Stockholm växer snabbt. Första halvåret i år fick Stockholms län nästan 20.000 nya invånare. Tillväxten stärker kompetensen i regionen, gör arbets- och näringsliv mer avancerat, bidrar till välståndsutvecklingen i hela landet och gör Stockholm till en i många avseenden attraktivare stad. Att bo tätt i städer är dessutom resurseffektivt och klimatsmart.

Samtidigt som tillväxten i grunden är något positivt, är det viktigt att förstå att den inte fortsätter med automatik. Och att den kan orsaka problem och spänningar. Hållbar långsiktig tillväxt förutsätter att Stockholm planeras och utvecklas på ett framsynt och intelligent sätt. Bostadsmarknaden spelar en nyckelroll. Finns det ingenstans att bo för dem som vill flytta hit kommer tillväxten att bli sin egen fiende.

 En viktig del handlar om hur vi bygger. Här vi är övertygade om att ett antal tabun behöver utmanas. Vi behöver bygga tätare, inte vara rädda för att bygga i det gröna och fullt ut utnyttja de byggmöjligheter som nya infrastrukturinvesteringar ger.

Kritiker mot utveckling av Stockholm betraktar ofta den byggda miljön som statisk. Det är feltänkt. En bebyggelsemiljö eller stadsdel blir aldrig ”färdig”. Tvärtom kännetecknas en långsiktigt hållbar stadsmiljö av att den ständigt förändras och utvecklas i takt med skiftande rörelsemönster, livsstilar och sociala behov.

1. Förtäta befintliga stadsmiljöer
I de allra flesta av våra stadsdelar finns stora förtätningsmöjligheter. Förtätning är ett resurseffektivt sätt att bygga nytt, eftersom infrastruktur och service redan finns på plats. Och i motsats till vad kritikerna brukar hävda så tillför ett bebyggelsetillskott ofta betydande värden. Ny bebyggelse ger ökad variation och mångfald, men kan också bli barriärer mot bullrande motorleder och tunnelbanespår. Detta gäller inte minst våra miljonprogramsområden.

Nya arbetsplatser utefter Nynäsvägen skulle till exempel öppna för att bygga bostäder i områden i Söderort som i dag är alltför bullerstörda. Det skulle också bidra till en kraftigt förbättrad miljö för dem som bor där i dag. Varje stadsdel har sina unika förutsättningar, men det finns få som inte skulle kunna vinna kvalitet och attraktivitet på att kompletteringsbebyggas.

2. Bygg i det gröna
Att förorda att man ska bygga i gröna områden är som att svära i kyrkan. Men den debatten har allt att vinna på att nyanseras. Självklart ska attraktiva parker, välnyttjade friluftsområden och stadens gröna oaser bevaras och utvecklas. Det gröna är onekligen en väsentlig ingrediens i en stads attraktivitet och en viktig konkurrensfördel.

Men många grönområden är lågt värderade och av olika skäl illa utnyttjade. Det kan handla om att de störs av buller eller att de upplevs som torftiga. Vi känner alla till grönytor som faktiskt inte är särskilt attraktiva. Värdet av dessa skulle öka snarare än minska om de bebyggdes på ett hänsynsfullt sätt.

Ett exempel är Kymlinge i Stockholm. Detta område är visserligen grönt, men med sitt läge i korsningen mellan E4 och Kymlingelänken är det så bullerstört att dess värde, lindrigt sagt, är begränsat. Tillkommande bebyggelse inklusive bostäder skulle inte skada miljön, tvärtom. Den nya bebyggelsen skulle bli en bullerskärm och ett visuellt skydd mot en stökig trafikmiljö. Ett grönt område med lågt eller inget rekreationsvärde skulle bli en grön tillgång. Tack vare ytterligare bebyggelse.

3. Samordna infrastruktur- och bebyggelse­planering
En tredje möjlighet att öka bostadsbyggandet är att göra tydligare kopplingar till infrastrukturbyggandet. Utbyggnaden av Stockholms tunnelbana och förortsutveckling är ett exempel på en sådan koppling. Här fanns en genomtänkt idé och en välutvecklad samordning av infrastruktur- och bostadsplanering.

Infrastrukturbyggande i tätorter skapar dessutom mark- och fastighetsvärden. Fastigheter som innan infrastrukturen byggdes hade ett relativt begränsat värde kan genom den förbättrade tillgängligheten förädlas och ges en mer intensiv användning. När trafik leds om eller grävs ner skapas också värden. Ett aktuellt exempel är det som nu händer med attraktionskraften för vissa delar av Valhallavägen när Norra länken byggs.

I Stockholm pågår och planeras stora infrastrukturinvesteringar. Det är beklagligt att den intensiva debatten kring dessa inte stimulerar en diskussion om hur den nya infrastrukturen kan skapa förutsättningar för bostads- och bebyggelsetillskott. I de projekt som i dag är aktuella finns en fantastisk potential för att skapa nya bostäder och verksamheter. Det känns snudd på brottsligt att denna möjlighet inte tas till vara bättre.

Maria Rankka, vd Stockholms handelskammare 
Göran Cars, professor i samhällsplanering och miljö vid Tekniska högskolan i Stockholm (KTH)

ARTIKELN PUBLICERADES PÅ DN DEBATT DEN 10 NOVEMBER 2011