Den 1 juli tog Frankrike över ordförandeskapet i EU. Innan nationaldagen 14 juli sammankallade President Sarkozy sin nya ”Union för Medelhavet”. Samtidigt fortsätter reformarbetet i Frankrike med kraft.

Efter decenniers låsning av Frankrikes struktur, börjar det röra på sig. Europa har behov av ett dynamiskt Frankrike. När Frankrike är splittrat och oroligt för sin framtid, paralyseras landet. Men när det känner sig i fas med historien, befrias fransmännens skapande energi.

Jag slås av hur negativt Nicolas Sarkozy och hans initiativ behandlas i svensk press. Rapporteringen har en kroniskt kritisk vinkling. En ledare i en kvällstidning: Allt Frankrike säger ”oui” till, skall Sverige rösta ”non” till.

En förklaring är, att det finns allt färre korrespondenter i Frankrike, som bott där länge, talar språket och som kan förklara vad som händer.

Givetvis finns det skillnader i perspektiv, nationella intressen och historia mellan franskt och svenskt. Ett land som Sverige, med liten folkmängd, kan inte brinna för en institutionell reform inom EU, som tillåter majoritetsbeslut. ”Ja till fortsatt utvidgning, nej till EU-konstitutionen”, skrev en tidningsledare. Men ett urvattnat och beslutsförlamat EU, där det tar 2 ½ timme för de nationella representanterna runt bordet att presentera sig, kan inte bli en stark motpart när Kina, Ryssland och USA diskuterar handelsavtal, tillgång till råvarumarknader och energipolitik.

En hyperaktiv, detaljstyrande fransk President kan reta svenskar, som lugnt och stilla vill komma fram till kompromisser. Så fungerar inte Frankrike – det är de våldsamma konfrontationernas land. Man föredrar att opponera sig mot en stark President gentemot att ha en vag och mjuk ledare.

Presidenten är direkt folkvald och har ett personligt mandat för sitt reformarbete.

Sverige är sedan länge en stark anhängare av frihandel och liberal marknadspolitik. Frankrike har en centralstyrdstyrd och protektionistisk historia, men öppnar sig nu. Sarkozy driver på i den riktningen. Men han har en befolkning med hett temperament. Makten tvingas ge med sig på vissa punkter, för att inte hela reformarbetet skall stoppas genom särintressenas, privilegiernas och proteströrelsernas militanta union.

Det glädjande är att fransk-svenska affärer utvecklas mycket positivt. Sverige är andra största investeraren i Frankrike och franska företag är aktiva i Sverige. Pernod Ricards VD Pierre Pringuet var huvudtalare på Handelskammarens årsmöte den 16 juni och talade om inköpet av Vin & Sprit. Med efterklokhet kan man konstatera att Ford som köpare av Volvo inte nödvändigtvis var bättre än Renault. Och finns det bättre alternativ för Telia Sonera än France Telecom? Framtiden får utvisa. Handelskammaren strävar vidare för att stärka förståelsen och affärsutbytet mellan Sverige och Frankrike.

Anders Fogelström för Svenska Handelskammaren i Frankrike