterare till kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell, stod det klart att det finns politiskt stöd för att driva frågan framåt. Dan Ericson ska ta upp frågan med sina kolleger på de andra departementen.

Även om vi inte fick några utfästelser om när det kan tänkas blir färdigt så var detta ett positivt steg. E-förvaltningspolitiken gäller även regeringens egen myndighet. Det är välkommet.

Peter Egardt lovade att lämna över adressen remisser.se till Mats Odell när ett elektroniskt remissystem finns på plats. Vi har förstås krav på hur ett bra system ska vara utformat. När Odell hälsar välkommen till sin stora e-förvaltningskonferens i november vore det ju på sin plats att svensk öppenhet har hunnit ikapp EU-kommissionens, Danmarks och Estlands satsningar.

I väntan på att få lämna vår gåva till Odell så hoppas Handelskammaren att Regeringskansliet gör det allra enklaste – att systematiskt publicera remisserna på sin egen webbplats. I dag görs det bara undantagsvis.

Beslutet är så litet, så billigt och så enkelt att det går att ordna före semestrarna.

Vem ska jag skylla på?

2009-06-04 03:06:41

På söndag röstar vi svenskar för fjärde gången till EU-parlamentet. För mig känns det nu som den första riktiga valrörelsen till just detta val. Tidigare valrörelser har varit kidnappade av en gammal ja- och nejlinje där frågan om vi verkligen ska vara med i EU stått i fokus.

Jag är glad att denna valrörelse i hög grad har handlat om sakfrågorna.

Men det finns en fråga som fortfarande tröttar parlamentsvalet. Det låga valdeltagandet. Jag har tyvärr inga illusioner om att det blir riktigt högt på söndag heller, även om det nog kan bli högre än de 37,85 procent vi fick sist.

Det låga valdeltagandet brukar tillskrivas att media bevakar detta val dåligt och att politikerna behandlar det som ett b-val. Men är det sant?

Tidningarna har ju varit fyllda av reportage om EU-valet, till och med om partier som inte ens sitter i parlamentet. Bloggosfären har svämmat över av EU-frågor. Debattsofforna i TV har fyllts ut av Europaparlamentariker.

Partierna har kämpat mer än vanligt. De har till och med kört TV-reklam för första gången, fyllt städernas gator med valaffischer och partiledare och andra ledande företrädare har i flera veckor kampanjat land och rike runt. Det går inte ens att räkna antalet debatter.

Så kan det dåliga valdeltagandet verkligen skyllas på media och politikerna? Den som missat att det är val kan varken ha gått ut, slagit på TV:n, läst tidningar eller surfat.
Vi väljare måste nu anstränga oss till det yttersta att hitta något nytt att skylla det låga valdeltagandet på. Annars finns risken att någon till slut skyller det på oss!

Slutklistrat i Regeringskansliet?

2009-05-28 01:05:48

Regerings-kansliet har uppdaterat råden för hur man bör svara på remisser. På regeringens webbplats kan man läsa den lilla broschyren. Svara på remiss – hur och varför (Pm 2003:02). Vad uppdateringen består i är oklart. Helt klart är dock att det inte har rört sig framåt i frågan om att använda Internet för att underlätta remisshanteringen.

Handelskammaren driver webbplatsen remisser.se för att förmå Regeringskansliet förbättra remisshanteringen på Internet. Det framstår som lite märkligt att Regeringskansliet ger ut en promemoria i stället för att samla den information och själva remisserna på en webbplats.

Regeringskansliet har tydligen insett fördelarna med elektronisk hantering men tänker mest på sig självt. Under rubriken Se till att departementet får texten i elektronisk form skriver kansliet så här:
”Ett remissvar bör lämnas både på papper och per e-post. Detta för att departementet säkert och smidigt ska kunna kopiera och återanvända texterna.”

Säkert? Ja nu riskerar man ju i alla fall inte att skära sig på saxen eller bli yr av pappersklistret.

Det vore trevligt om omtänksamheten även utsträckte sig till remissinstanserna som ska hantera både pappersversioner och elektroniska version av svaren. Remisshantering på Internet skulle göra det ”säkert och smidigt” för alla inblandade.

Läs också: Odells offensiva arbete bidde ett möte

Arlandas fjärde bana på väg

2009-05-26 11:05:57

Måndagen den 25 maj sade Uppsala kommun-fullmäktige ja till civil flyg-verksamhet på Ärna (före detta F16). Detta förutsatt att de stränga miljökraven kan uppfyllas. I höst kommer Länsstyrelsens Miljöprövningsdelegation att fatta beslut om villkor för verksamheten.

För Uppsalaborna är det ett glädjande besked. En av stadens många långbänkar har tagit ett steg framåt. Med detta gryr förhoppningarna om fler arbetstillfällen, bättre förbindelser till Europa för Sveriges fjärde storstad, liksom om ökad synlighet, större attraktivitet, mer turism och tillväxt.

Debatten har varit intensiv, men märklig. I medierna märks nästan bara nejsägarna (vilket i Uppsala gäller i de flesta frågor, kanske är det kritiska tänkandet litet enkelspårigt ibland). Men när opinionsinstituten frågar Uppsalaborna så är 64 procent för och ännu fler i hela länet. Och när Upsala Nya Tidning lägger ut sin webbfråga så svarar 65 procent ja till Ärna.

Samtidigt förekommer att antal myter i debatten, till exempel att ett nej i fullmäktige skulle öppna för bostadsbyggande på Ärna. Men både riksintresset för totalförsvaret och Luftfartsstyrelsens införande av ett intresse för civil luftfart förhindrar detta under överskådlig tid. Man bortser vidare från EU:s skarpa beslut att hantera flygets miljöpåverkan via handeln med utsläppsrätter. Och man avvisar civilflyg från Uppsala med hänvisning till närheten till Arlanda (som ju ligger närmare Uppsala än Stockholm).

Och just det sista sambandet förhåller sig egentligen tvärtom. Den unikt egendomliga konstruktionen med utsläppstak på Arlanda, som inte finns någon annanstans i hela världen, innebär att flygplatsen ansvarar för alla utsläpp från all trafik i luften och på marken. Men det de kan påverka är ju den egna verksamhetens utsläpp. Och de är mycket små och minskar kraftigt. Men de har redan slagit i taket, som 2017 blir skarpt. Då finns ingen chans till en fjärde bana. Och då finns bara alternativet att säga nej till flygtrafik – eller förädla den.

Här kan Ärna vara till hjälp. Med en fjärde bana utanför utsläppsbubblan kan trafik som inte passar på eller vill flyga från Arlanda förläggas dit. Det kan till exempel vara lågprisflyg, charter, ambulansflyg, incidentberedskap och allmänflyg. Med järnväg nästan point-to-point kan miljövänliga transfermöjligheter erbjudas. Och hela Mälardalsregionen kan få ett större utbud av destinationer, operatörer och prisalternativ redan 2011.

Ett privat initiativ som bör få sin ärliga chans!

Kryssa rätt…

2009-05-20 10:05:20

Stockholm är en sjöfartsstad och kryssningsresenärerna är en viktig del av turistnäringen. Drygt 300 fartyg med, förhoppningsvis, köpstarka turister kommer att anlöpa Stockholm i sommar.

Jag är en av de cirka 100 000 arbetspendlare i Stockholm som vår- och sommartid cyklar till och från jobbet. Cykelvägen går via Stadsgårdskajen där Viking Line samsas med stora kryssningsfartyg om utrymmet. Lyxkryssare med namn som Emerald Princess och Aida Aluna, omvandlar min morgontrötthet till drömmar om att kryssa på en av dessa flytande städer i Karibien.

I år förväntas Stockholm gå mot ett nytt kryssningsrekord, vilket generar bra business för både turistindustrin och detaljhandeln. På min cykelväg längs Stadsgården kryssar jag bland amerikanska och tyska turister på promenad in mot stan. Varje fartyg har mellan 2 000 och 3 000 passagerare.

Förutom att turisterna på sin vandring måste se upp för mig och andra cyklister, så är inte det övriga mottagandet det bästa. Skyltningen in mot stan är i det närmaste obefintlig och kommunikationerna till centrum är inte bra. I analysen ”Kryssa rätt – Hur bör Stockholm ta emot kryssningsresenärerna?” kräver Handelskammaren att stadens mottagande av dessa turister måste förbättras så att de snabbt hittar till de platser i Stockholm som de vill besöka.

I Handelskammarens förslag till ett bra och miljövänligt sätt att ta emot utländska turister ingår bland annat att området kring Stadsgårdsleden omgående snyggas upp. En modern terminalbyggnad för Viking Line och kryssningstrafiken bör uppföras i Masthamnen och den nya terminalen och Tullhuset förbindas med centrala Stockholm genom en attraktiv och miljövänlig spårförbindelse. Jag inser att det är för sent att göra något till i sommar. Min förhoppning är att Stockholms stad snyggar till och ger dessa turister ett bättre mottagande år 2010 när Stockholm dessutom är Europas Miljöhuvudstad.

När jag cyklar hem från jobbet handlar det också om att kryssa rätt…men nu bland överförfriskade resenärer från någon av finlandsbåtarna som kryssar på vingliga ben in mot centrum längs Stadsgårdskajen. Kanske skulle en spårförbindelse underlätta även för dem.

Artikel i Stockholm City den 18 maj 2009

Analys 2009:1 Kryssa rätt - Hur bör Stockholm ta emot kryssningsresenärerna?

Utbildning kräver bostäder

2009-05-19 01:05:26

Utbildning blir allt mer viktigt. Övergången till tjänste-samhälle bidrar tillsammans med en stark globalisering till en alltmer dynamisk och konkurrensutsatt kunskapsmarknad.

kunskap>bostäder>tillväxt var temat för ett intressant bostadsseminarium i torsdags som Stockholms studentkårers centralorganisation, SSCO, arrangerade.

Humankapitalet är mer rörligt än skogen och malmen, som under en lång tidsperiod varit Sveriges komparativa fördelar. För att få maximal utväxling måste humankapitalet koncentreras geografiskt. Det innebär att attraktiva regioner och kluster spelar en allt viktigare roll.

Stockholmsregionens framtida konkurrenskraft är därmed avhängig att utbildning och forskning sker i regionen. Högutbildad arbetskraft är en viktig faktor för långsiktig tillväxt. Högutbildade bidrar till förnyelse och tillväxt. Job follows people.

Många av landets större studieorter präglas av bostadsbrist. Det gäller särskilt Stockholmsregionen där bristen är alarmerande. Våren 2009 stod närmare 40 000 studenter i kö enbart till stiftelsen Stockholms studentbostäders bestånd. Många stockholmsstudenter tvingas runt i en flyttkarusell mellan andra- och tredjehandskontrakt.

Bostadsfrågan skapar en otrygghet som blir ett starkt incitament för blivande studenter att välja andra städer än Stockholm för sina studier. Det är inte bra för regionens profilering och minskar förutsättningarna att attrahera studenter.

Den stora bristen och det låga byggandet av studentbostäder i Stockholm beror till stor del på att det är mycket svårt att få lönsamhet i den typen av bostadsprojekt. Men det är givetvis också en effekt av den alarmerande bostadsbristen i regionen.

Det finns dock en stor outnyttjad potential i det befintliga bostadsbeståndet tillföljd av den hårt reglerade hyresmarknaden. Ett första steg att snabbt mildra regionens bostadsbrist (som framförallt skulle gynna studenter och unga) är att införa mer flexibla hyresregler och skattebefrielse för andrahandsuthyrning. Enligt en rapport från Handelskammaren skulle det kunna ge 55 000 personer tak över huvudet i ett slag.

Utbildning kräver bostäder. En kraftig ökning av bostadsbyggandet tillsammans med en avreglering av andrahandsuthyrningen och satsningar på studentbostäder utgör en viktig pusselbit för Stockholmregionens framtida kompetensförsörjning, attraktionskraft och tillväxt.
Students follow housing.

Odells offensiva arbete bidde ett möte

2009-05-18 09:05:06

Stockholms Handels-kammare bedriver en kampanj för att regeringen ska lägga ut sina remisser på Internet. Det klarar man i Danmark, i EU-arbetet och på många andra ställen.

Kommun- och finansmarknadsminister Odell säger sig bedriva ett offensivt arbete med utvecklig av den svenska e-förvaltningen. Det är bra. Han har faktiskt fått en del gjort. (Utvecklingen beskrivs i vår e-förvaltningsundersökning.) Remisserna spelar en viktig roll i beslutsprocessen, även hos myndigheter och kommuner. Att samla dessa remisser på ett ställe är inte orimligt krav på en e-förvaltning i världsklass.

Efter ett halvår har Handelskammaren fått Mats Odells syn på vårt förslag om ett remisshanteringssystem på Internet. Att lägga ut remisserna på nätet är, enligt Odell:

"ett omfattande arbete som involverar alla departement och kräver ett strategiskt förarbete där en rad juridiska och praktiska frågor måste analyseras.”

Detta Sir Humphrey-svar betyder ungefär: ”Oj, det har gått ett halvår och vi måste svara på brevet. IT-avdelningen har sagt att det här är jobbigt. Dessutom kan det ju hända att systemet används och vi får en massa remissvar som vi måste hantera.”

Handelskammaren väljer dock att tolka till Odells fördel.

Brevet signalerar att frågan nu kommer att tas upp inom e-förvaltningspolitiken och inte bara ses om en intern angelägenhet för Regeringskansliet som myndighet.

Statssekretargruppen för e-förvaltning ska diskutera e-remisserna. Vi får hoppas att de snabbt enar sig om att införa ett system. Under tiden skulle vi i alla fall bli glada om remisserna publicerades på regeringens webbplats. Några departement gör det redan i dag.

Läs också: I Kulturutredningens spår: slut på hemlighetsmakeriet?
Läser mer på remisser.se

Den nya Stockholmsskatten

2009-05-04 04:05:07

I dag är det sista dagen att lämna in deklarationen. I skrivande stund har 3 659 317 personer deklarerat elektroniskt.

En nyhet i årets deklaration är skatten på bostadsuppskov vid vinst på försäljning av bostad. Skattens storlek motsvarar 0,5 procent av uppskovsbeloppet. Eftersom andelen bostadsägare med uppskov är högre i Stockholmsregionen jämfört med övriga landet har den nya skatten kommit att kallas för Stockholmsskatten.

Beskattningen av boende har under årens lopp varit en het fråga. Nu har den fått nytt bränsle då Socialdemokraterna tar strid mot den nya skatten. De har till och med utlovat att avskaffa Stockholmsskatten vid ett maktskifte.

Jag är tudelad i debatten om Stockholmsskatten. Uppskovet kan betraktas som ett lån från staten. Ur detta perspektiv är det inte mer än rätt att betala en uppskovsränta. Samtidigt är jag av princip kritisk till att förändringen sker retroaktivt.

Det man kan rikta kritik mot är att de nya reglerna slår hårt mot Stockholmsregionen, och framförallt den yngre generationen. Nära 90 procent av alla uppskov är från 2001 eller senare och nära var fjärde stockholmare i åldern 30-45 år har uppskov. De som bott länge eller har småhus med höga taxeringsvärden har fått en kraftig minskning av skatten på sitt boende medan de som nyligen påbörjat sin bostadskarriär eller bytt boende drabbas hårdare.

De nya reglerna riskerar att leda till en minskad rörlighet på Stockholms bostadsmarknad om allt fler väljer att stanna kvar i för stort boende när de förlorar på att byta till mindre. En ökning av de redan höga transaktionskostnaderna vid bostadsbyte riskerar att få en hämmande inverkan för flyttbeslut.

I grunden är det möjligheten att rulla reavinster framför sig som skapar problem och gör att nuvarande system inte är långsiktigt hållbart. Därför kan det vara god idé att damma av Skatteverkets förslag om att avskaffa uppskovsmöjligheten, fasa ut beviljade uppskov och sänka kapitalvinstskatten till 15 procent. En sänkning av kapitalvinstskatten skulle också vara ett närmande till vad som gäller i övriga EES-länder.

Beskattningen av boende fortsätter således att vara en het fråga.

Upphovsrätt på skakig grund

2009-04-24 04:04:25

Sextiotals-tonerna har börjat ljuda i den politiska debatten. Hör man det vädjande ”Will you still need me? Will you still feed me? When I'm sixty four” eller det mer missmodiga ”I hope I die before I get old.”? Oavsett vilket så slår man nog an fel ton i den välbehövliga debatt om upphovsrätten som startat.

Immateriella rättigheter bidrar till investeringar och tillväxt. Upphovsrätt och de ekonomiska förutsättningarna för informationssamhällets ekonomi är viktiga politiska frågor. Därför välkomnar Handelskammaren en debatt om upphovsrätten. Alla parter i den debatten är betjänta av att den baseras på vederhäftiga underlag och statistik. Här finns fortfarande mycket att göra.

Det aktuella förslaget från EU-kommissionen var föremål för en remissomgång i höstas. Förslagets syfte sägs vara att förbättra den sociala situationen för utövande konstnärer. Andra menar att syftet är att skydda musiken från 1960-talet.

Även om de utövande konstnärernas situation skulle kunna vara så ömmande som görs gällande i förslaget, så har andra intressen inte behandlats tillräckligt utförligt, skrev Handelskammaren i sitt remissvar. Sådana intressen och avvägningar kan gälla ekonomisk tillväxt och samhällsekonomisk nytta av andra sätt att använda verken (när skyddstiden löpt ut). Detta är något som drastiskt har förändrats med utvecklingen av modern teknik. Andra har lyft fram konsekvenserna för kulturarvet.

En annan brist i förslaget är den ofullständiga beskrivningen av marknaden som fokuserade på förändringar i cd-försäljningen. Kommissionen tar inte hänsyn till de nya affärsmodeller (jfr t.ex. med debatten om nischmarknader och ”the long tail”) och de nya försäljningskanaler för musik (t.ex. genom mobiltelefontillverkare) som nu finns.

Att förlita sig på statistik är i den här frågan vanskligt. Den statliga promemorian Musik och film på Internet – hot eller möjlighet (Ds 2007:29). beskriver att det är svårt att visa entydiga samband mellan olovlig fildelning och minskad cd-försäljning. Utredaren konstaterar att det inte går att dra några slutsatser av den statistisk som cirkulerar. (Handelskammaren har ingen närmare uppfattning om också upplysningarna i kommissionens förslag om de utövande konstnärernas sociala situation är otillförlitliga, till exempel antyds det – något överraskande – att medellivslängden skulle vara högre i gruppen ”europeiska utövande konstnärer” än för andra medborgare i EU.)

Än så länge sorterar frågan under Beatrice Ask på Justitiedepartementet som har tagit till sig av kritiken mot förslaget. Ska hon fortsatt hantera frågan får vi hoppas att närings- och tillväxtpolitiska aspekter av upphovsrätten på allvar börjar diskuteras.

Mer om förslaget: DN.
Textcitaten är ur When I'm Sixty-Four (1967) av The Beatles och ur My Generation av The Who (1965).

Konkurrensverket för fokuserade på lagstiftning

2009-04-22 10:04:20

Konkurrens-verket har fått en del kritik för att agera vagt på området för offentlig upphandling. Men verket har inte haft mycket att sätta till. Efter snart två år som tillsynsmyndighet är det bra att verket nu sticker ut hakan i sin nya rapport Åtgärder för bättre konkurrens. Även om den del förslag kunde vara tydligare hoppas jag att främst förslagen om talerätt och sanktioner snart blir verklighet.

Verkets förslag att införa en beloppsgräns för direktupphandling är en bra och angelägen åtgärd. Det här är något som jag ofta får frågor om bland medlemmar. För oss är det viktigt att värdet inte blir för lågt och att möjligheten till överprövning inte beskärs. Fem basbelopp verkar i det avseendet väl avvägt. Välkommet är också verkets förslag om talerätt och sanktioner. Det är rimligt att Konkurrensverket som tillsynsmyndighet har faktiska möjligheter att agera mot överträdelser av upphandlingsreglerna. En marknadsskadeavgift kommer att ge verket ett effektivt verktyg mot till exempel förekomsten av otillåtna direktupphandlingar.

En fråga som Handelskammaren har drivit länge är frågan om förenklingar i upphandlingsprocessen. Verket vill ta bort stora delar av kapitel 15 i LOU som handlar om upphandlingar under tröskelvärdena och av B-tjänster. Det är viktigt att förenkla med viss försiktighet. Förenkling behöver nämligen inte alltid vara inriktat på lagstiftning. Många företag pekar på att det i första hand gäller att påverka förhållningssättet hos upphandlande enheter. Det tankesättet finns inte riktigt med i verkets rapport. Ett annat förslag som är angeläget men som inte alls finns med är området för elektronisk upphandling. Verket vill intensifiera arbetet med införandet av sådana system hos myndigheter och kommuner men hänvisar endast till Kammarkollegiet i den delen. Det finns mycket tid och pengar att spara på e-upphandling. NUTEK visar i en rapport från i år Offentlig upphandling och elektroniska upphandlingssystem på en 26 % minskning av de administrativa kostnaderna. Det är därför olyckligt att verket inte lägger några egna förslag på det här området.

En vitamininjektion…

2009-04-21 03:04:50

Så beskrev Sten Nordin i morse Förbifart Stockholm på ett frukostmöte anordnat av Kista Science City. Finansborgarrådet listade de viktigaste infrastruktursatsningarna för Kistas del. Han nämnde vikten av en snabb finansieringslösning för Förbifarten och att regeringen under våren fattar beslut om miljöprövningen. En byggstart av Förbifarten är självklart inte bara viktig för Kista utan för hela Stockholmsregionen. Sten Nordin nämnde tvärbanorna som den näst viktigaste infrastruktursatsningen. Tvärbana Norr skulle för Kista innebära en klar kommunikationsförbättring och ta ner den barriär som tunnelbanan i dagsläget utgör för många som vill ta sig till Kista. Tvärbanan öppnar upp nya resmöjligheter till de arbetsplatsrika områdena norr och nordväst om staden. Tvärbanan har även visat sig öka kollektivtrafikens attraktivitet och attrahera nya resenärer.

Förbifarten och Tvärbana Norr skulle underlätta det fortsatta utvecklandet av Kista som stadsdel och som etableringsplats för företagen. I Kista Science City finns i dag cirka 1 400 företag med 30 000 anställda. 20 000 av dessa arbetar i klustrets 520 ICT-företag (Information and Communication Technology). I området finns även 1 100 forskare och 5 000 studenter med informationsteknologi som gemensam nämnare. Infrastruktursatsningarna skulle underlätta för dem som redan arbetar i Kista, för företagen att rekrytera ny arbetskraft och för universiteten i området att locka fler att studera ICT. Fler studenter på KTH och Stockholms universitet i Kista är viktigt för den framtida kompetensförsörjningen på området och för en fortsatt positiv utveckling av Kista som ICT-kluster.

Frukostmötet hölls i Kista Science Tower, en framträdande del av det visionsarbete som startade i Kista för cirka tio år sedan och som blev mycket lyckat. Sten Nordin sa att staden ligger i startgroparna för ett nytt visionsarbete för Kista. Detta är mycket positiva besked för företagen som många arbetar hårt för Kistas fortsatta utveckling och som är stolta över att vara en del av det framgångsrika företagsklustret. Det är dags att återigen satsa så att Kista förblir en framgångsrik internationell spelare på marknaden. Ett Kista för framtiden som Stockholm stad även i fortsättningen kan skryta med inför omvärlden.

Ett trafikverk?

2009-04-20 04:04:39

Den 1 april överlämnade utredaren Nils Gunnar Billinger förslaget att slå samman trafikverken till ett enda trafikverk till infrastrukturminister Åsa Torstensson. Förslaget har nu sänts ut på remiss.

Och visst verkar förslaget ligga i tiden. Under de senaste tre planeringsomgångar jag kan överblicka, så har frågan om samordningen mellan trafikslagen och den optimala användningen av de knappa anslagen ständigt varit en huvudfråga.

Några fördelar i förslaget är uppenbara. En helhetssyn skapas, alla resurser samlas på ett ställe, regeringskansliet förstärks (vem har inte saknat Kommunicken), de samhällsekonomiska analyserna förbättras osv. Dessutom kommer Handelskammarens förslag om en förbättrad planeringsprocess för infrastrukturen till heders. En annan ljuspunkt är att SIKA läggs ned och inordnas i det nya verket.

Men det finns också några områden där utredningen inte är kristallklar, eller där vidare överväganden krävs.

En viktig fråga är hur verkets kärnuppgifter skall utvecklas. Utredaren skisserar en ny roll, där statens väsentliga roll är att skapa policies, förvalta systemen och beställa. Detta kommer att radikalt förändra myndighetsstrukturen, då själva bygguppgiften bolagiseras eller upphandlas. Det innebär egentligen att verken i stor utsträckning måste byta kompetens och uppgift. Utredningen ger föga besked om hur detta skall klaras till 2010.

Ett annat område rör den regionala förankringen. De alltmer nationellt orienterade trafikverken har haft klara problem med detta. Ett tydligt exempel är Banverkets avskaffade regionala organisation, som gjort det svårt för näringsliv och offentliga organ att finna tydliga dialogpartners. Ett annat är Vägverkets lågprioritering av kundkontakter på regional nivå. Utredningen lägger här inget konkret förslag, så uppdraget måste förtydligas.

Och slutligen kan man inte annat än beklaga att vissa uppgifter fallit utom uppdraget. Så föreslås t ex nya upphandlingsformer, typ funktionsentreprenad, men steget till OPS har man inte fått göra. Inte heller är det lätt att se hur morgondagens planering kommer att te sig.

Men på det hela taget – utredningen är nog ett steg i rätt riktning. Förtjänsterna förtas inte av behovet av vissa kompletteringar. För det ligger makt uppå att detta nya, viktiga verk kan fås att fungera från dag ett. Här kommer nog ytterligare handpåläggning att krävas.

Regeringens pressmeddelande

Pirate Bay-domen är ointressant

2009-04-17 11:04:12

Det blev fällande domar i Pirate Bay-målet. Stohejet kring målet döljer de större och intressantare frågorna. När den amerikanske Internetpersonligheten Vint Cerf, ofta kallad Internets far, besökte Handelskammaren sammanfattade han problemet:

– Webbanvändning bygger på att man kopierar filer från en plats till en annan och upphovsrätten bygger på att man har rätt att bestämma över vem som får göra kopior – så finns det grundläggande konflikt i hela strukturen.

Vi måste hitta nya ekonomiska modeller för att ersätta rättighetsinnehavarna som fungerar på Internet. Det är den viktiga frågan som döljs bakom röken och dammet kring Pirate Bay-rättegången.

Först och främst: Fildelning som teknik är viktig och användbar. Åtgärder inom området måste utformas försiktigt och noggrant så att möjligheterna att utnyttja modern teknik för laglig verksamhet inte inskränks. Upphovsrätten är en viktig och central institution i en fri marknadsekonomi. Den skapar möjlighet och incitament för en ekonomisk utveckling av fundamental karaktär. Den omfattande olovliga fildelningen av upphovsrättsskyddat material är ett misslyckande som skadar upphovsrättsinnehavarna.

Upphovsrätten måste värnas med långsiktighet och realistiska förutsättningar. Det betyder att vi måste fundera över hur den bäst utformas för att svara mot den teknik- och ekonomiutveckling som informationstekniken innebär.

Under den diskreta rubriken Översyn av vissa frågor om upphovsrätt (dir. 2008:37) har regeringen givit en utredare i uppdrag att föreslå förändringar i upphovsrätten. Direktivet innehåller förvisso intressanta möjligheter till förändring av upphovsrätten, men de verkliga utmaningarna lyser med sin frånvaro.

Regeringen hänvisar slentrianmässigt till att upphovsrätten styrs av internationella konventioner, avtal och EU. Visst, utredaren ska ta hänsyn till den utveckling som har skett och presentera balanserade förslag. Regeringen bidrar dock inte med någon utvecklad syn på vad utvecklingen innebär, ej heller får utredaren ett tydligt uppdrag att undersöka vad utvecklingen består i och vad den betyder för den fortsatta synen på syftet med upphovsrätten och möjligheten att förverkliga den.

Regeringen framstår som kraftlös, viljelös och hopplöst efter i den starka utveckling som pågår.

En regering med ett genuint intresse av framtida ekonomisk utveckling hade givit ett annat uppdrag. Hur kan vi dra nytta av den nya tekniken? Hur anpassar vi vår egen lagstiftning och de internationella reglerna för att stimulera skapande och ge ersättning till upphovsmännen med de nya förutsättningarna?

Flytta blicken från cd-fodralen och dvd-boxarna. Upphovsrätten är en näringspolitisk fråga som kräver fantasi i kombination med handlingskraft. Informationssamhällets ekonomi behöver politiskt ledarskap. Ingen är betjänt av piratpopulism eller att det för stunden mest högljudda särintresset bestämmer dagordningen.

Läs också Fildelning i Asks lilla gula

Mer i media om målet mot The Pirate Bay: SvD 1 2 3 4, DN 1 2 3, SydSv 1 2 3 4, AB, Exp 1 2 3, Resume, VA, Dagbladet, VG.

Internetcensur redan beslutad

2009-03-30 01:03:03

De senaste dagarna har etablerade medier uppmärk-sammat förslaget att införa Internetcensur i Sverige genom att blockera spelwebbplatser. Förslaget får rejält med kritik.

Finansminister Anders Borg stack upp ett finger i luften och var snabb med att tona ner förslaget om censur i december. Ska han komma undan så lätt?

Regeringen, förmodligen med finansminister Borg som föredragande, beslutade om utredarens uppdrag. Där framgår det klart att utredaren särskilt ska undersöka möjligheterna till att censurera innehåll på Internet:

”Utredaren skall bl.a. … kartlägga möjligheten och lämpligheten av att förbjuda banker och andra att förmedla pengar som betalning för spel utan tillstånd samt huruvida Internet- eller telefonleverantörer kan blockera IP-adresser och telefonnummer som används för illegalt spel, med beaktande av tillämpligt EG- och WTO-regelverk …”

Därför är det i första hand regeringen som ska kritiseras för att det över huvud taget framförs förslag om att införa censur på Internet i Sverige. Utredaren fullgör uppdraget och lämnar följande förslag:

”Förbudet att främja ett utom landet anordnat lotteri eller ett inom landet anordnat lotteri som saknar tillstånd, förtydligas med en bestämmelse om att kommunikationsföretag inte får förmedla kommunikation från sina kunder till domännamn och IP-adresser för speltjänster.”

Utredaren kunde ha avstått från att lämna ett sådant förslag, särskilt då en tidigare redan utredare kommit till att det var oproportionerligt. Därför bör även utredaren få sin beskärda del av kritiken.

En av utredningens få förtjänster i fråga blockeringsförslaget är att läsaren får en bild av de metoder och tekniker som i dag tillämpas av stater som redan har infört Internetcensur. Det är nyttig kunskap för att värja sig mot liknande förslag i framtiden.

Under tiden är det en käck stämning på Svenska spel där VD Meta Persdotter utbrister:
– Vi tycker att det är positivt med blockeringar. Det finns ju länder som framgångsrikt jobbar med det, till exempel Italien.

Får vi lägga till Burma eller Kuba? Erbjuder Svenska spel Kinaschack på nätet?

Handelskammarens VD Peter Egardt kommenterar förslaget.
Läs Handelskammarens remissvar.

Cykla till jobbet

2009-03-24 11:03:28

Vi är många som letar vårtecken när mars månad närmar sig sitt slut. Ett säkert vårtecken är cykeln. När cykeln dammas av, kedjan oljas och däcken pumpas fulla – ja, då är det vår.

För egen del använder jag mest cykeln till att lämna/hämta på dagis och ta mig till tunnelbanan. Men det finns ett stort antal personer i Stockholms stad och närliggande kranskommuner som arbetspendlar på cykel.

Det går även att skönja av statistiken. Under 2008 ökade antalet cyklister i innerstaden kraftigt och de senaste årens trend visar en påtaglig ökning av såväl antalet cykelresor som dess längd.

Nära 150 000 personer cyklar under ett vardagsdygn i Stockholms innerstad, vilket motsvarar hela Nacka och Solnas befolkning. Aldrig tidigare har det varit så många. Positivt är att cyklisterna avlastar stadens hårt belastade transportsystem.

Nio av tio cyklister arbetspendlar på cykel och medelavståndet för dessa resor är 9 km (enkel resa). En studie av restider för olika transportmedel visar att cykeln är ett konkurrenskraftigt alternativ till både bil och kollektivtrafik på resor upp till 15 km i rusningstid.

En bidragande förklaring till de senaste årens kraftiga ökning av antalet cyklister är att cykelvägnätet byggts ut. Mellan 1998 och 2006 har investeringar genomförts i form av 50 km cykelbanor och cykelfält, liksom ett stort antal trafiksäkerhets- och framkomlighetsåtgärder. Handelskammaren har dock synpunkter på placeringen av vissa cykelbanor/-fält som påverkar biltrafiken negativt. Det gäller såväl flödet i trafiken som cyklistens säkerhet.

För cyklisten finns det många vinster. En fördel med cykeln är tillförlitligheten i restid. Det går relativt lätt att förutsäga hur lång tid resan kommer att ta. En annan är att det är ett billigt sätt att resa liksom befriat från trängselskatt.

Dessutom finns det även en positiv miljö- och hälsoaspekt. Cykeln har ingen påverkan på miljön och kombinationen av arbetspendling och fysisk aktivitet främjar hälsan och välbefinnandet.

Därför vill jag i vårsolen slå ett slag för cykeln som ett spännande transportalternativ!

Information om lånecyklar, cykelkartor, smultronställen, cykelpumpar och cykelboxar från Stockholms stad.

När byggs Haninge sjöstad?

2009-03-23 03:03:36

I dagarna fick Handelskammaren ett intressant förslag på remiss. ”Detaljplan för Årsta havsbad” låter förmodligen inte som något som lockar till sträckläsning och hade nog inte varit det heller om det inte varit för ett tillägg i rubriken, nämligen ”upphävande av strandskyddet inom vissa delar”.

Det är med tillfredsställelse jag noterar att kommunen beslutat att upphäva strandskyddet inom begränsade områden. Lagen har länge utgjort ett effektivt hinder mot alla former av utveckling av områden som har en stor potential att erbjuda ett attraktivt boende och därigenom locka exempelvis högkvalificerad arbetskraft till kommuner med just dessa förutsättningar.

Även om just detta projekt inte syftar till att bygga permanentboenden i någon större skala som väsentligt ändrar förutsättningarna för Årsta havsbad så ser jag det som en viktig principiell förändring från kommunens sida som bör kunna få genomslag i andra sammanhang.

Haninge har grovt räknat ungefär fyra mil (sannolikt mer) med skärgårdskust. Det kan ju omöjligt vara ett hot mot friluftsliv, naturvärden, djurliv m.m. att peka ut ett eller två områden där man häver strandskyddet och tillåter exploatering i något större skala än vad som är fallet med Årsta havsbad. Tänk Hammarby sjöstad eller Gåshaga med tillägget att du har utsikt över exempelvis Mysingen eller Hårsfjärden, vi snackar livskvalitet!

Detta borde ju även vara intressant ur ett kommunalekonomiskt perspektiv då man skaffar sig en stor konkurrensfördel gentemot andra kommuner i fråga om att locka till sig nya invånare vilket leder till en bredare skattebas.

Var i landet finns tillväxten?

2009-03-19 02:03:10

Närings-minister Maud Olofsson besöker den 19 mars Uppsala för att tala om regional tillväxtpolitik. Dagen inleds med en dialog kring regeringens nationella strategi och hur den skall genomföras regionalt. I klartext handlar det om hur EU-fondmedlen skall fördelas och genom regionala tillväxtprogram omsättas i sysselsättning, företag och tillväxt.

EU-fondmedel kräver emellertid offentlig medfinansiering för sina projekt. Den sker i första hand med regionalpolitiska stödpengar, det som kallas ”anslag 33:1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder” (c:a 1,1 miljard enligt budgetpropositionen), samt naturligtvis andra skattemedel.

Regionalstöd och andra åtgärder för att stödja svaga län och regioner har väl ingen något emot. Det måste varje regering av politiska skäl leverera. Men när det gäller tillväxtskapande åtgärder måste ju utgångspunkten var att satsa pengarna där tillväxt sker och där man får den största avkastningen.

Gör man då det? Om vi granskar det anslag som avser medfinansiering av regionala tillväxtprogram så framträder en annan bild, t ex om vi ser satsningen per capita.

Mest värd är en jämte, hela 1079 kronor. Därefter följer norrbottningen (717 kr), västerbottningen (541 kr) och kalmariten (382 kr). Kanske inte de platser i den svenska geografin som mest förknippas med tillväxt (men säkert i behov av regionalpolitiska insatser).

Jumboplatsen tas föga överraskande av stockholmaren med 4 kronor, tätt följd av skåningen (12 kr) och upplänningen (20 kr). Men vänta, är det inte här någonstans som tillväxten varit som starkast? Jo, i vart fall enligt SCB.

Slutsatsen drar sig nästan själv. Regeringens så kallade tillväxtpolitik handlar inte om tillväxt, utan är bara maskerad regionalpolitik med EU-medel. Så frågan till Maud Olofsson och regeringen blir – när får vi en tillväxtpolitik som även omfattar tillväxtens boningar?

De mobbade leverantörerna

2009-03-05 10:03:27

Leverantörer kanske är svårflörtade, men det kan ju också vara så att de inte har så stor anledning att gå på Upphandlingsdagarna som ägde rum i februari. Enligt Upphandlingsdagarnas egen undersökning kom 82 % av deltagarna från den offentliga sektorn och så var vi ett par branschorganisationer där, men det var försumbart i sammanhanget.

Upphandlingsdagarna är en årligt återkommande konferens om upphandling. Jag var där för första gången. De flesta konferenser ser i stort sett likadana ut – föreläsningar, mat, mingel och en avlutande debatt. Den här konferensen var inget undantag – utom på en punkt… leverantörerna saknades!

Under en följd av år har regering, lagstiftare och myndigheter talat sig varma om att sätta fokus på små- och medelstora företag att delta i offentlig upphandling. Mitt förslag är att nästa gång det är dags för den årliga konferensen istället kalla den för ”Anbudsdagarna” och flytta fokus från upphandlarna till anbudsgivarna.

Jag skulle vilja se en större diskussion om leverantörernas angelägenheter och problem med upphandlingar snarare än myndigheternas problem. Båda perspektiven behövs naturligtvis men det blir oftast en fokusering på upphandlarna samtidigt som statistik från Konkurrensverket visar på en fallande trend på antal anbud per upphandling. Det är något som hade varit intressant att höra mer om!

Detta leder mig in på en närliggande fråga som kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell berörde i sitt inledande tal på konferensen, nämligen förenklingar i lagstiftningen om offentlig upphandling med sikte på små- och medelstora företag. Ett angeläget ämne särskilt för våra medlemmar som ofta efterfrågar just detta.

Upphandlingsutredningen 2004 hade i uppdrag att titta på om bestämmelserna om upphandling under direktivens tröskelvärden kunde förenklas. Något sådant förslag lämnades inte i slutbetänkandet. Mats Odell kunde inte heller lova några förbättringar, istället ser det mesta faktiskt ut att mynna i fler regler på området! Vi får se vad regeringen tänker föreslå i den departementsskrivelse som kommer i vår.

Jag är rädd att de få leverantörer som närvarade i åhörarsal A på City Conference Center nog ser lite mörkt på framtiden. De kommer att få vänta på den uppmärksamhet och de förenklingar som de behöver.

Var energisamtalens sammanbrott meningen?

2009-03-04 10:03:23

Energi-samtalen mellan regeringen och oppositionen hamnade i skuggan av kron-prinsessans förlovning. Svenska folket noterade väl knappt att samtalen avslutades i slutet av förra veckan. Kanske passade medieskuggan deltagarna lite för väl?

– Vi har gjort bedömningen, från vår sida, att det inte är meningsfullt att fortsätta diskussionerna, sa näringsminister Maud Olofsson. Hon och regeringssidan menade att de inte kunde få besked i kärnkraftsfrågan. Oppositionen menade att det regeringen hade menat från början inte var ärligt menat. Meningarna om vad som hände går isär. Men det kanske är meningen.

Energifrågan kan ju tyckas var ämnad för de som analyserar det politiska spelet och taktiken. Tyckarna spekulerar i vad den uteblivna energiuppgörelsen spelar för roll för partisamarbeten på båda sidor blockgränsen, för valet, för regeringsbildningen. För snart sagt allt förutom det som det var meningen att det skulle handla om – en långsiktig energipolitik.

Energifrågan spelar en stor roll för svensk konkurrenskraft, särskilt i tider av ekonomisk nergång. Därför är Handelskammarens mening klar: de som inte seriöst vill medverka till en långsiktig, blocköverskridande uppgörelse om energipolitiken tar på sig ett stort ansvar. Oavsett blocktillhörighet.

Det menar vi på riktigt, riktigt allvar.

Rädda UVEN!

2009-03-03 11:03:34

UVEN är akut utrotnings-hotad. Rikstrafiken upphör vid halvårsskiftet med sitt stöd för tågtrafiken mellan Uppsala, Västerås, Eskilstuna och Norrköping, också kallad UVEN. Någon lösning verkar inte finnas i sikte.

UVEN är viktig i Mälardalen. Den binder samman lokala arbetsmarknader, vidgar studerandes valmöjligheter, ger kortare restider och miljövinster samt avlastar Stockholms central. I dag reser 5 500 dagliga resenärer med UVEN och både trafiken och den regionala betydelsen för företag och medborgare ökar år för år.

Restidsvinsterna är uppenbara. En resa Uppsala-Västerås med tåg tar drygt en timme inklusive byte i Sala. Med buss tar samma resa en timme och 35-40 minuter. Att resa över Stockholm är inget alternativ, det tar två timmar. Ska man från Uppsala till Eskilstuna så tar resan en timme och 40 minuter med UVEN, medan resan över Stockholm tar drygt 2 timmar och alternativet med landsvägsbuss via Västerås plus tåg tar två timmar och 22 minuter.

Trafiken är inte gratis. Nuvarande operatören SJ påstår att underskottet är 44 Mkr per år (vilket är svårt att bedöma då kalkylerna inte öppet redovisas). Detta delas mellan trafikhuvudmännen och Rikstrafiken. På intäktssidan står de positiva regionala effekter trafiken innebär för Mälardalens mellanstora städer.

Redan för tre år sedan var trafiken hotad, då Rikstrafiken ville upphöra med sitt stöd. Då agerade Stockholms Handelskammare, Handelskammaren Mälardalen och Östsvenska Handelskammaren tillsammans med regionens politiska företrädare kraftfullt för att bibehålla trafiken. Resultatet blev lyckosamt. Rikstrafiken förlängde stödet till UVEN-trafiken med 50 Mkr på tre år (knappt 17 Mkr per år).

Tanken med det förlängda stödet var att våra regionala trafikhuvudmän skulle få tid och rådrum att finna en långsiktigt hållbar lösning, med ett upplägg och en finansiering som både skulle svara mot behoven och kunde hålla över tiden. Vid halvårsskiftet 2009 har tre år gått, men något samlat upplägg finns märkligt nog inte inför tidtabellsskiftet i juni. En lösning inte bara brådskar, utan vi har att göra med ett akutfall!

Handelskammaren anser det vara hög tid för regionens trafikhuvudmän att presentera en lösning på UVEN-trafikens fortsättning. Företag, anställda och allmänhet har ett berättigat anspråk på framförhållning och klara politiska besked.

Kommer folk att bryta mot lagen?

2009-02-24 11:02:51

IPRED-lagen syftar till att göra det tillåtet att spåra personer misstänka för olaglig fildelning. Den som innehar en upphovsrätt och anser den kränkt ska via domstol kunna tvinga Internetleverantören att lämna ut identiteten på personen bakom IP-adressen som fildelat. Enkelt uttryckt kan man säga att lagen syftar till att identifiera fildelaren så att en rättsprocess kan inledas för att ta reda på om det begåtts ett brott.

Låt oss för en stund lämna frågan om detta är en vettig avvägning mellan upphovsrätt och integritet. Jag är själv inte särskilt övertygad om detta.

Motståndare till IPRED-lagen lyfter snabbt fram ett argument för att lagen inte ska fungera. Folk kan använda sig av tjänster som gör dem anonyma på nätet. Därmed skulle lagen inte ha någon effekt. Jag tror inte att det argumentet håller fullt ut.

Låt oss göra en sociologisk observation av en liknande diskussion. När trängselskatten infördes i Stockholm kom det genast fram ett antal metoder att slippa betala. Man kunde spraya över någon slags film på nummerplåten eller sätta ett ”snöskydd” över plåten, så att kameran i trängselskattesystemet inte kunde fota den. Båda metoderna fungerar mig veterligen bra, den som använder sig av dem ”klarar sig undan”. Inte heller är de olagliga.

Men trots att det finns ett fullgott sätt att gå runt skatten gör nästan ingen det. Antalet oläsliga passager i trängselskattesystemet är någon procent och långt ifrån alla dessa är folk som smiter undan medvetet.

Jag tror att fenomenet har tre grundförklaringar. Folk respekterar demokratiska beslut, även om de är emot dem. Folk följer hellre lagen än bryter mot den. Folk fattar att pengarna de betalar går till något, i trängselskattens fall Förbifart Stockholm.

Jag är helt övertygad om att det kommer att finnas många tusen människor som kommer att skaffa sig anonymitetstjänster för att undvika IPRED-lagen. Men jag är lika övertygad om att en överväldigande majoritet av Internetanvändarna inte kommer att göra det. Av samma tre skäl som i stycket ovan.

Jag tror inte heller att upphovsmännen har några illusioner om att de ska få betalt varenda gång de lagligen skulle ha rätt att få det. Det spelar nog heller ingen roll. En konsert går med vinst även om några plankar in. En skivbutik räknar med snatterier och svinn. Kort sagt – alla affärsmodeller har läckor och förlorade intäkter.

Det intressanta att se är vilken effekt genomförd IPRED-lag, eller liknande åtgärd för att upprätthålla upphovsrätten, kommer att få. Att den skulle bli obefintlig är i alla fall ett djärvt antagande utan större paralleller till övriga sociologiska observationer.

I Kulturutredningens spår: slut på hemlighetsmakeriet?

2009-02-20 01:02:05

Kultureta-blissemanget har bråda dagar. En eventuellt tilltagande kriminalitet på konst-högskolorna diskuteras av snart sagt alla och en ny stor utredning på kulturområdet har presenterats.

Utredningen, som trots att den presenteras under den måttligt inspirerande rubriken Grundanalys, förnyelseprogram och kulturpolitikens arkitektur (SOU 2009:16), har redan fått stor uppmärksamhet.

Handelskammaren vill ta tillfället i akt att uppmärksamma den välgärning kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth presenterade i sin debattartikel om den fortsatta behandlingen av utredningens förslag i Svenska Dagbladet den 20 februari 2009.

Ministern hoppas på en bred och intensiv diskussion under lång tid framöver. I linje med vad Handelskammaren argumenterar för på remisser.se så vågar hon också lägga ut listan med remissinstanser på regeringens webbplats.

Vi hoppas på fortsatt stöd från kulturministern i arbetet med att öppna upp regeringens hantering av remisser på Internet. Det skulle ge regeringen bättre underlag när de utformar politiken, även om det naturligtvis är försent att föreslå en bättre titel på betänkandet.

Bygg ut tunnelbanan

2009-02-19 02:02:11

Stockholms län fortsätter att växa i en rasande takt. Ny statistik från SCB visar att befolkningen i länet ökade med 31 747 personer till 1 981 263 under 2008.

Det är glädjande att Stockholms befolkning växer. Samtidigt tornar det dock upp mörka moln i form av olika kapacitetsbrister som regionen brottas med.

En av de mest akuta, är att lösa de dagliga kommunikationerna och framkomligheten för länets två miljoner invånare och de 85 500 personer som dagligen pendlar in från övriga landet. Men också för att kunna möta en förväntad befolkning på ca 2,5 miljoner år 2030.

Belastningen på regionens vägnät, järnvägar och kollektivtrafik är redan nu på bristningsgränsen med en stor sårbarhet. En genomsnittlig vardag görs totalt fem miljoner resor inom Stockholms län.

Med kollektivtrafiken görs motsvarande 2,6 miljoner resor, vilket är mer än hälften av landets samtliga kollektivtrafikresor. Tunnelbanan svarar för 45 procent av resorna och busstrafiken för 40 procent.

Transportsystemet behöver stora satsningar och här utgör kollektivtrafiken en viktig del.
- Framför allt satsningar på en utbyggnad av tunnelbanan! Dagens tunnelbana invigdes 1950 och byggdes i stort sett klar 1978. Sedan två mindre förlängningar 1985 och 1994, av den blå (8 stationer) respektive gröna linjen (en station) har inte några nya utbyggnader planerats.

Det finns många fördelar med tunnelbana, framför allt är den snabb, kapacitetsstark och mindre störningskänslig men den ger även en mindre påverkan på miljön.

Det är resursslöseri att inte bygga vidare på det tunnelbanenät som finns. Jag vill därför slå ett slag för Handelskammarens spännande förslag om en tunnelbanering för Stockholm, ett förslag som även stöds av Socialdemokraterna i landstinget. En tunnelbanering skulle ge ett växande Stockholm ett modernt tunnelbanenät med goda förbindelser i hela den inre regionen.

Förslaget i korthet

Bygg ut tunnelbanans blå linje från Kungsträdgården via Djurgården till Nacka
Förläng den gröna linjen från Odenplan via Karolinska, Solna station, Danderyds sjukhus till Mörby C alternativt röda linjen från Liljeholmen via Fridhemsplan till Universitetet
Förläng den röda linjen från Mörby C till Täby och Arninge

Läs rapporten "Framtidens kollektivtrafik"

Stockholmsregionens nya sockerbit

2009-02-18 02:02:12

Äntligen får Stockholm en arena i Världsklass och den ligger i Solna! Det första spadtaget för nya nationalarenan, Swedbank Arena, tas under året och 2012 står den färdig. Se arenan växa fram live här. Förhoppningen på arenan och den nya stadsdelen Arenastaden i Solna är att näringslivet ska blomstra. De kommersiella fastigheterna och kontoren skapar ett nytt kluster för handel och hela satsningen beräknas ge cirka 10 000 nya arbetstillfällen.

Den då största arena i norra Europa kommer att locka de riktigt stora mästerskapen och världsartisterna. Evenemang som i dagsläget endast Nya Ullevi och Parken i Köpenhamn kan ta hand om. Själv hoppas jag att Madonna på sommarens Sverigebesök blir så förtjust i vårt land att hon år 2012, 54 år ung, anser att Stockholm är värt ett besök.

Nationalarenan hör till den femte generationens arenor och ni som tror att Globen är en modern arena kommer att ändra uppfattning. Under de senaste åren har arenorna fått en ny betydelse. De används för att skapa nya städer och för att föryngra områden. En ny arena vitaliserar staden och erbjuder ett spännande område för de boende. Satsningen på arenan utvecklar även näringslivet och med det följer skapandet av ny infrastruktur. Arenan höjer dessutom stadens attraktionskraft och stadsdelen får liv och rörelse vid evenemangsfria dagar. Kännetecken för denna typ av arenor är möjligheten till stadsförnyelse och rollen som ikoner för marknadsföring och positionering av arenastäder.

Swedbank Arena kan ta in snö för skidsprint och skidskytte eller meterdjupt vatten för seglingstävlingar. Publikkapaciteten är 50 000 och cirka 67 000 på konserter. Vår nya världsmästarinna i skidskytte Helena Jonsson kommer förhoppningsvis att fira nya triumfer på en arena som inte bara kommer att vara en symbol för Stockholmsregionen, utan för hela Sverige.

Beslutet om en byggstart för arenan togs i kommunfullmäktige i Solna i går och är ett historiskt beslut och ett glädjande sådant i finanskrisens tider. Swedbank Arena är en symbol för framåtandan i regionen och ett bevis på att man tror på stadens fortsatta utveckling.

Glömda delar i regeringens energi-överenskommelse

2009-02-09 10:02:29

I uppståndelsen kring den historiska kursförändringen i kärnkraftsfrågan är det lätt att glömma bort andra delar av den överenskommelse som regeringen presenterade i förra veckan.

Handelskammarförbundet har tidigare understrukit vikten av att öka antalet energislag för att trygga Sveriges energiförsörjning. I linje med detta tar regeringen upp försörjningsfrågan i energiöverenskommelsen.

Regeringen öppnar för att naturgas, inom systemet med handel för utsläppsrätter, kan utvecklas kommersiellt, främst inom industri och kraftvärme. Regeringen skriver "Infrastruktur för naturgas kan därmed utvecklas på kommersiella villkor och på ett sätt som understödjer en successiv introduktion av biogas."

I Handelskammarförbundets energirapport från 2007 togs naturgas upp. Så här skrev förbundet: "Det finns också goda möjligheter att använda naturgas som en övergångslösning för att öka utbudet av energislag, öka effektiviteten i befintlig kraftvärmeproduktion och underlätta övergången till biogas." Förutsättningarna för biogas i Stockholmsregionen diskuterades också på ett möte på Stockholms Handelskammare för snart ett år sedan. Erfarenheter från andra delar av landet har visat att infrastruktur för naturgas har varit positivt för biogasutvecklingen.

I dag kan vi konstatera att regeringen är på rätt spår och följer Handelskammarförbundets råd.

Tjänstehandel ger nya jobb och företag

2009-02-06 02:02:18

Fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital utgör grunden för hela EU-samarbetet. Trots arbetet med att undanröja hindren finns många handelshinder kvar som hindrar rörligheten för tjänster. EU:s tjänstedirektiv som antogs efter långa förhandlingar 2006 innebär att hinder för fri rörlighet tas bort och regler och administration förenklas. Syftet är att säkerställa etableringsfrihet och underlätta fri rörlighet för tjänster samtidigt som tjänsternas kvalitet inte försämras.

Tjänstehandeln blir allt viktigare för tillväxten och för att nya jobb ska skapas i Sverige och EU. Varuhandeln utgör i dag 35 % av BNP-tillväxten i EU medan tjänstehandeln endast utgör 10 %. Då huvuddelen av svenska industriföretag är både tjänsteexportörer och importörer ger tjänstedirektivet nya möjligheter att öka handeln inom EU. Fri konkurrens i tjänstesektorn blir en nödvändighet för svenska företags tillväxt, inte minst i den begynnande lågkonjunkturen.

UD har tagit fram en utredning om hur direktivet ska genomföras i Sverige, som bl.a. handelskamrarna lämnat synpunkter på. Regeringen tar nu fram en proposition som beräknas vara klar i maj och som riksdagen kommer att fatta beslut om i höst. Det ser därmed ut som om Sverige kommer att kunna genomföra direktivet i tid. Men för att svenska företag fullt ut ska kunna dra nytta av tjänstedirektivet krävs också att övriga EU-länder genomför direktivet i sin helhet.

EU-kommissionen måste därför pressa de medlemsländer som har problem med att uppfylla direktivets krav. Det är också viktigt att de kontaktpunkter för tjänstedirektivet som ska upprättas i varje land (i Sverige under Kommerskollegium) ger samma service och samarbetar. I flera länder har man ännu inte beslutat hur kontaktpunkten ska organiseras eller vilka språk de kommer att erbjuda service på.

Även den svenska regeringen måste engagera sig i vilken takt övriga medlemsländer implementerar reglerna. För våra svenska företag är den viktigaste frågan att de ges möjlighet att sälja sina tjänster i alla EU-länder.

Islossning i kärnkraftsfrågan

2009-02-05 10:02:00

Handelskammaren har länge efterlyst en bred uppgörelse om den framtida energipolitiken. I dag togs ett stort kliv framåt. Regeringspartierna har enat sig i kärnkraftsfrågan. För verkligt förutsägbara villkor för företagen är det fortfarande önskvärt med en blocköverskridande överenskommelse.

Med regeringens förslag tillåts nybyggnad av kärnkraft på de befintliga platserna. Flera frågor inom området ska utredas.

Kärnkraftsfrågan har successivt klättrat på dagordningen de senaste åren. Den stora drivkraften är klimatfrågorna. Viktiga frågor som inte har diskuterats i samma utsträckning är svensk industris konkurrenskraft som bland annat beror på elpriserna. Regeringen lyfter också fram försörjningsfrågan. EU:s energibehov och energiberoende har hamnat i fokus när medlemsstater drabbades av gasbråket mellan Ryssland och Ukraina. På senare tid har partiutspelen duggat tätt. Kärnkraftsfrågan i Sverige har kort sagt varit övermogen.

Klara och pålitliga besked från politikerna behövs för att energiföretagen ska kunna investera. Kärnkraften kan ge stabil försörjning och förutsättningar för svensk industri, där viktiga branscher är elintensiva. Överenskommelsen säger dock inget om den särskilda skatten på kärnkraften – effektskatten, inte heller något om klimatmöjligheterna med svensk export av elenergi för att ersätta kolenergi på kontinenten.

Energipolitiken går framåt, men det finns anledning till vaksamhet på detaljerna i utformingen.

Offentliga sektorn härnäst?

2009-02-05 02:02:06

Jag får en känsla av att ”September fifteen” inom finansvärlden är ett nytt ”nine eleven”. Lehman Brothers konkurs var starten på den ekonomiska kris vi nu befinner oss mitt i. Finanskrisen började i USA så det är där ekonomin måste vända först.

På årets Disting i Uppsala, Stockholms Handelskammares största möte med över 200 deltagare var temat Företagens finansiering. Mats Odell poängterade Sverige måste få igång konsumtionen om vi ska komma ur krisen. Åtgärder måste riktas mot problemets kärna, att få kreditmarknaderna att fungera. Därför hade Odell tidigare samma dag presenterat statens program för kapitaltillskott till bankerna. Detta för att bankerna skall börja låna ut pengar till företagen igen.

Men regeringen har gjort mer än så. Anna Hallberg, vice VD på ALMI säger att regeringen varit väldigt lyhörd för deras önskemål. Hon har sett en kraftig ökning i efterfrågan på ALMI-finansiering sedan den 16 september då bankerna drog åt handbromsen. ALMI fick i december 2 fräscha miljarder för att kunna öka sin utlåning till mindre företag som inte får lån hos banken. Dessutom höjs maxbeloppet för mikrolån från 100.000 kr till 250.000 kr. Om Anna fick önska sig något så är det att få hjälpa även större företag med finansiering. Det får hon inte idag.

Och mer ändå. Ett tydligt exempel på en åtgärd som så väl privatpersoner som företagare vinner på är ROT-avdraget. Jag som privatperson kan renovera mitt kök och dra av halva arbetskraftskostnaden upp till 50 000 kr. Och Snickaren AB som kommer får betydligt fler uppdrag just för att kostnaden för konsumenten sjunker.

Men det har hänt mer. Skatten sjönk så en lite större del av min lön betalas in på mitt konto, och en lite mindre del på Skattmasens dito.

Mats Odell fick frågan om regeringen kan tänka sig skattelättnad för pengar som återinvesteras i andra bolag och härrör sig från försäljning av tidigare bolag. Odell svarade ganska rappt ja, men när frågan gällde när i tid detta kunde förväntas drog Mats på munnen och sa att det får ni se. Handelskammaren hoppas att vi räknar dagar snarare än månader.

Bland spekulationerna om budskapet i dagens tidigare presskonferens fanns också ett paket till den offentliga sektorn, då vi riskerar stora varsel inom kommun och landsting. I en lågkonjunktur där många varsel läggs i det privata näringslivet vill ingen se motsvarande varsel också inom offentlig sektor. Frågan är om detta är nästa paket som regeringen presenterar?

Stockholms-konjunkturen sjunker allt djupare

2009-02-03 02:02:19

Konjunkturen i Stockholm fortsätter att falla kraftigt under sista kvartalet år 2008. Tillväxten inom näringslivet har stannat av och företagens verksamheter tvingas i stället minska. Stockholm såg ett tag ut att klara sig lindrigare i den globala nedgången jämfört med övriga landet, men den finansiella krisen blev under tredje kvartalet startskottet för allvarlig nedgång också i Stockholms ekonomi. Den så kallade konjunkturindikatorn mäter nu samma låga nivå som när IT-bubblan sprack i början av 2000-talet.

I samband med att marknaderna krymper och verksamheter saktar ner drabbas också sysselsättningen hårt. Nästan samtliga branscher minskar antalet anställda och den trenden ser ut att fortsätta även framöver.

Stockholms viktigaste bransch, uppdragsverksamheten, fortsätter att försämras under kvartalet till följd av den finansiella krisen under hösten. Nästan hälften av företagen noterar negativ utveckling av verksamheten med kraftig minskning av efterfrågan på företagens tjänster och volymen på inneliggande uppdrag. De flesta delbranscherna inom handeln utvecklas också dåligt under kvartalet, särskilt i handeln med motorfordon där nästan 90 procent av företagen anger minskad försäljning och varulagren blir större och större.

Bland få ljusglimtar kan nämnas dagligvaruhandeln som tuffar på i maklig tillväxttakt samt databranschen som trots nedgång stretar emot lågkonjunkturen och bibehåller viss tillväxt. Dessutom pågår flera offentligt finansierade infrastrukturprojekt som håller ångan upp inom byggindustrin.

Det är viktigt i dessa tider att regeringen bidrar till att stimulera ekonomin och förbereda inför att konjunkturen vänder igen. Det är därför viktigt att man plockar fram alla uppskjutna infrastrukturprojekt och sätter igång dem. I den vevan är det också viktigt med regelförenkling så att bland annat handläggningstider kortas ner så att förändringar kan ske i dag! Lågkonjunkturen är global och Sverige kan inte vända på utvecklingen på egen hand, däremot är det viktigt att agera där det faktiskt gör nytta.

Media rapporterar flitigt om dagens Stockholmsbarometer, bland andra DN , SvD, DI, Computer Sweden, Stockholm City och Byggindustrin. Ikväll kommer troligen också inslag i TV 4 Stockholm och i ABC.

Heja Enköping!

2009-01-26 02:01:19

Vissa städer sticker ut. Vissa personer sticker ut. I Enköping gäller både och.

I Dagens Industri torsdagen 22 januari porträtterades på en helsida Arne Wåhlstedt, kommunens marknadschef, som mannen som ”nobbar dåliga tider”. I lokaltidningen framträder kommunstyrelsens ordförande Anna Wiklund med samma budskap. Och talar du med någon i kommunhuset får du samma svar.

Just denna torsdagskväll arrangerade kommunen tillsammans med Svenskt Näringsliv och Handelskammaren en helkväll på detta tema. Ett hundratal företagare och medarbetare i kommunen fyllde fullmäktigesalen i stadens kommunhus, däribland givetvis Handelskammaren i Enköpings ordförande Sören Silén och vice ordförande Göran Hedman. Företagarna var där fast beslutna att göra alla de affärer som kan göras även i lågkonjunktur. Kommunens representanter lika beslutna att skapa alla de goda förutsättningar företag behöver för att lyckas där.

Kvällen inleddes med att Stefan Fölster visade att krisen mycket väl går att hantera (han gav även Mats Odell och Anders Borg ett och annat gott råd på vägen). Det ingav hopp och tillförsikt.

Därefter vidtog diskussionen om ”what I can do for my city”. Inget gnäll, inga rop på subventioner, ingen gråt och tandagnisslan! Men väl kloka reflektioner, inspirerade tankar och seriösa förslag. Allt inriktat på handling – helst typ nu.

Enköping som stad har fått sina smällar. När Fläkt lade ned på 90-talet sörjde man, men förlitade sig på AMS. Det var ingen framgångsstrategi. Staden slokade och tappade företag, växtkraft och invånare. Så man tänkte om. Och si, kurvan vände!

Vid den senaste stora smällen 2006 då Bahco med 275 anställda lade ned all produktion av de berömda skiftnycklarna så spottade man i stället i nävarna. Företagare och kommun gjorde gemensam sak och satsade stenhårt – och till dags dato har man skapat 650 nya jobb i Enköping. Och fler är på väg, lågkonjunktur eller ej.

Men förundrar sig över Enköpings förvandling från agrart präglad bruksort till ett uppländskt Gnosjö. Vad gör skillnaden? Kanske ligger den någonstans mellan öronen, i hur vi mentalt väljer att hantera en utmaning? (Jag säger väljer, för i Enköping har man medvetet valt att tända ett ljus i stället för att förbanna mörkret.) Men framför allt är det nog människorna.

För med tändaren ständigt beredd i ena handen och mobiltelefonen i den andra står kommunens marknadschef som exponent för en kommun som både vill och vågar. Kommunstyrelsens unga ordförande breder ut armarna och hälsar välkommen. Och bakom dem båda fokuseras kommunens samlade ambition. Tänk om det kunde vara normaltillståndet i övriga 33 kommuner i ABC-området!

I avvaktan på att det blir så lyfter jag emellertid på hatten – heja Enköping!

160 flaskhalsar i stockholmstrafiken

2009-01-22 02:01:58

Flaskhalsarna i Stockholms-regionens vägnät har kartlagts i den största undersökning som någonsin gjorts. Äntligen har man använt ”riktiga” metoder. I stället för bara maskinella trafikräkningar har man varit ute och tittat, med bil, flyg och cykel. Alla dagar när det hänt något speciellt har rensats bort. Och det blev en tredjedel av alla undersökta dagar. Statsbesök, en kollision på Essingeleden eller bara ett brunnslock som hamnat snett, sånt händer hela tiden och får enorma konsekvenser i vårt hårt ansträngda trafiksystem.

Det går naturligtvis inte att Stockholms befolkning ökar med närmare en miljon människor på ett halvsekel utan att kapaciteten i trafiksystemet ökar, vilket faktiskt är vad som håller på att ske. Vad värre är; kapaciteten har faktiskt minskat genom politiska beslut. För några år sedan stängdes den lilla Mellangatan som förband Norrlandsgatan med Mäster Samuelsgatan bakom PK-huset. Därmed stängdes också en bra förbindelse till Klaratunneln. Trafik som tidigare gått i tunneln hamnade i stället på gatunätet. Handelskammaren avrådde och fick hånfulla kommentarer från stadens tjänstemän att vi inte begrep oss på trafik. Nu pekas korsningen Norrlandsgatan - Mäster Samuelsgatan ut som ”STOR FLASKHALS”. Även om det är kul att säga ”vad var det vi sa” är det ju faktiskt bättre att slippa.

Staden måste planera för bättre framkomlighet i trafiken på alla sätt, i stort och smått. Annars kommer vi snart att ha total trafikinfarkt i Stockholm. Det var konsulternas tydliga budskap när flaskhalsundersökningen presenterades i Stadshuset.

Underökningen visar också att flaskhalsarna långt ifrån är ett innerstadsproblem. Till konsulterna förvåning fanns mycket stora flaskhalsar långt ut i regionen, vilket visar nödvändigheten av att bygga ut trafiksystemet för att lätta på trycket på många ställen.

Tyvärr är det flera föreslagna åtgärder som kallas framkomlighetsförbättringar, men är motsatsen. Det finns planer på kollektivkörfält, påfartsregleringar och spårvägar som kommer att skapa nya flaskhalsar. Det finns också en övertro på att problemet kan lösas med höjd trängselskatt. Den kan bara dämpa syntomen, inte bota sjukdomen. Att prissätta bort trafik hindrar Stockholms utveckling och försvårar tillvaron för stockholmarna, i synnerhet som kollektivtrafiken också har slagit i kapacitetstaket. Det fordras snabba beslut för att få igång byggandet av de avlastande trafiklederna Förbifarten och Österleden. Men det fodras också utbyggnad av de kapacitetsstarka kollektivtrafiksystemen, i första hand tunnelbanan. Det är stora pengar och stora beslut, men det är BRÅTTOM! Annars har vi snart total kollaps i stockholmstrafiken. Under tiden kan man fila på de små framkomlighetsåtgärderna, men då gäller det också att inte skapa nya hinder.

Vad gör en bra webbplats?

2009-01-14 05:01:27

Vad skiljer en bra webbplats från en dålig? Svaret kan variera lite beroende på vem man frågar. Vad vill besökaren på en webbplats hitta och vad vill skaparen av densamma förmedla? Som ordförande i juryn för Web Service Award, Sveriges största webbplatsundersökning, baserat på vad besökarna tycker, har jag anledning att anlägga perspektivet av besökaren. Undersökningen baseras på 150 webbplatser där årets nominerade till bästa i de tre kategorierna redovisas här. Webbplatsernas besökare är de som betygsatt dem.

Som synes är det webbplatser med mycket varierande innehåll. Några säljer saker, andra informerar eller opinionsbildar. Men det finns uppenbara likheter i kritiken och berömmet från webbplatsernas besökare. Nästan alla som surfar har samma tydliga krav: att snabbt och enkelt hitta rätt sak. Det ska också vara lätt att använda tjänster som finns på webbplatsen. En internetbokhandel måste ge besökarna tips om intressanta och aktuella titlar men måste också ha en bra sökfunktion för den som söker en smalare bok. Ett bolåneinstitut måste tydligt ange sina räntor. Sidor som uppfattas som gamla, dåligt uppdaterade, omoderna eller för komplicerade straffas med låga betyg. Besökarna överger till slut sidan. Omfattande grafiska lösningar som tynger sidan eller gör den svårbegriplig uppskattas sällan lika mycket av besökarna som av byrån som designat den.

Design över huvud taget rankas generellt som den minst viktiga faktorn jämfört med användarvänlighet, information och kontaktmöjligheter. Surfare blir allt mer otåliga och vill allt snabbare bara göra just det de är på sidan för att göra. Ett vanligt fel som görs i att konstruera webbplatser är att ett inifrån-och-ut-tänkande. Webbplatsen byggs upp utifrån dem som redan vet vilken information som finns där. Det ger missnöjda besökare som kanske inte alls förstår uppbyggnaden av sidan. Så den som vill ha en bra webbplats gör klokt i att fråga sina besökare. Dessutom måste man vara prestigelös. En till synes utmärkt idé som sågas av besökarna är troligen egentligen kass. Kunden har alltid rätt – även när den har fel.