Under året har en rad fall uppmärksammats där arbetskraftsinvandrare från tredje land har utvisats på grund av bagatellartade misstag av tidigare eller nuvarande arbetsgivare. Förfarandet innebär inte bara personliga tragedier för de individer som utvisats, utan också ett allvarligt hinder för våra företag som är beroende av en väl fungerande arbetskraftsinvandring för att bedriva verksamhet i Sverige, och ett hårt slag mot Sverige som talang- och kompetensattraherande nation.

I en genomgång av 450 utvisningsärenden har oberoende Centrum för rättvisa visat att grunderna för utvisning kan fördelas på tre typfall:

• Mer eller mindre bagatellartade avvikelser från de anställningsvillkor som Migrationsverket kräver, i regel oavsiktliga och kompenserade av arbetsgivaren i efterhand.
• Anställningen har inte annonserats på ett enligt Migrationsverket korrekt sätt.
• Tillstånd har inte förlängts då förlängningsansökan inte anses ha kommit i tid, eller andra formkrav inte har uppfyllts.

År 2014 infördes ett antal skärpningar i utlänningslagen, i syfte att komma till rätta med förekommande oegentligheter kopplat till arbetskraftsinvandringen. En för den viktiga kompetensinvandringen mycket olycklig förändring som gjordes i återkallelsebestämmelsen, var att arbetstillstånd ska avslås ifall förutsättningarna inte är uppfyllda. Detta innebar inte bara en skärpning utan också en politisk förskjutning bort från lagens arbetskraftsfrämjande syfte.

Men även med hänsyn tagen till denna ändrade återkallelsebestämmelse har alltså beslut om utvisning fattats utan rättslig grund. Inga skälighetsbedömningar görs, och någon helhetshänsyn tas inte heller.

Dessutom utgör flera andra delar av tillämpningen av reglerna för arbetskraftsinvandring allvarliga hinder för effektiv kompetensinvandring i strid med lagens intentioner:

• Fortsatt långa handläggningstider av arbetstillstånd, och krångliga administrativa processer, både för nya ansökningar och förlängningsansökningar.
• Nya krav på att inbetalningar för pensions-, sjuk-, olycksfalls- och livförsäkringar görs från dag ett, vilket särskilt drabbar koncernintern arbetskraft. För att kunna göra dessa inbetalningar krävs ett samordningsnummer från Skatteverket. Skatteverket ger dock endast ut dessa nummer för tidsbestämda perioder på 6-12 månader, och numera endast när individen ska påföras skatt. Då arbetskraften som regel är verksam i projekt som kan vara både längre och inte från början tidsbestämda, blir det i praktiken stopp. Någon kontakt mellan Migrationsverket och Skatteverket för att komma tillrätta med dilemmat finns inte.
• Kravet på 42 månaders vistelse i Sverige under en 48-månadersperiod för koncernintern arbetskraft innebär i praktiken att man efter fyra år inte har möjlighet att arbeta vidare i Sverige. Det enda alternativet är att söka permanent uppehållstillstånd vilket man inte beviljas om man inte uppnått 42 månaders vistelse. För dem som önskar söka permanent uppehållstillstånd är problemet att de ofta har inlett sin fyraårsperiod med ett antal kortare vistelser vilket leder till att de får avslag trots att de erbjudits permanent arbete i Sverige.
• Otydlighet kring hur länge de som utvisats, eller inte beviljats förlängning, behöver vänta på att söka tillstånd på nytt.

Baserat på dessa förhållanden, begär vi svar på följande frågor av de för migrationspolitiken ansvariga:

1. På vilket sätt ligger myndighetstillämpningen i linje med arbetskraftsinvandringslagens syfte, att – på seriösa och kontrollerade villkor – främja talangtillförsel till branscher och sektorer med brist på arbetskraft?

2. Givet arbetskraftsinvandringsregleringens främjande syfte, varför saknar Migrationsverket en servicefunktion som underlättar för framförallt mindre och medelstora företag att undvika att göra de misstag som man nu straffar deras invandrade medarbetare för?

3. Varför tas inga skälighets- eller proportionalitetshänsyn i fråga om den effekt besluten har på de individer som drabbas?

4. Vilka insatser görs för att synkronisera myndigheter, såsom Migrationsverket och Skatteverket, så att tillämpningen fungerar för den mycket viktiga koncerninterna arbetskraftsinvandringen?

5. Hur kan vi vara säkra på att den nu pågående utredningen om arbetskraftsinvandringen verkar för att skälighetsbedömningar ska ingå i uppdraget?

Frågorna riktas medvetet brett till regeringen, Migrationsverket och den särskilde utredare som nu utreder lagstiftningen. Det vi begär är kort och gott ett tydligt ledarskap och ett klart ansvarstagande för den kompetensinvandring vi och Sverige så väl behöver.

Glenn Arnesen, vd IFS Scandinavia

Ulrik Bengtsson, vd Betsson

Nils Bildt, ordförande Teleopti

Jacob De Geer, vd och grundare Izettle

Sergio de Brito, vd Sogeti Sverige

Daniel Ek och Martin Lorentzon, grundare Spotify

Henrik Eskilsson, grundare och vd Tobii

Anne-Marie Fransson, förbundsdirektör IT&Telekomföretagen

Carl-Johan Hamilton, vvd Ants, ordförande IT&Telekomföretagens IT-kompetensråd

Anders Hamnes, vd Oneflow

Anna-Karin Hatt, vd Almega

Oscar Hedlund, vd Comparo

Per Helin, grundare och vvd Publit

Magnus Höij, vd Svenska Teknik&Designföretagen

Martin Jacobson, vd och grundare Supertext

Johan Johansson, vd 3

Per Johanson, vd Tieto

Axel Kling, vd Snow Software

Lars Kry, vd Sigma IT Consulting

Frederic Laziou, vd Tacton Systems

Carina Lindfelt, avdelningschef arbetsmarknad, Svenskt Näringsliv

Alan Mamedi och Nami Zarringhalam, grundare Truecaller

Erik Matsgård, vd Wemore

Günther Mårder, vd Företagarna

Dinesh Nayar, vd och grundare Fyndiq

Maria Rankka, vd Stockholms Handelskammare

Lena-Liisa Tengblad, vd Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet

Carl Tivelius, medgrundare Ferrologic

Henrik Tjärnström, vd Unibet Group

Leendert H. Venema, vd Capgemini Nordics

Monica von Schmalensee, vd White Arkitekter

Fredrik Wester, grundare och vd Paradox Interaktive

Fredrik Wetterhall, grundare och vd Optolexia

Klas Wåhlberg, förbundsdirektör Teknikföretagen

Läs hela debattartikeln på DN Debatt "”Skärpta invandringsregler hårt slag mot svenska företag”"