Stockholms Handelskammare - Hur ska huvudstadsregionen fÄ nya landmÀrken och ikoniska byggnader?  

PÄ denna webbplats anvÀnder vi cookies för statistikinsamling, för att din upplevelse av webbplatsen ska bli sÄ bra som möjligt samt anpassa vÄra tjÀnster och marknadsföring. För mer information om hur vi anvÀnder cookies pÄ vÄra webbplatser, vÀnligen se vÄr policy för cookies. Genom att fortsÀtta anvÀnda denna webbplats godkÀnner du vÄr policy för cookies.

Start / Nyheter BesöksnÀring & kultur / Hur ska huvudstadsregionen fÄ nya landmÀrken och ikoniska byggnader?  
BesöksnÀring & kultur

Hur ska huvudstadsregionen fÄ nya landmÀrken och ikoniska byggnader?  

Publicerad 7 februari 2020 06:30 Uppdaterad 7 februari 2020 06:30
En del pÄstÄr att det rÄder en Àngslighet kring modern och uttrycksfull arkitektur i Stockholm, andra att det Àr för trÄngt att bygga nytt och spektakulÀrt i innerstaden, att viktiga kulturhistoriska vÀrden dÄ hotas.  

April 2014 meddelades det att den brittiske stjÀrnarkitekten David Chipperfield och hans tyska byrÄ hade vunnit arkitekttÀvlingen om nya Nobel Center pÄ Blasieholmen i centrala Stockholm.

– Juryn anser att byggnaden har en lĂ€tthet och en öppenhet som Ă€r vĂ€ldigt tilltalande, förklarade Lars Heikensten, ordförande i tĂ€vlingsjuryn och vd för Nobelstiftelsen, i samband med att vinnaren presenterades.

Stockholms dÄvarande finansborgarrÄd Sten Nordin (M) beskrev Nobel Center som en av stadens framtida mÀrkesbyggnader. Andra var betydligt mer kritiska. Efter att projektet formellt klubbats igenom av en majoritet i kommunfullmÀktige i Stockholm vÀxte missnöjet dessutom ytterligare.

Kungen gav sig in i debatten

Enligt kritikerna var huset för stort, fel placerat och inte i samklang med vare sig omrÄdets historia eller den övriga arkitekturen. Det arrangerades demonstrationer mot projektet. Till och med Kungen gav sig in i debatten och förklarade i en intervju i Dagens Nyheter att Nobel Center kanske kunde byggas nÄgon annanstans. Drottningen menade att en folkomröstning kanske vore pÄ sin plats.

Enligt Nobelstiftelsens vd Lars Heikensten var det starka intressen som motarbetade placeringen.

– Det fanns i lokalmiljön bĂ„de starka kapitalĂ€gare och boende som var vĂ€ldigt aktiva. Det lades ned mycket stora belopp pĂ„ att motarbeta Nobel Center pĂ„ denna plats.

Efter överklagande upphÀvde Mark- och miljödomstolen detaljplanen för Nobel Center. Stockholms stad svarade med att överklaga till Mark- och miljööverdomstolen, men efter valet 2018 beslutade den nybildade majoriteten i Stockholms stadshus (bestÄende av bland annat Moderaterna och Centerpartiet som bara nÄgra Är tidigare klubbade igenom projektet) att dra tillbaka stadens överklagan. Nobel Center var stoppat.  

”Kunde ha blivit nĂ„got riktigt fint”

Till en början sÄg Stockholms skönhetsrÄd, ett fristÄende rÄdgivande organ inom den kommunala förvaltningen, positivt pÄ planerna till byggnaden pÄ Blasieholmen.

– Men vi tyckte att en mindre byggnad som tog mer hĂ€nsyn till platsen skulle prövas. Ett sĂ„dant alternativ kunde ha blivit nĂ„got riktigt fint. Ett Nobel Center kĂ€nns som nĂ„got mycket viktig för Stockholm, sĂ€ger Henrik Nerlund som Ă€r arkitekturhistoriker och skönhetsrĂ„dets sekreterare.

Jacob Haas, arkitekt och vd för ett av Sveriges ledande arkitektkontor, ÅWL Arkitekter, hör dock till dem som Ă€r Ă€n i dag Ă€r besvikna över att David Chipperfields förslag inte blev verklighet.

– Det hade alla förutsĂ€ttningar att bli ett hus som skulle ha berikat Stockholm. Vi behöver nya ikonbyggnader, sĂ€ger han och tillĂ€gger:

– Det bör skapas nya platser hĂ€r som Ă€r bland de bĂ€sta i vĂ€rlden och som omges av hus som har den högsta kvaliteten. Stockholm Ă€r en fantastisk stad, dessutom en rik sĂ„dan, och skulle kunna göra det. I dag Ă€r det mĂ„nga stĂ€der i Europa och övriga vĂ€rlden dĂ€r saker utvecklas pĂ„ ett mer konstruktivt och arkitektoniskt intressant sĂ€tt Ă€n i Stockholm. 

Saknades samsyn

Jacob Haas menar att en viktig förklaring till att det inte blev nÄgot Nobel Center var att det saknades en samsyn bland politiker, tjÀnstemÀn och nÀringsliv kring projektet, men ocksÄ sjÀlvförtroende.

Och det var inte första gÄngen i Stockholms historia det hÀnde. NÄgra Är tidigare skedde nÄgot liknande dÄ arkitekten Gunnar Asplunds ikoniska skapelse Stockholms stadsbibliotek vid Odenplan skulle byggas till. Och Àven dÄ arrangerades en arkitekttÀvling.

Samtidigt som det kom in en mĂ€ngd bidrag frĂ„n namnkunniga arkitekter runt om i vĂ€rlden, vĂ€xte kritiken pĂ„ hemmaplan mot projektet. Det publicerades upprop pĂ„ tidningarnas kultursidor. Svenska Akademiens dĂ„varande stĂ€ndige sekreterare Horace Engdahl uppmanade politikerna att inte ”spotta pĂ„ Asplund”.

Till slut skrotades planerna. Officiellt hette det att en tillbyggnad skulle bli för dyr.

– Det var en fantastisk möjlighet att skriva ytterligare ett kapitel om denna vĂ€rldsikoniska byggnad som rann ut i sanden för att man inte orkade ta frĂ„gan vidare, sĂ€ger Jacob Haas. 

Extra nervositet inför uttrycksfulla projekt

Han menar att det finns en Àngslighet nÀr det gÀller att bygga, förÀndra och utveckla miljöer i Stockholms innerstad.

– Man blir extra nervös nĂ€r det kommer fram projekt som Ă€r uttrycksfulla och vill sĂ€ga mycket. Ofta landar man i kompromisslösningar som kan vara ganska sĂ„ hĂ„glösa eller sĂ„ vĂ„gar man inte gĂ„ vidare över huvud taget. I synnerhet den arkitektur som sticker ut mycket har det svĂ„rt.

Flera av vÀrldens ledande arkitekter bjöds Àven in att delta i Nobel Centers arkitekttÀvling, menar Nobelstiftelsens vd Lars Heikensten.

– Vi fick mĂ„nga av de allra bĂ€sta att delta. Men det fanns Ă€ven nĂ„gra internationella topparkitekter som tackade nej. De hade sĂ„ dĂ„liga erfarenheter av arkitekttĂ€vlingar i Stockholm och hĂ€nvisade bland annat till vad som intrĂ€ffade med stadsbiblioteket. Det som hĂ€nde med Nobel Center förstĂ€rker ytterligare bilden av Stockholm som en svĂ„r stad att bygga nytt i, sĂ€ger han och tillĂ€gger:

– Stockholm Ă€r en oerhört vacker stad. Det Ă€r viktigt att bevara den helheten. Men den helheten mĂ„ste ocksĂ„ fĂ„ utvecklas. Det mĂ„ste fĂ„ tillkomma nya byggnader som har viktiga funktioner och de mĂ„ste ocksĂ„ ibland fĂ„ ligga centralt, sĂ€ger Lars Heikensten.

Samfundet S:t Eriks ordförande Monica Andersson, tidigare bland annat stadsbyggnads- och miljöborgarrÄd (S) i Stockholm och generaldirektör för Banverket, sÀger att mycket av Stockholms attraktivitet och skönhet ligger i dess speciella stadsbyggnadskaraktÀr.

 – Det Ă€r vĂ€rden som Ă€r vĂ€ldigt lĂ€tta att rasera. London Ă€r ett bra exempel pĂ„ en stad som har hackats sönder genom att man har slĂ€ppt fram nĂ€stan vad som helst.

– Den som vill bygga i Stockholms innerstad mĂ„ste ta stor hĂ€nsyn till kulturarvet och en mĂ€ngd andra intressen. Den som inte gör det fĂ„r folkliga opinioner emot sig. InvĂ„narna mĂ„nar om sin stad, sĂ€ger Monica Andersson.  

”Citysaneringen” en förklaring  

En förklaring till försiktigheten kan vara erfarenheterna av den sĂ„ kallade Citysaneringen under 50-, 60- och 70-talen, dĂ„ stora delar av de gamla Klarakvarteren revs för att bland annat ge plats Ă„t Hötorgsskraporna (”De fem trumpetstötarna”), Sergels torg, stora kontorsbyggnader, parkeringsgarage och andra delar av det moderna Stockholms city samt underlĂ€tta utbyggnaden av tunnelbanan. 

– Det man gjorde dĂ„ var en kulturskövling. Det finns en poĂ€ng med att vi ibland stannar upp och funderar över vad vi hĂ„ller pĂ„ med. Utveckling behöver inte betyda att vi konsekvent river en del av vĂ„r kultur, sĂ€ger Jacob Haas och tillĂ€gger:

– Efter vad som hĂ€nde med Klarakvarteren tycker jag dock att det Ă€r en hyfsad bra balans mellan att riva och bevara, Ă€ven om det alltid dyker upp de som vill riva mer Ă€n vad som Ă€r rimligt. Men det Ă€r sĂ€llan som staden inte kan hantera det.

Det hÄller inte Catharina Gabrielsson, docent i arkitektur pÄ KTH, med om. Hon tar Sturegallerian som exempel, dÀr fastighetsÀgaren Abu Dhabi Investment Authority ville riva flera hus i den inre delen av kvarteret för att ersÀtta dem med nya.

– Man hade kunnat riva nĂ€stan hela Stureplan om det inte stoppats av engagerade privatpersoner med inflytande. Staden, oavsett vem som styr, lĂ€gger sig ofta platt för byggbolagens intressen pĂ„ ett sĂ€tt som nĂ€stan saknar motstycke, menar hon.

Om nĂ„gra Ă„r kan spĂ„romrĂ„det runt Stockholms Centralstation komma att överdĂ€ckas, vilket skulle möjliggöra bland annat kontor, handel, bostĂ€der och parkmiljöer. Arbete med detaljplanen för omrĂ„det pĂ„gĂ„r. – En överdĂ€ckning innebĂ€r en otrolig möjlighet att bygga nĂ„got spĂ€nnande. Men ska man bygga i ett sĂ„dant lĂ€ge mĂ„ste det vara vĂ€rldsklass pĂ„ projekten. DĂ„ kan man inte nöja sig med hedersamma insatser eller ganska bra, sĂ€ger Jacob Haas. 

Korsbefruktning av nytt och gammalt

HÀromÄret skrev journalisten och författaren Claes Britton i en debattartikel i Svenska Dagbladet att det inte har uppförts nÄgon internationellt berömd byggnad i Stockholm sedan Kulturhuset fÀrdigstÀlldes 1974 och jÀmförde med Paris:

”Centrala Paris förblir det förnĂ€msta föredömet för hur respekt för det historiska arvet kan förenas med samtida spjutspetsarkitektur. Glaspyramiden vid Louvren, Centre Pompidou och Palais Royal Ă€r nĂ„gra fantastiska exempel pĂ„ hur radikala arkitektoniska och konstnĂ€rliga uttryck har integrerats i kĂ€nsliga historiska miljöer pĂ„ ett sĂ€tt som förhöjer stadens attraktionsvĂ€rde och som Ă€lskas av sĂ„vĂ€l ”eliterna” som massorna, trots att de alla frĂ„n början var högst kontroversiella. Det nya och det gamla har en enastĂ„ende förmĂ„ga att korsbefrukta varandra, bara kvaliteten Ă€r den högsta.”

Thomas Sandell, en av Sveriges mest uppmÀrksammade arkitekter och chefsarkitekt pÄ Sandellsandberg, jÀmför med Finland.

Varför gÄr det i Helsingfors?

 – I Helsingfors har det bland annat byggts ett fantastiskt nytt bibliotek mitt emot riksdagshuset. Jag tror inte Ode, som biblioteket heter, skulle ha kunnat komma till i Stockholm. Det Ă€r ett alldeles för djĂ€rvt projekt. Varför gĂ„r det i Helsingfors?

– En förklaring Ă€r att Finland, som Ă€r ett ganska ungt land, har valt att manifestera sig genom bland annat arkitektur. Enligt Thomas Sandell Ă€r det viktigt att varje tidsepok fĂ„r ge sitt avtryck, Ă€ven pĂ„ innerstadens arkitektur.

– Allt nytt som byggs nu Ă€r verkligen inte av hög kvalitet. Men det Ă€r inte heller allt gammalt. Jag tycker att ordningen vi har i Sverige med byggnadsnĂ€mnder Ă€r bra. Men de ska framför allt bevaka och besluta om bland annat höjder och liknande, inte peta i exakt hur olika byggnader ska se ut.

– PĂ„ samma sĂ€tt som vi litar pĂ„ att doktorn som ska operera oss gör ett professionellt jobb, behöver vi lita pĂ„ att arkitekter ocksĂ„ gör det. De har trots allt genomgĂ„tt en fem Ă„r lĂ„ng utbildning och kan hus bĂ€ttre Ă€n de flesta. Dessutom Ă€r arkitektur till viss del ett konstuttryck. Att en kommittĂ© ska göra konstverk fungerar inte sĂ„ bra.  

LĂ€tt att ha Ă„sikter om det visuella

Nya byggnader vÀcker ofta kÀnslor. Det Àr i allmÀnhet ganska lÀtt Àven för en amatör att ha Äsikter och uppfattningar om det som Àr visuellt, till exempel en byggnads storlek, höjd, placering eller fÀrg.

– MĂ€nniskor har sina egna referenser och uppfattningar om vad de anser Ă€r bra eller dĂ„ligt. Det Ă€r bara att acceptera. Men ju mer kunnig man Ă€r, desto mer ökar förstĂ„elsen för olika uttryck, sĂ€ger Thomas Sandell.

Ett aktuellt bostadsprojekt som fÄtt stor positiv respons Àr flerbostadshuset Basaren pÄ Kungsholmen. Catharina Gabrielsson, docent i arkitektur pÄ KTH:

– Det Ă€r ett försök att tillföra nyskapande arkitektur som förhĂ„ller sig lyhört till sin omgivning. Utanför innerstaden kan man se exempel pĂ„ andra fina tillskott av bostadshus, till exempel vid tunnelbanan i HökarĂ€ngen. Överlag Ă€r det inte djĂ€rva landmĂ€rken eller höga hus som behövs utan en stadsbyggnadspolitik som Ă€r inriktad pĂ„ att slĂ„ vakt om befintliga kvaliteter och tillföra nya dĂ€r det saknas.

– Den Ă€ngslighet som finns hos ansvariga ligger snarare i oförmĂ„gan att ta politiskt ansvar för Stockholms planering i termer av till exempel rĂ€ttvis fördelning och segregationsproblem. Att det skulle handla om att frĂ€mja eller stoppa spektakulĂ€ra projekt Ă€r ett mycket ytligt sĂ€tt att se pĂ„ saken, sĂ€ger Catharina Gabrielsson.  

Juveler kritiserades innan byggstart

Flera av de byggnader som i dag uppfattas som juveler var hÄrt kritiserade nÀr de skulle byggas. Ett bra exempel Àr Stockholms stadshus, i dag stadens kanske frÀmsta symbol. NÀr stadshuset skulle uppföras pÄ gamla eldkvarnstomten pÄ Kungsholmen för drygt 100 Är sedan var det mÄnga som var negativa. Tomten ansÄgs vara alldeles för fin för att bebyggas, huset skulle bli för dyrt, förstöra utsikten, var fult och kallades för en tegelhög, berÀttar Thomas Sandell.

– I dag tror jag inte att det Ă€r nĂ„gon som vill riva Stockholms stadshus. Och sĂ„ Ă€r det Ă€ven med mĂ„nga andra byggnader. För 20 Ă„r sedan vann till exempel alltid Kulturhuset omröstningar om Louvrepyramiden Ă€r en pyramid gjord av glas och metall utanför Palais du Louvre i Paris. Pyramiden uppfördes 1989. Nya Arkitektskolan pĂ„ KTH belönades med det prestigefyllda Kasper Salin-priset 2015. Stockholms fulaste hus. Sedan var det Arkitektskolans tur. Det Ă€r bĂ„da hus som folk pratar om, som Ă€r intressanta, ger avtryck och som till slut kommer att bli Ă€lskade. Med tiden fĂ„r man allt större acceptens för varje arkitekturstil som Ă€r bra. TvĂ„ mycket aktuella exempel Ă€r 79&Park vid GĂ€rdet och Norra tornen som det var vĂ€ldigt besvĂ€rligt att fĂ„ igenom.

– Ny arkitektur krĂ€ver hopp om framtiden, en tro om att allt ska bli bĂ€ttre. En sĂ„dan har vi inte riktigt i dag. Vi Ă€r i stĂ€llet inne i ett slags Ă€ngslighet och tittar gĂ€rna bakĂ„t. Men det Ă€r inte precis första gĂ„ngen vi i historien Ă€r rĂ€dda för det nya. Det har pendlat fram och tillbaka, och det kommer det nog att fortsĂ€tta att göra, sĂ€ger Thomas Sandell.  

LandmÀrken kan skapa attraktiva platser utanför city

Samfundet S:t Eriks ordförande Monica Andersson menar att det Àr alldeles för stort fokus pÄ att bygga i Stockholms innerstad, speciellt nÀr det gÀller nya byggprojekt som Àr lite speciella.

– Det beror pĂ„ fantasilöshet, men ocksĂ„ pĂ„ hur staden Ă€r planerad. Även i förhĂ„llande till mĂ„nga andra huvudstĂ€der har vi ett mycket dominant centrum. VĂ„ra kommunikationer gĂ„r i stor utstrĂ€ckning radiellt och Ă€r inriktade mot city. Det var först med tvĂ€rbanan som vi fick en verklig tvĂ€rförbindelse. Att bygga sĂ„ mycket i city som man gör leder dessutom till trafikinfarkt.

Enligt Monica Andersson bör fler offentliga byggnadsverk förlÀggas till omrÄden och stadsdelar som i dag Àr eftersatta.

– LandmĂ€rken kan bidra till att det skapas nya attraktiva platser utanför city. Att anvĂ€nda placering av till exempel nya museer och andra byggnadsverk pĂ„ det sĂ€ttet vore utmĂ€rkt. Det skulle dessutom innebĂ€ra att man kan arbeta med arkitekturen pĂ„ ett friare och ett helt annat sĂ€tt Ă€n i innerstaden som dels redan Ă€r vĂ€ldigt tĂ€t, dels har ett högt kulturhistoriskt vĂ€rde.

Senast nÄgot liknande skedde var, enligt Monica Andersson, 1989 dÄ Globen byggdes i Johanneshov i södra Stockholm.

– Kostymen blir fruktansvĂ€rt trĂ„ng om allt nytt och spektakulĂ€rt ska ligga inne i city. Dessutom leder det till rivningar och ingrepp i en mycket kĂ€nslig miljö.

Även om den arkitektoniska Ă€ngsligheten Ă€r mindre i förorten Ă€n i innerstaden, finns det andra begrĂ€nsningar.

– Ofta Ă€r de ekonomiska förutsĂ€ttningarna dĂ€r sĂ„dana att det sĂ€llan Ă€r nĂ„gon som ens vĂ„gar arbeta med en arkitektur som Ă€r dyr. I en del kranskommuner runt Stockholm har man dock en medveten strategi och policy kring arkitektur och stadsutveckling och har lyckats skapa enighet kring vad man vill Ă„stadkomma genom att tidigt i processen involvera politiker, kommunala tjĂ€nstemĂ€n, nĂ€ringsliv och invĂ„nare. Upplands-VĂ€sby Ă€r ett bra exempel med projektet Fyrklövern, sĂ€ger Jacob Haas. 

Bygga ny stad i redan befintlig

Fram till 2030 planeras det att det byggas mer Àn 100 000 nya bostÀder i Stockholm, varav huvuddelen i redan befintliga miljöer, framför allt i ytterstaden. Tidigare har Stockholm vuxit genom att nya delar lagts till redan existerande. Först byggdes Gamla stan, dÀrefter malmarna och sedan ytterstaden.

– Att förtĂ€ta i redan befintliga miljöer i den utstrĂ€ckning som sker nu har inte gjorts tidigare. Det Ă€r som att bygga en ny stad i en redan befintlig. Det behöver inte vara nĂ„got dĂ„ligt, men Ă€r mer avancerat Ă€n att bara bygga lĂ€ngre och lĂ€ngre ut, sĂ€ger Stockholms skönhetsrĂ„ds sekreterare Henrik Nerlund.

– I dag lĂ€gger man i allmĂ€nhet ner mer hjĂ€rta nĂ€r det till exempel gĂ€ller gestaltning i ett centralt lĂ€ge Ă€n vad man gör i ett mer perifert. Generellt sjunker engagemanget med antalet tunnelbanestationer ut frĂ„n centrum. NĂ€r det nu ska byggas en ny stad i en redan befintlig finns det goda möjligheter att rĂ€tta till det som inte blev sĂ„ bra första gĂ„ngen.

Henrik Nerlund berÀttar att naturen har satt upp ett slags ram för Stockholms utbyggnad och att stadens skönhet mycket vilar pÄ att den byggs i mötet mellan tvÄ vatten och dÀr StockholmsÄsen möter södra bergens förkastningsbrant 

– Tar man hĂ€nsyn till den hĂ€r topografin nĂ€r man till exempel ska bestĂ€mma var det ska byggas höga byggnader kan det bli vĂ€ldigt bra och spĂ€nnande. Om man dĂ€remot struntar i de topografiska förutsĂ€ttningarna blir det inte bra. FrĂ„n SkönhetsrĂ„dets sida uppskattar vi djĂ€rv och spĂ€nnande arkitektur som tillför nya vĂ€rden. Vi har till exempel varit vĂ€ldigt positiva till flera av de höga hus som byggts under senare Ă„r, bland annat Sthlm 01 mellan Skanstull och Gullmarsplan. Vi tycker att det Ă€r en mycket bra placering, precis som exempelvis Folksamhuset, Skatteskrapan, Södertorn, Hötorgshusen, Kungstornen och Wenner-Gren Center. De Ă€r placerade lĂ€ngs med Ă„sens riktning, vilket fungerar utmĂ€rkt.

– Andra bra lĂ€gen att placera höga hus pĂ„ Ă€r vid tullsnitten eller broar. Norra tornen vid Torsplan Ă€r till exempel vĂ€ldigt spĂ€nnande och ett arkitektoniskt tillskott till Stockholm. De vĂ€cker mycket kĂ€nslor, men det ska bra arkitektur fĂ„ göra.

Enligt Henrik Nerlund inbjuder Stockholms topografi till diskussion om arkitektur och stadsutveckling.

– Den gör att man kan fĂ„ vĂ€ldigt spektakulĂ€ra utblickar nĂ€r man rör sig i stan. Plötsligt gĂ„r det att se en byggnad som ligger flera kilometer bort. I Stockholm blir förĂ€ndringarna i stadsmiljön dĂ€rför extra tydliga för invĂ„narna. SĂ„ Ă€r det inte pĂ„ samma sĂ€tt i en platt stad.

– Jag tycker inte att det Ă€r konstigt att det som sticker ut eller avviker frĂ„n den gĂ€ngse skalan vĂ€cker reaktioner. Men ibland blir diskussionen sĂ„ polariserad att det komplexa i stadsbyggandet tappas bort. Antingen blir det nej till all utveckling eller ja till allt. Inget av de spĂ„ren Ă€r fruktbara. Det behövs dessutom mer förutsĂ€gbara regler kring stadsutvecklingen. I dag Ă€r det ofta oklart vad det Ă€r som egentligen gĂ€ller, vilket skapar frustration.

PÄ vilket sÀtt oklart?

– FrĂ„n kommunens sida planlĂ€ggs det vĂ€ldigt litet och detaljerat i stĂ€llet för att lĂ€gga upp större och mer generella planer. Det gör att stadsdelar utvecklas styckevis och att det, för bĂ„de medborgare och fastighetsĂ€gare, Ă€r svĂ„rt att fĂ„ en bild av hur ett omrĂ„de kommer att utvecklas över tid. Ett typexempel Ă€r utvecklingen av Stockholms city. Den höjning av vissa hus som har skett följer inte nĂ„gon plan eller idĂ©. Det Ă€r ad hoc och dagsformen som bestĂ€mmer pĂ„ vilka fastigheter som det fĂ„r byggas till nya vĂ„ningar och vilka som det inte fĂ„r göras. Det finns ingen logik eller förutsĂ€gbarhet, vilket skapar konflikter.

LÄngsiktig syn pÄ fastighets- och stadsutveckling behövs

Bristen pÄ enkel byggbar mark i attraktiva lÀgen gör att allt mer industrimark tas i ansprÄk för bostadsbyggande. Det Àr inte sÀllan mark som behöver saneras till höga kostnader och som det kan vara bÄde komplicerat och dyrt att bygga pÄ. Det i kombination med principen att varje projekt ska gÄ ihop lokalt gör att byggaktörer maximerar antalet kvadratmeter som kan sÀljas eller hyras ut.

– Det byggs tĂ€tare, högre och med mindre fri- och rekreationsytor Ă€n tidigare. Det Ă€r mycket svĂ„rt att bygga tĂ€tt och pĂ„ samma gĂ„ng klara andra krav, till exempel bra ljusförhĂ„llanden i lĂ€genheterna, anvĂ€ndbara gĂ„rdar och att ge plats för ekosystemtjĂ€nster. Att lösa det stĂ€ller mycket stora krav pĂ„ arkitekter och byggherrar, sĂ€ger Ann Legeby som Ă€r professor i tillĂ€mpad stadsbyggnad pĂ„ Kungliga tekniska högskolan, KTH.

Hon menar att det behövs en ekonomiskt mer lÄngsiktig syn pÄ fastighets- och stadsutveckling.

– Jag tycker till exempel att de fastighets- och markvĂ€rden som skapas pĂ„ lĂ€ngre sikt och i andra delar av staden till följd av en förĂ€ndring borde beaktas. Det handlar trots allt om strukturer och byggnader som vi ska leva med under mĂ„nga decennier.

LandmÀrken Àr inte bara höga hus

Samtidigt som vissa delar av Stockholm förtÀtas, finns det andra delar som Àr vÀldigt glesa.

– Utanför tullarna Ă€r det mĂ„nga omrĂ„den dĂ€r arkitekturen och stadsbyggandet kan bidra positivt och resultera i bĂ€ttre och mer jĂ€mlika livsvillkor, sĂ€ger Ann Legeby.

Genom Ärhundraden har samhÀllet genom att bygga landmÀrken velat visa och manifestera vad man ansett som viktigt. Stockholms slott Àr ett exempel, Stadsbiblioteket och Centralstationen andra. 

– LandmĂ€rken Ă€r viktiga, men utgörs inte bara av höga hus. Det kan handla om byggnaders placering eller om vilken kvalitet arkitekturen har. Vad Ă€r det dĂ„ i dag som vi ger utrymme i strategiska lĂ€gen? Vad sĂ€ger det om samhĂ€llet om vi Ă„terkommande placerar parkeringar eller konsumtion pĂ„ första parkett? I dag skulle vi kanske behöva manifestera det som stödjer demokratin genom att ge mötesplatser – exempelvis samlingslokaler, bibliotek eller andra kulturinstitutioner – en central placering och en hög arkitektonisk gestaltning. 

Eller skolor. Fram till 2040 berÀknas det behövas omkring 50 nya skolor runt om i Stockholm.

– Genom att satsa arkitektoniskt pĂ„ de nya skolorna och ge dem en framskjuten lokalisering i staden kan samhĂ€llet signalera att utbildning Ă€r nĂ„got viktigt. Staden bör ocksĂ„ vara noga med hur man arbetar med upphandling. Varför inte engagera de arkitektkontor och byggaktörer som har bra kunskaper om hur man designar pedagogiskt goda skolmiljöer och ge utrymme för att skapa vettiga utemiljöer? sĂ€ger Ann Legeby.

Även om det inte blir nĂ„got pĂ„ Blasieholmen, Ă€r inte planerna pĂ„ ett Nobel Center i Stockholm skrotade. Nobelstiftelsen för diskussioner med Stockholms stad om en annan plats, menar Lars Heikensten.

– För Stockholm och Sverige innebĂ€r Nobel Center stora möjligheter. För Nobelstiftelsen innebĂ€r det ocksĂ„ ett stort Ă„tagande. Det kan bara göras med en central placering. Bara dĂ„ kommer verksamheten att fungera och ekonomin gĂ„ ihop. Hittills har diskussionerna med Stockholms stad gĂ„tt bra. Men det gĂ€ller att hitta en bra plats som vi tror pĂ„ och att staden erbjuder oss platsen till sĂ„dana villkor att det Ă€r realistiskt. Villkoren mĂ„ste vara lika bra eller bĂ€ttre Ă€n förra gĂ„ngen.

– Förtroendet för Stockholms stad bland finansiĂ€rerna Ă€r lĂ€gre nu Ă€n vad det var tidigare. Ska vi fĂ„ in de pengar som krĂ€vs för att realisera detta krĂ€vs det ett vĂ€ldigt starkt engagemang frĂ„n stadens sida, sĂ€ger Lars Heikensten.

Enligt arkitekt Thomas Sandell finns det massor av intressanta lĂ€gen för ett framtida Nobel Center. – Varför inte vid Slussen vid vattnet? Eller kanske vid Haga norra, kanten av GĂ€rdet eller slutet av StrandvĂ€gen i Nobelparken.

Artikeln publicerades först i STHLM Magazine, ett magasin frÄn Stockholms Handelskammare dÀr du hittar mer spÀnnande lÀsning om allt ifrÄn boendeformer och företagskluster till löprundor och skrÀpplockning.   


Kontaktperson