De allmänna ursprungsregler man använder för att fastställa en varas ursprung
kallas för icke-preferentiella ursprungsregler. Det innebär att certifikatet inte ger preferenstull, d.v.s. sänkt tullsats i och med EU:s frihandelsavtal. För att nyttja preferenstull, se avsnittet om varucertifikat EUR.1. Anledningarna till att kravet finns på att deklarera varans ursprung kan istället bero på kvoter, antidumpning, statistik eller ursprungsmärkning.

De allmänna ursprungsreglerna härstammar från Kyotoprotokollet som anger att en vara som är helt framställd i ett land har sitt ursprung i det land det framställts i. En vara som vars delar har tillverkats i flera olika länder anser man att varans ursprung ska vara där den genomgått den sista tillräckliga bearbetningen.

För att fastställa exakt vad som menas med tillräcklig bearbetning kan tre huvudsakliga regler gälla:

• Nummerväxling. Varans klassificering (varukod) har förändrats på fyrställig nivå, dvs HS-nummer.
• Värderegeln.
• Särskild bearbetning där den minimala bearbetningen anges.

Enligt de allmänna ursprungsreglerna kan alltid ett ursprungsland fastställas.

Vill du ha mer information?

Regler och riktlinjer för att fastställa en varas ursprung finns i EU:s tullkodex (artikel 61.3) och i kompletteringsförordningen (artikel 31-36).

En utförlig beskrivning av de allmänna ursprungsreglerna finns också på EU-kommissionens hemsida.