Stockholms bostadsmarknad liknades i går vid en tryckkokare på DI debatt. Det är Stellan Lundström, professor i fastighetsekonomi, som oroas över den komplicerade och riskfyllda bostadsmarknaden som inte fungerar.

En oro som är berättigad. Länets bostadsmarknad utmärks av; en stor bostadsbrist, en för låg nyproduktion av bostäder under lång tid, en hårt reglerad marknad, en dålig rörlighet, höga transaktionskostnader vid flytt och höga boendekostnader som tillsammans med hög belåning gör många hushåll sårbara.

Lundström lyfter fram några viktiga åtgärder för att få till en fungerande bostadsmarknad. Han vill bland annat se en marknadsprissättning av hyresrätterna, en slopad reavinstbeskattning på bostäder och övergripande regionala beslut om infrastruktur och byggvolymer. Därtill lyfter han fram fri hyressättning och skattebefriade hyresinkomster vid andrahandsuthyrning.

Enligt en ny SKOP-undersökning, som vi låtit genomföra i länet, skulle mer flexibla hyresregler och skattebefrielse av andrahandsuthyrning kunna skapa 43 000 bostadstillfällen. Mer än hälften av dessa, 24 300, avser uthyrning av hela bostäder. Det är ett mycket högt antal och motsvarar länets totala nyproduktion de senaste tre åren. För närvarande hyrs ca 12 600 bostäder ut i andra hand.

Att utnyttja det befintliga bostadsbeståndet mer effektivt är en snabb och viktig åtgärd för att få i gång rörligheten på marknaden och samtidigt lindra den allvarliga bostadsbristen. Det var också temat för ett handelskammarseminarium i förra veckan där civil- och bostadsminister Stefan Attefall medverkade.

Regleringarna av bostadsmarknaden har bidragit till att det finns en stor outnyttjad potential i Stockholms befintliga bestånd. Här spelar andrahandsuthyrning en viktig roll. Det måste bli enklare och mer lönsamt att hyra ut hela eller en del av sin bostad.

I dag är det många som upplever att det är för krångligt och riskfyllt att hyra ut i andra hand. Så de låter i stället sina bostäder stå tomma under kortare eller längre perioder. Det beror till stor del på att hyresregleringen även gäller vid andrahandsuthyrning.

Näringslivet och regionens utveckling påverkas i hög grad av bostadsmarknadens funktion. Men den påverkar också enskilda individers möjligheter att flytta till arbete och utbildning. Det brådskar med politiska beslut för en fungerande bostadsmarknad i vår huvudstadsregion! 

Den forskningsrapport som presenterades av Institutet för näringslivsforskning, IFN i förra veckan, och där bland andra IT- och regionminister Anna-Karin Hatt medverkade, visar tydligt att stora städer fungerar som tillväxtmotorer för den nationella tillväxten. Urban koncentration och branschkoncentration är viktiga förutsättningar för att en modern ekonomi ska kunna fortsätta att utvecklas.

För att förklara sambandet mellan städer och tillväxt talade forskarna om agglomeration, dvs koncentration av något fenomen till ett begränsat område. Det kan röra sig om verksamheter som är koncentrerade i städer, där själva staden som sådan ger de agglomerativa fördelarna genom att erbjuda tjänster, råvaror och arbetskraft. Det kan också handla om företag som samlas på en plats med andra företag inom samma, eller en relaterad, näringsgren. I båda fall kan den geografiska koncentrationen bidra till en ökad produktivitet.

Dynamiska och koncentrerade miljöer/städer karaktäriseras av högre boendekostnader och högre löner än i mer perifera områden. Enligt forskningen är detta en naturlig effekt av agglomeration och bör av effektivitets- och tillväxtsynpunkt inte ”korrigeras” av politikerna. Utan dessa ingredienser riskerar framgångsrika städer att stagnera.

Kraftfulla policyåtgärder inom infrastruktur, bostadsmarknad, entreprenörskap, humankapital och kluster är enligt forskarna av stor betydelse för dynamiska städer. För Stockholmregionens del är de två förstnämnda områdena högprioriterade till följd av stor trängsel i transportsystemet och en stor bostadsbrist.

Därför är det bra att forskningen styrker att utbyggd infrastruktur och kollektivtrafik i expansiva regioner är tillväxtfrämjande och kan göra storstadsmiljöer mer attraktiva. Men också att utbudet av bostäder har stor betydelse. Sambandet mellan antalet invånare och antalet bostäder i en stad eller region är starkt. Ett begränsat utbud av bostäder dämpar expansionen av städer och kan i sin tur kan hämma tillväxten.

Storstäderna, framför allt Stockholm, har fått en ökad betydelse för Sveriges konkurrenskraft och tillväxtmöjligheter. För att optimera Sveriges ekonomiska tillväxt bör därför politikerna satsa på Stockholm och de övriga storstäderna. Det gäller särskilt infrastruktur och bostäder.

Bostadsbristen i Stockholms län är mycket allvarlig. I dag saknas det närmare 73 000 bostäder i förhållande till hur befolkningen ökat de senaste 20 åren. Och underskottet ökar för varje år.

Den faktiska bostadsbristen är ännu större om vi räknar in alla som är trångbodda, de med andra- och tredjehandskontrakt, alla studenter och unga vuxna som behöver en bostad och de som vill flytta till Stockholm från övriga Sverige. Att Stockholms län kan fortsätta att växa i hög takt beror på att många kompromissar med sitt boende.

Bostadsbristen drabbar därmed tusentals människor och deras möjligheter att förverkliga sina drömmar, som att flytta till jobb och utbildning. Och inte minst påverkas regionens näringsliv och konkurrenskraft.

Inför valet den 19 september utlovar Stockholmspolitikerna från båda sidor ett kraftigt ökat byggande i länet (M) (S). Men det finns stora skillnader i hur de två regeringsalternativen vill uppnå sina mål. 

Alliansregeringen har genomfört flera viktiga och bra förändringar. De har höjt det skattefria avdrag som får göras vid andrahandsuthyrning, infört ägarlägenheter och tagit bort kvarvarande bostadssubventioner. Därtill har en unik överenskommelse träffats med hyresmarknadens parter som innebär en renässans för bruksvärdet. De har också lämnat ett förslag på en skattereform för hyresrätten som skulle göra den mer lönsam att bygga.

De rödgröna vill öka bostadsbyggandet genom att återinföra byggsubventioner till nya hyresrätter på 1,4 miljarder de kommande två åren. Det oroar eftersom subventioner riskerar, precis som tidigare, att dopa byggbranschen. Branschen vill inte ha dessa bidrag eftersom de snedvrider konkurrensen på marknaden och driver upp priserna. De rödgröna vill också införa en ny fastighetsskatt och förmögenhetsskatt.

Länets bostadsbrist är så pass allvarlig att det inte räcker med offensiva byggplaner. Det behövs en kombination av olika åtgärder. Regelverket och skatterna som styr bostadsmarknaden behöver reformeras och planprocesserna snabbas upp. Det befintliga bostadsbeståndet måste också utnyttjas på ett bättre sätt, vilket bara kan ske genom att underlätta andrahandsuthyrningen och minska skatterna i samband med flytt.

Tänk dig två blå dragspelsbussar som dagligen fyller på vårt län med nya invånare varav den ena släpper av sina passagerare i Stockholms stad.

Detta skulle kunna vara en realitet. Befolkningen i Stockholms län ökar just nu i rekordfart. Under 2009 ökade länets befolkning med 37 919 personer enligt den definitiva befolkningsstatistik som SCB publicerade i går. Den snabba ökningstakten motsvarar en daglig ökning med 104 nya invånare, eller två stora blå stadsbussar fyllda med sittande passagerare!

Det är vår region som växer snabbast. Vårt län står för knappt hälften, 45 procent, av Sveriges totala befolkningsökning 2009. Stockholms stad står samtidigt för 51 procent av länets totala ökning.

Den starka befolkningsökningen är framför allt pådriven av ett stort födelse- och invandringsöverskott (som även inkluderar hemvändande svenskar).

Även Uppsala län uppvisar en stark befolkningstillväxt, utifrån sina förutsättningar, med 4 710 personer. Av den totala ökningen står Uppsala kommun för hela 87 procent.

I en region med kraftig växtvärk ställer den rekordsnabba befolkningstillväxten stora krav på satsningar på bred front, både NU och för framtiden! Det förutsätter en kraftfull storstadspolitik värd namnet.

Simrishamn – Lidköping – Borås: 

• Stockholms stads befolkningstillväxt 2009 motsvarar hela Simrishamns kommun.
• Stockholms läns invånarantal ökade 2009 med ett helt Lidköping.
• De senaste tre åren (2007-2009) har Stockholms läns befolkning ökat med ett helt Borås.

Hur stort är ditt jobbskatteavdrag? Jag har precis fått kläm på mitt och känner att jag genast vill dela med mig av min nyvunna kunskap.

 
Visst har jag känt att plånboken blivit lite tjockare sedan Anders Borg tillträdde och jobbskatteavdraget infördes. Måste dock medge att jag bara hade en lätt susning om dess faktiska storlek.

Därför var det med stor nyfikenhet som jag besökte Uppsalaföretagaren Harald Klomps sajt Jobbskatteavdrag.se för att beräkna mitt avdrag. Med ett par enkla klick föll resultatet ut och det var faktiskt en munter läsning. Tack Borg!

Låt mig ge ett räkneexempel på hur jobbskatteavdraget slår för en person bosatt i Stockholms stad som tjänar 25 000 kronor i månaden (jämfört med 2006):

• inkomstskatten har sänkts med 25 procent
• får behålla 1 816 kronor mer av lönen varje månad
• får behålla 21 792 kronor mer på årsbasis!

Webbplatsen ger ett enkelt och snabbt svar i en annars diffus och komplex fråga. Jobbskattereformen har sedan 2007 genomförts i fyra steg. Det sista togs vid årsskiftet då avdraget förstärktes med tio miljarder kronor för 2010. Jobbskatteavdragets skattesänkningar har ökat den disponibla inkomsten procentuellt mest för låg- och medelinkomsttagare.

Alliansen gick till val 2006 på att få fler i arbete och minska utanförskapet. Jobbskatteavdraget var en central del i detta för att belöna arbete och bidra till fler jobb. De har lyckats, målet är uppnått! Det har blivit mer lönsamt att arbeta.

När det gäller antalet nya jobb som skulle skapas under mandatperioden har den globala ekonomiska krisen och konjunkturnedgången satt käppar i hjulet. Men säkerligen har jobbskatteavdraget varit med och dämpat nedgången i Sverige. När hushållen fått mer pengar över i plånboken har vi kunnat öka vår konsumtion av varor och tjänster.

Det är beklagligt att vi, allmänheten, har ringa kännedom om reformens positiva utfall. Den som är regeringens största reform i deras viktigaste fråga.

Det är dags att berömma regeringen för jobbskattereformen!

2008 avskaffade regeringen fastighetsskatten för bostäder. Det är hög tid att avskaffa fastighetsskatten på kommersiella fastigheter.

Just nu pågår en fastighetstaxering inför 2010 av kommersiella lokaler, dvs. kontor, butiker, hotell och restauranger. Dagens taxeringsvärden baseras på marknadsvärdet 2005 och nu ska uppdatering ske till 2008 års priser, som då fortfarande stod högt.

Skatteverket har aviserat en generell höjning i landet med 20 procent. Stockholmsregionens företag kommer att drabbas hårdast med troliga höjningar av taxeringsvärdena på 30-40 procent, och ännu högre i attraktiva områden.

För företagen innebär det en lika stor procentuell ökning av fastighetsskatten– som i sin tur ökar lokalkostnaderna. Det gäller oavsett om företagen äger eller hyr sina lokaler, eftersom fastighetsbolagen lägger höjningen på hyrorna. 

Företagen i Stockholms län står i dag för mer än hälften av fastighetsskatten på kommersiella fastigheter, varav 60 procent av skatteuttaget på lokaler. Per kvadratmeter är fastighetsskatten dubbelt så hög som i övriga landet.

Stockholmsregionens företag bär därmed en på tok för stor del av fastighetsskatten vilket snedvrider konkurrensen och verkar tillväxthämmande.
 
Inte nog med att den fördelas orättvist. Företag som i sin verksamhet äger lokaler eller industrifastigheter kan drabbas av en trippelbeskattning. Och de som har maskiner till ett stort värde kan drabbas av att dessa i taxeringssammanhang betraktas som del av byggnaden.

Därför måste fastighetskatten på kommersiella fastigheter avskaffas. Om statsfinanserna inte medger ett avskaffande rakt av bör den ersättas med en kommunal avgift på liknande sätt som för bostäder. Det skulle ge kommunerna morötter att verka för näringslivsfrämjande satsningar.

Men inte minst, skulle företagen få en ökad förutsägbarhet av lokal- och hyreskostnadernas utveckling.

Tyvärr hamnar fokus fel i både debatten och i arga kommentarer som vi fått med anledning av vår skatteutjämningsrapport; ”Stockholm vs landsbygd” och ”Handelskammaren vill att rika kommuner ska få det än bättre på bekostnad av de svaga”. Det är fel.

Ämnet, berör. Ett par hundra inlägg och kommentarer på nättidningarnas artiklar om vår rapport visar på en splittring mellan Sveriges regioner men även ett stort Stockholmsförakt där regionen blir synonymt med staten. Det är tråkigt.

Givetvis ska stora strukturella inkomstskillnader mellan landets olika delar jämnas ut för att garantera kvaliteten i de offentliga välfärdstjänsterna.

Det vi är kritiska emot är systemet. Dagens komplexa och svårbegripliga utjämningssystem innehåller flera brister och hämmar tillväxten.

Vi anser också att utjämningen slår orimligt hårt mot Stockholms län, i ett läge där länet brottas med allvarliga kapacitetsbrister till följd av en mycket stark befolkningstillväxt och underlåtna infrastrukturinvesteringar.

Även OECD har riktat stark kritik mot hur utjämningssystemet slår mot Stockholmsregionen.

Grundproblemet är att inkomstutjämningen är så långtgående att den undergräver kommunernas drivkraft att verka för tillväxt och näringslivsutveckling. Var finns moroten när större delen av resultatet riskerar att gå förlorad genom ökad avgift eller minskat bidrag?

Just nu pågår den sjätte utredningen av systemet sedan 1996, vilket i sig är ett tecken på att det är felkonstruerat. Ett evigt lappande och lagande på ett system som i grund och botten är ohållbart kan aldrig bli bra.

Därför anser Handelskammaren att utjämningssystemet ska avskaffas och att staten tar över ansvaret för de tunga välfärdsuppgifter som ska vara lika över landet. Men det är också viktigt att staten stödjer de kommuner som inte klarar sig på egen hand.

PS. Storstäderna Malmö, Göteborg, Norrköping och Örebro får tillsammans ett lika stort utjämningsbidrag som de 40 kommunerna i våra fyra nordligaste län. 


Läs rapporten om skatteutjämningssystemet

OECD

Kommittédirektiv: Översyn av systemet för kommunalekonomisk utjämning

SVT Debatt om skatteutjämningssystemet

”Ökad administrativ börda och en betydande osäkerhets-faktor”. Det är dessvärre innebörden av den nya fakturamodellen som träder i kraft i dag för företag som utför ROT-arbeten och hushållsnära tjänster.

Det var för att dra igång efterfrågan på hantverkstjänster inom byggsektorn i den kraftigt försämrade konjunkturen som regeringen i december 2008 införde ett ROT-avdrag*. En bakomliggande orsak var också att minska den svarta handeln med byggtjänster.

Många hantverkare vittnar om att ROT-avdraget har bidragit till fler jobb under vintern och våren. Nu stimuleras efterfrågan ytterligare.

Från och med i dag kan man nämligen få preliminär skattereduktion för husarbete** genom den sk fakturamodellen. Det nya är att företaget endast fakturerar kunden halva arbetskostnaden inkl moms (upp till 100 000 kr) och sedan begär resterande del från Skatteverket.

Tanken är god men utformningen av fakturamodellen lägger ett allt för stort ansvar på företaget som utför tjänsten. Företaget ska tillsammans med kunden definiera att det rör sig om husarbete, begära olika personuppgifter, se efter att kunden äger bostaden och ta reda på om kunden köpt tjänster tidigare under året och i så fall till vilket belopp.

Efter utfört arbete faktureras kunden halva arbetskostnaden. Men om kunden ligger nära eller har överskridit gränsen på 50 000 kr i maximal skattereduktion för husarbete ska en mindre andel eller ingenting alls dras av. Om hushållet har två personer (ägare) som ska dela på kostnaden och använda sina respektive skatterabatter blir administrationen än värre.

När kunden betalat sin hälft ska resterande del av beloppet begäras in från Skatteverket, som gör en utbetalning inom 10-12 dagar. Många företagare oroar sig nu för att ligga ute med stora belopp när de ska dra av 50 procent på varje jobb och för den ökade administrativa bördan.

Det är orimligt att ansvaret för när gränsen för skattereduktion uppnåtts lagts på utföraren. Det borde rimligen vara den skattskyldiges ansvar, vilket Handelskammaren också framfört i ett remissyttrande. 

I skenet av allt detta krångel för företagen är det tidigare ansökningsförfarandet att föredra. Det skulle kunna innebära att; Kunden betalar för arbetet, sparar alla fakturor och lämnar in dem till Skatteverket med en ansökan om skattereduktion, som betalas ut inom 10-12 dagar.

* För reparation och underhåll, ombyggnad och tillbyggnad.
** ROT-avdraget och hushållsnära tjänster förs ihop till ett gemensamt husavdrag, ”husarbete”.      

I dag är det sista dagen att lämna in deklarationen. I skrivande stund har 3 659 317 personer deklarerat elektroniskt. 

En nyhet i årets deklaration är skatten på bostadsuppskov vid vinst på försäljning av bostad. Skattens storlek motsvarar 0,5 procent av uppskovsbeloppet. Eftersom andelen bostadsägare med uppskov är högre i Stockholmsregionen jämfört med övriga landet har den nya skatten kommit att kallas för Stockholmsskatten.

Beskattningen av boende har under årens lopp varit en het fråga. Nu har den fått nytt bränsle då Socialdemokraterna tar strid mot den nya skatten. De har till och med utlovat att avskaffa Stockholmsskatten vid ett maktskifte.

Jag är tudelad i debatten om Stockholmsskatten. Uppskovet kan betraktas som ett lån från staten. Ur detta perspektiv är det inte mer än rätt att betala en uppskovsränta. Samtidigt är jag av princip kritisk till att förändringen sker retroaktivt.

Det man kan rikta kritik mot är att de nya reglerna slår hårt mot Stockholmsregionen, och framförallt den yngre generationen. Nära 90 procent av alla uppskov är från 2001 eller senare och nära var fjärde stockholmare i åldern 30-45 år har uppskov. De som bott länge eller har småhus med höga taxeringsvärden har fått en kraftig minskning av skatten på sitt boende medan de som nyligen påbörjat sin bostadskarriär eller bytt boende drabbas hårdare.

De nya reglerna riskerar att leda till en minskad rörlighet på Stockholms bostadsmarknad om allt fler väljer att stanna kvar i för stort boende när de förlorar på att byta till mindre. En ökning av de redan höga transaktionskostnaderna vid bostadsbyte riskerar att få en hämmande inverkan för flyttbeslut.

I grunden är det möjligheten att rulla reavinster framför sig som skapar problem och gör att nuvarande system inte är långsiktigt hållbart. Därför kan det vara god idé att damma av Skatteverkets förslag om att avskaffa uppskovsmöjligheten, fasa ut beviljade uppskov och sänka kapitalvinstskatten till 15 procent. En sänkning av kapitalvinstskatten skulle också vara ett närmande till vad som gäller i övriga EES-länder.

Beskattningen av boende fortsätter således att vara en het fråga.

Stockholms län fortsätter att växa i en rasande takt. Ny statistik från SCB visar att befolkningen i länet ökade med 31 747 personer till 1 981 263 under 2008.

Det är glädjande att Stockholms befolkning växer. Samtidigt tornar det dock upp mörka moln i form av olika kapacitetsbrister som regionen brottas med. 

En av de mest akuta, är att lösa de dagliga kommunikationerna och framkomligheten för länets två miljoner invånare och de 85 500 personer som dagligen pendlar in från övriga landet. Men också för att kunna möta en förväntad befolkning på ca 2,5 miljoner år 2030.

Belastningen på regionens vägnät, järnvägar och kollektivtrafik är redan nu på bristningsgränsen med en stor sårbarhet. En genomsnittlig vardag görs totalt fem miljoner resor inom Stockholms län.

Med kollektivtrafiken görs motsvarande 2,6 miljoner resor, vilket är mer än hälften av landets samtliga kollektivtrafikresor. Tunnelbanan svarar för 45 procent av resorna och busstrafiken för 40 procent.

Transportsystemet behöver stora satsningar och här utgör kollektivtrafiken en viktig del. 
- Framför allt satsningar på en utbyggnad av tunnelbanan! Dagens tunnelbana invigdes 1950 och byggdes i stort sett klar 1978. Sedan två mindre förlängningar 1985 och 1994, av den blå (8 stationer) respektive gröna linjen (en station) har inte några nya utbyggnader planerats.

Det finns många fördelar med tunnelbana, framför allt är den snabb, kapacitetsstark och mindre störningskänslig men den ger även en mindre påverkan på miljön.

Det är resursslöseri att inte bygga vidare på det tunnelbanenät som finns. Jag vill därför slå ett slag för Handelskammarens spännande förslag om en tunnelbanering för Stockholm, ett förslag som även stöds av Socialdemokraterna i landstinget. En tunnelbanering skulle ge ett växande Stockholm ett modernt tunnelbanenät med goda förbindelser i hela den inre regionen.

Förslaget i korthet

• Bygg ut tunnelbanans blå linje från Kungsträdgården via Djurgården till Nacka
• Förläng den gröna linjen från Odenplan via Karolinska, Solna station, Danderyds sjukhus till Mörby C alternativt röda linjen från Liljeholmen via Fridhemsplan till Universitetet
• Förläng den röda linjen från Mörby C till Täby och Arninge

 Läs rapporten "Framtidens kollektivtrafik" 

I dagens kyliga konjunkturläge är det många som letar efter nya affärs-möjligheter. Kanske finns de mitt framför näsan?

Köttberget, det grå guldet, jätteproppen Orvar är några öknamn på den stora generationen som föddes på 40-talet. Deras stora pensionsavgångar väntas medföra dramatiskt stigande kostnader för vård och omsorg men även generationsskiften och tapp av erfaren personal i näringslivet.

Låt oss istället se 40-talisterna som en god affärsmöjlighet! Tidigare generationer sparade ofta till barn och barnbarn medan vår nya generation äldre i större utsträckning spenderar sparpengarna på resor, nöjen och till att leva gott.

Jätteproppen Orvar och kommande pensionärskullar består av fler friska, upplevelseintresserade, ekonomiskt starka och handlingskraftiga människor än tidigare.

Endast 5 procent av ett företags marknadsföringsbudget riktas till kundgruppen äldre än 55 år. Det är en förvånansvärt liten andel då gruppen omfattar en tredjedel av vår befolkning, innehar nära 70 procent av köpkraften och står för hälften av konsumtionen.

Företag har allt att vinna på att inkludera de äldre i sin marknadsföring, eller i utvecklingen av produkter och tjänster. Det gäller särskilt marknaderna för finansiella tjänster, boende, hälso- och sjukvårdstjänster och olika typer av upplevelseprodukter.

Befolkningen över 55 år är en mycket heterogen kundgrupp med stora skillnader när det gäller ekonomiska förutsättningar, intressen, värderingar och hälsostatus.

Olikheterna ökar emellertid möjligheterna att hitta kreativa tillämpningar på produkter, tjänster och marknadsföring till en åldersgrupp som har högre inkomster, större förmögenheter och tillgångar samt mindre skulder än tidigare generationer.

Detta är något för såväl näringslivet som de som går i ”starta eget tankar” att uppmärksamma och dra nytta av. Här finns affärsmöjligheter!

Att allt fler väljer att bo, leva och arbeta i Stockholms-
regionen avspeglas tydligt i SCBs befolknings-
prognos som presenterades idag. Under prognosperioden 2008-2017 väntas länets befolkning öka till 2 177 000 personer. En årlig ökning på 22 700 personer.

Sedan 1990 har Stockholms län vuxit med ett helt Malmö. För de kommande tio åren väntas den årliga tillväxttakten bli betydligt högre. Till detta kan läggas en arbetsinpendling om drygt 85 500 personer, vilket motsvarar hela Nackas befolkning.

Det är inte konstigt att länet lider av flera kapacitetsbrister, framför allt stor bostadsbrist och betydande trängsel i trafiksystemet.

Belastningen på infrastrukturnätet är extremt hög och vägnätet på bristningsgränsen eftersom staten inte prioriterat viktiga infrastrukturinvesteringar i Stockholmsregionen. Infrastruktursatsningar får inte skjutas på framtiden – de tar tid.

Länet har, efter år av eftersläpning i bostadsbyggandet, en betydande bostadsbrist. Därför var det extra spännande att Stockholms stads utrednings- och statistikkontor, USK, presenterade sin bostadsprognos tillsammans med SCB.

Prognosen över bostadsbyggandet baseras på kommunernas byggplaner. USK räknar med ett årligt tillskott på 12 700 nya bostäder under den kommande tioårsperioden. Enligt historisk data brukar dock nästan en femtedel av byggplanerna inte realiseras och i ett sådant scenario skulle utfallet bli ca 10 200 nya bostäder varje år.

Det är oroväckande låga siffror eftersom Handelskammaren konstaterat att det behövs 20 000 nya bostäder per år på kort sikt för att komma till rätta med den akuta bristsituationen. USK la även in en brasklapp för rådande konjunkturläge som riskerar att få stora negativa följdeffekter för nyproduktionen av bostäder. Det vore mycket olyckligt om utfallet av byggplanerna blev ännu sämre.

En växande befolkning är mycket positivt för Stockholms framtida konkurrenskraft och ekonomiska utveckling. Men det förutsätter att bostadsbyggandet och infrastruktursatsningarna tar ordentlig fart.