Stockholms Handelskammare - Skilj inte Uppsala från Stockholm

Jag förstår! På denna webbplats använder vi cookies för statistik och för att din upplevelse av webbplatsen ska bli så bra som möjligt. För mer information om hur vi använder cookies på våra webbplatser, vänligen se vår policy för cookies. Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du vår policy för cookies.

Start / Nyheter Företagsklimat / Skilj inte Uppsala från Stockholm
Företagsklimat

Skilj inte Uppsala från Stockholm

Publicerad 18 april 2016 09:03 Uppdaterad 18 april 2016 09:03
"Arbetet med att ta fram en ny region­indelning för Sverige är välkommet. Syftet är att skapa färre men mer potenta län och landsting. Men det vi i första hand reagerat på är att den helt integrerade huvudstadsregionen Stockholm–Uppsala inte ska stärkas och utvecklas, utan splittras". Det skriver Maria Rankka, Stockholms handelskammare och Göran Cars, professor i samhällsbyggnad.

År 1634 gjorde rikskanslern Axel Oxenstierna en uppdelning av Sverige i län. Denna länsindelning var unik för dåtiden och den visade sig ha många fördelar och tjänade landet väl under lång tid. Nu, så där 382 år senare, är de allra flesta överens om att de länsgränser Oxenstierna ritade upp tappat sin relevans och att tiden är mogen för en ny regionindelning. Problemet är bara att det finns ett otal idéer om ­efter vilka principer de nya regionerna ska formas. För vissa är utgångspunkten att skapa jämnstarka regioner vad gäller befolkning, för andra är det relationen mellan olika landsändar och för ytterligare andra en rationell indelning för effektiv sjukvård. Vi hävdar att detta är felaktiga perspektiv. För oss är den självklara utgångspunkten att skapa regioner som på ett optimalt sätt kan förverkliga möjligheter till utveckling och tillväxt.

Behovet av en regionreform har utretts och diskuterats under lång tid. Samtidigt som enigheten om en reformering är stor, är trögheten att åstadkomma förändring än större. Vilket förslag som än läggs möts det av ett vältaligt och högljutt motstånd från personer eller landsändar som ser sig som förlo­rare. Slutresultatet blir att inget händer. Nej­sägarna är vinnarna.


"Länsgränsen Uppsala–Stockholm är den länsgräns där flest männi­skor passerar ­varje dag."


Mot denna bakgrund är civilminister Ardalan Shekarabis utredning Indelningskommittén, med förslag till ny regionindelning för Sverige, välkommen. Syftet är att skapa färre men mer potenta län och landsting. I Sverige har i dag olika myndigheter ett trettiotal olika regionala indelningsgrunder – det säger sig självt att det inte är effektivt. Vi ser i dag ofta hur suboptimerade politiska och admi­nistra­tiva gränser leder till kontraproduktiva ­beslut och i vissa fall byråkratiskt krångel för människor och företag som försöker leva och verka över dessa gränser.

När SL-tågen började köra hela vägen mellan Stockholm och Uppsala för några år sedan var det initialt strul med biljettsystemet eftersom tågen körde i två länstrafiksystem – för att ­nämna ett ­banalt men nog så irriterande exempel. En regionreform kan bidra till en ökad effektivitet i arbets­utbyten, kommunikationer och service. Kort sagt en mer ändamålsenlig regionstruktur är viktig för att stärka Sveriges ekonomiska utveckling och tillväxt.

Utvecklingen i världen blir både mer regional och mer urban. Drygt hälften av världens befolkning bor i städer och dessa genererar 80 procent av global BNP. Så få som 600 urbana regioner med en femtedel av världens befolkning kommer inom en tioårsperiod att stå för mer än 60 procent av världens BNP. Det mest intressanta är att 400 medelstora städer med 150 000 till 10 miljoner invånare kommer att stå för lejonparten av den globala tillväxten. De flesta av dessa städer ligger inte i Nordamerika eller Västeuropa.

Tillväxt sker i allt högre utsträckning regionalt och inte sällan är skillnaderna större inom ett land än om landet som helhet jämförs med ett annat land. Berkleyprofessorn Enrico Moretti har visat att de ekonomiska skillnaderna mellan de mest och minst ekonomiskt framgångsrika regionerna i USA är större än skillnaderna mellan Peru och USA.

En viktig utgångspunkt när länsindelningen nu ses över i Sverige bör vara att det som naturligt hör ihop också hålls ihop. Beslutsstrukturerna bör så långt som möjligt spegla hur människor bor, arbetar och rör sig i sin vardag. De så kallade funktionella arbetsmarknadsregionerna anser vi bör vara den självklara utgångspunkten för beslutet om region­indelning. Argument för att regiondelning ska baseras i ambitionen att skapa befolknings­storleks­mässigt balanserade landsändar har vi svårt att förstå. Om så hela Norrland skulle bli en region skulle den ändå inte befolkningsmässigt motsvara Stockholmsregionens arbetsmarknadsregion.

Snarare än att försöka skapa en geografisk jätteregion i norra Sverige vore det väl rimligare att ta utgångspunkt i de funktionella samband som finns och skulle kunna utvecklas mellan olika kommuner/län i norra Sverige och att med denna analys, snarare än befolkningsunderlag, utveckla ett förslag till ny regionstruktur.

Vi ser det alltså som en självklar utgångspunkt att en regionindelning ska bidra till skapandet av funktionella och konkurrenskraftiga regioner. Men på grund av ett inifrån och ut-perspektiv är utredningens förslag i vissa delar märkligt. Det vi i första hand reagerat på är att den helt integrerade huvudstadsregionen Stockholm–Uppsala inte ska stärkas och utvecklas, utan splittras. Stockholm ska isoleras – i och för sig tillsammans med landets minsta län, Gotland, vilket det faktiskt finns ett antal rationella argument för. Uppsala föreslås tillhöra en geografiskt spretig region med bland annat Gävle och Falun.

Länsgränsen mellan Uppsala och Stockholm är den länsgräns där det passerar flest människor ­varje dag. Flödena går åt bägge hållen och arbetsmarknaderna är integrerade. Mittemellan Stockholm och Uppsala, i nuvarande Stockholms län men geo­grafiskt närmare Uppsala, ligger Arlanda. Med förbättrad infrastruktur finns förutsättningar att ­bygga tiotusentals nya bostäder mellan Arlanda och Uppsala. Här har vi förutsättningar att utveckla en internationellt slagkraftig storstadsnod.

Att inte bejaka att Stockholm och Uppsala som sammanhållen region skulle försvåra möjligheterna till en sådan utveckling. Beslutet om nya regioner måste ha den självklara utgångspunkten att bejaka integra­tion och utveckling i redan funktionella arbets­marknadsregioner, inte sätta käppar i hjulen för tillväxt.


Maria Rankka

vd, Stockholms handelskammare

Göran Cars
professor i samhällsbyggnad, Kungliga tekniska högskolan


Debattartikeln publicerades i SvD, "Skilj inte Uppsala från Stockholm" den 16/4-2016.

Foto: Orlando G Boström resp. pressbild.